SOS

Är på Sörsjöns camping. I vår stuga. Vi körde fel på väg hit. fem kilometer extra grusväg eller något i den stilen. Vi är mitt ute i skogen känns det som. Ingen mottagning på mobilen, så ni kan fetglömma att nå mig. Men mobila bredbandet har täckning. Jag har Comviq på mobilen, för er som undrar.
Filip blev åksjuk på grusvägarna. Spydde. Mycket. Så när vi kom fram, på tok för sent efter att ha gjort en del stopp på väg hit också, så ställde jag honom i duschen.
Han är vaken än. Sov ju i bilen och det var lite sent det för en middagslur. Och allt stillasittande i bilen i kombination med en ny upplevelse har väl gett lite energi. Men nu är han trött. Stackarn.
Uppladdningen inför loppet har väl inte gått kanon. Brukar tänka att jag inte ska bli hungrig sista dygnet innan start. Har varit vrålhungrig ett par gånger om och har dessutom druckit för lite. Men det ska nog inte störa för mycket. Rätt skönt att vara på plats ändå. Oscar och Micke ska åka ner kvart i sju imorgon bitti. Haha. Jag skrattar. Haha. Hör ni det? Haha.
Nä, nu ska jag bädda min madrass som jag lägger bredvid Filips. Härligt. Filip är the man. Gott humör under resan också. Trots längd, åksjuka och annat. Jag hann nästan fota en älg. Bilden blev lite suddig, men ändå. Genom bilföntret längs en grusväg ute i ödemarken.
Bilden är beskärd.