Känslan under gårdagens nyttiga pass var ju långt från någon succé. Backe 6, 7 och 8 var ju rena katastrofen faktiskt. Men när jag laddade upp passet på STRAVA så såg jag att jag faktiskt lyckades med ett KOM och det är ju märkligt att så lite kan göra så mycket. Från att ha varit långt ifrån nöjd med känslan på passet så blev jag nu till att flina för mig själv. Jag körde ju Sågmyrabacken två gånger och bägge tiderna hade räckt till KOM.
Nu tror ju inte jag att det är världens svåraste KOM att ta, men just nu är det i alla fall jag som har det.
Nä, hörrni. Dags att cykla till jobbet. Vet ni förresten? Jag har blivit en sådan där snoozare. Absolut inte frivilligt eller medvetet, men vid ett antal tillfällen den senaste tiden så har jag använt snooze-funktionen istället för att kliva upp. Idag tex så vaknade jag en timme senare än jag hade tänkt mig och då vaknade jag av att mobilen ramlade i golvet. Igår körde jag sonen till mötesplatsen för avfärd till Gävle och innebandyspelande. Hade ställt fyra larm för att komma upp i tid, men vaknade ändå inte av något av dom. Tidigare i förra veckan var det samma sak.
Jag har liksom inte ens något minne av att ha hört larmen och stängt av dom. Jag är annars en sådan där som kliver upp direkt larmet låter. Så himla trött kan jag väl inte vara? Något oroväckande är det ju i alla fall för vi vet ju alla att "if you snooze you lose".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar