Jag skrev ju i morse att jag var slut som artist. Kroniskt trött osv. Har gått från att aldrig snooza till att inte längre vakna av mobilens larm på morgonen. Inte något av dom fyra larmen...
Inte så kul faktiskt.
Jag skulle ju se om jag var piggare i benen idag än i måndags och det började rätt segt på jobbpendlingen. Men det där med att cykla på morgonen kan ju ofta kännas rätt segt så jag försökte ignorera den känslan. För att låtsas om som att jag var pigg så bestämde jag mig för att köra en backintervall i den långa backen ut från Falun. Kände mig trött, seg, slö, fet och kass men köttade ändå på efter bästa förmåga. Kom upp efter knappa fem minuter, fortsatte lite till så att jag fick ihop fem minuter hårdkörning. Det där gick ju bra!?
Jag tror faktiskt att det bästa med effektmätare är att jag lärt mig att känslan inte alltid speglar sanningen. Sanningen borde ju rimligtvis vara i det man får ut i form av kraft på pedalerna och fart framåt. Personbästa trots att det kändes RÖV måste ju betyda något. Kan det möjligen vara så att jag kan prestera många fler watt om känslan och "formen" är på topp? Ska bli intressant att se.
Efteråt så höjdes ju självförtroendet något och på hemvägen var jag något stressad till ett möte, så då rullade det på rätt så bra. Benen tycks alltså fungera ändå. Huvudet bestämmer. Har dock varit somna-trött sedan typ 18-tiden i kväll, men då jag är ensam med fyra barn så lär jag väl åtminstone hålla mig vaken till de minsta har somnat.
Förresten. Cyklade ju som sagt till ett möte. Det var i jobbet, så nu har jag varit på jobbmöte med kommunen iförd cykelkläder. Det gick bra och höjde stämningen på mötet. Tog dock ingen selfie, måste ta det här ett steg i taget!
Skulle ha kunnat vara mina stockar som låg på den där timmerbilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar