Titta! Paket från Garmin. Det lilla till vänster fick jag i förrgår och öppnade det också då. Det är ett Wrist Strap Kit, alltså ett fäste till den kameran som ligger i den stora kartongen. Det där fästet kan man typ fästa runt handleden eller ett träd, en stolpe och så vidare. Perfekt för oss som gillar att cykla i skogen och någon gång vill fastna på bild också. Fixar saker med en diameter upp till 203 mm (8 tum).
Lite att elda med.
En Garmin XE Cycling bundle, eller cykelpaket som det heter på svenska samt två extra batterier. Batteritiden i actionkameror täcker ju inte distanspass eller de flesta långlopp. Eller om man bara gillar att fota/filma mycket under en dag. Extra batterier är guld värt! På Cykelvasan i år så bytte jag tex batteri under loppets gång. Det går ganska smidigt, gäller bara att ingen i gruppen attackerar just då...
Det här är vad som ingår i ett Garmin VIRB XE - cykelpaket.
Så här ser allt ut. Mitt wrist band och dom två extra batterierna som ligger i sina kartonger ingår alltså inte i cykelpaketet utan är extra tillbehör.
Börjar vi uppe till vänster så är det alltså kameran med sitt batteri framför och laddaren bredvid. Raden under så ser ni en liten fyrkant med en blå prick i, det är ett av dom torkmedel som man får med för att kunna filma även när det är hög luftfuktighet och dimma. Typ i omklädningsrummet kanske...? Sedan är det två rörfästen av olika diameter. Det ena upp till 0,95 tum i diameter och det andra upp till 3,8 cm i diameter. Ett minneskort på 16 GB. I mitten ligger ett gäng olika fästen och armar för att kunna få till olika vinklar med sin kamera. Nere till höger finner ni ett hjälmfäste och ett kombinationsfäste för att kunna ha både cykeldator och kamera i samma fäste framför styret.
Stort tack till min samarbetspartner Garmin för dessa fina produkter! Ska bli riktigt kul att testa dessa och nu kan jag ju faktiskt ha en kamera framåt och en bakåt när jag tränar. Peppen!
Jag har haft en riktigt god middag då jag ganska nyss har vaknat efter en 90 minuter lång tupplur. Välbehövligt, minst sagt. Träna på nätterna +ANNAT är ju inte bra för nattsömnen.
På förmiddagen så gick jag runt på gruvområdet med Frida, älskar verkligen det där området. Skulle vilja spendera en massa tid i gruvgångarna under jord också. Har ju gått någon sådan där guidad visning för massa år sedan och det börjar väl bli dags att göra om det. Men allra helst så skulle jag ju vilja gå där dom guidade turerna inte går. Och cykla ner den stora vägen, så långt den går. Synd att inte GPS fungerar under jorden, hade varit kul med en äventyrscykling men det vore ju också kul att hitta tillbaka...
Fick ett sånt här SMS idag, hämtade givetvis ut paketet ganska så snart men sedan glömde jag det ute i bilen?! Dags att hämta in det där nu. Skulle kunna vänja mig med sådana där SMS varannan dag. Eller kanske till och med varje dag?
Körde ettor inatt. Svinjobbigt, givetvis. Som det alltid är. Trots att jag bara kör tio stycken så gör det så förbannat ont i kroppen att det verkligen känns att det blir träning av det ändå. Gick ut stenhårt men kontrollerat, om man nu kan göra det i ettor. Mitt rekord är en snittkadens i dom tio intervallerna på 95.1 (med 5 kilos motstånd), igår hade jag 95 när det var dags för den sista. 96 i kadens där skulle innebära tangerat rekord men jösses så stum jag var. Landade på 89 istället. Det är kanske mitt tredje bästa pass någonsin på 10x1 minut, så helt kattskit var det ju inte.
Hela passet hittar ni här: https://connect.garmin.com/modern/activity/1037387294
Idag är det vitt av nysnö och det ska bli soligt och fint. Vinter! Frida och jag ska ut och försöka fånga några solstrålar. Vi hörs lite senare!
Sedan några timmar tillbaka så kan ni se min senaste video. Det gick ju ganska snabbt att sy ihop det sista ändå vilket var skönt. När videon var klar så sprack himlen upp och det blev soligt. Packade då ner Frida i hennes vagn och så tog vi en härlig promenad i vårvädret (!?!?!?). Solen värmde, himlen var blå och fåglarna kvittrade.
I videon så avslöjar jag en specialare som jag körde under söndagens distans och som jag kommer köra framöver. Ni vet vad ni ska göra; prenumerera, titta och kommentera!
19-åriga Femke Van Den Driessche, ni vet hon med motorn i en cykel.
Det före detta proffset Nico van Muylder har klivit fram och säger sig äga cykeln som man hittat motorn i. Dock så säger han inget mer än just det, att han äger cykeln.
Eftersom cyklisten och dess team är ansvariga för vilka cyklar som den tävlar på och har i depån, så spelar det ingen roll om någon annan äger den. Står en cykel med motor i depån så är det alltså cyklisten/teamet som straffas ändå. Frågan är då om man nu ska straffa både teamet och cyklisten? Ska man stänga av det belgiska landslaget från cyclocross-tävlingar?! Eller är det Femke som ensam ska hållas ansvarig för att någon, enligt Femke, har råkat ta med någon annans cykel till depån? Eventuellt så kanske man kan stänga av hennes depå-personal och inte hela landslaget... Men i reglerna så står det att laget blir avstängt.
En liten parentes i det här är att Femkes bror just nu avtjänar en avstängning för EPO-bruk.
Svenska cykelförbundets ordförande Yvonne Mattsson föreslås inte som ordförande för nästa period av valberedningen. Istället är deras förslag Stefhan Klan. Eftersom Yvonne Mattsson har blivit nominerad av Kungälvs CK, Västternorrlands CF och Härnösands CK så antar jag ändå att hon fortfarande vill vara ordförande.
Brevet från valberedningen med deras förslag på ny styrelse samt de nominerade hittar ni här: http://scf.se/forbundet/wp-content/uploads/sites/9/2015/11/Fj%C3%A4rde-brev-fr%C3%A5n-valberedningen-31-jan-2016.pdf
-----
Ja, vi börjar dagen med lite cykelnyheter idag. Har ändå inget träningspass att skriva om då jag istället för att sabba ännu en nattsömn valde att just sova igår. Nu blir det sex dagar i rad med träning. Härligt!
Har ni karpat någon diem idag då? Jag gjorde mitt bästa idag i alla fall. Började förmiddagen med att konvertera lite videofiler. Är i slutfasen av att få ihop (förra) veckans video nu. Det här med att göra videos är ju ett litet hel-ve-te för mig. Har filmat med två olika kameror som genererar olika filtyper, dessutom vill jag blanda in bilder och musik. Men, jag borde få lite bättre flow på det här när jag börjar lära mig mer. Det kommer.
Efter att ha konverterat videofiler till annat format än dom sparats i så tog Frida och jag bussen ner till stan. Besökte den där fotobutiken för att se om det gick att rengöra min kompaktkamera på något smidigt vis. Men det gick inte att göra enkelt utan den skulle skulle skickas iväg och det skulle inte vara värt mödan fick jag höra.
Gött, då måste jag ha en ny!
Efter fotobutiken så stannade jag till på Cykel & Fjäll där vi snackade bancykling och cyclocross. Kul att få snacka lite cykel också i verkliga livet ibland. Frida somnade där inne och jag gick igenom stan till restaurang Tzatziki. Käkade lunch där och gillar verkligen stället. Inget märkvärdigt ställe på något vis men bra mat, billig mat och mycket mat. Perfekt för hungriga idrottare.
Bilden gör inte portionen rättvisa.
När jag käkade lunch så fick jag sms om att jag fått ett paket idag igen. Livet som bloggare alltså!!!
Nu ska jag ge den där videon lite kärlek, förhoppningsvis träna och sedan är jag verkligen redo för sängen. Har typ somnat hela eftermiddagen och känner mig verkligen som ett vrak idag. Helt slut som artist.
Alltså. Jag skojar inte. Det här måste bli carpe diem, varje dag, hela månaden. Skönt att februari har 29 dagar och inte bara 28, för när den här månaden är slut så ska jag tillbaka till jobbet. Så nu gäller det att fånga dagen, ta vara på varje minut och leva livet.
Jag är allvarlig!
Nu kommer jag låta som en lat jävel, men jag säger det ändå: jag vill inte tillbaka till jobbet.
Damn, det har varit så skönt att vara med barnen så mycket sedan den 20:e maj. Med Frida hela dagarna, med övriga barn hela loven samt före och efter skolan. Massa tid med mina barn. Ovärderligt. Min föräldraledighet tar slut när februari tar slut. Tillbaka till jobbet, stämpla in, jobba och stämpla ut. Varje dag.
Det är inte bara all tid med barnen som jag fastnat för utan att få vara så mycket "ledig" har gett mig mycket tid att fundera och reflektera. När man sitter i ekorrhjulet så rullar det ju liksom bara på hela tiden så man stannar sällan upp och bara funderar på livet. Vill jag verkligen göra det jag gör så himla länge till? Är det här det bästa för mig?
Mitt första fasta jobb hade jag i... 7½ år tror jag det blev. Tröttnade rejält efter ungefär fem år men stod ut. Kort efter det så hade jag faktiskt ett snack med en person som har haft en lite bättre yrkeskarriär än vad jag själv har haft och han sa att han alltid bytte jobb inom fem år. För när det har fått fem år så kan man liksom sin grej. Det rullar på, blir tristess och man bidrar kanske inte med riktigt lika mycket längre. Så jag tänkte då att om jag själv tröttnat på mitt jobb efter fem år så ligger det kanske något i det där och lovade då mig själv att inte stanna på samma jobb i mer än fem år.
Nu har jag jobbat i samma företag i 5½ år. Men. På det här företaget har jag haft fyra olika yrken, eller vad man ska kalla det. Jag har alltså flyttat runt i företaget och börjat med nya saker. Guld värt faktiskt och företag borde nästan ha den möjligheten för sina anställda. Att rotera lite, om det är möjligt. Det jag jobbar med nu har jag jobbat med i 2 år och 11 månader enligt LinkedIn. Så man kan säga att jag ändå har ungefär två år kvar innan jag lär hitta på något nytt.
Frågan är bara vad jag vill göra för någonting nytt inom två år. Jag vet liksom fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. Jag har en lite romantiserad bild av vad jag skulle vilja göra, men jag saknar liksom kompetens, kapital och tid för att förverkliga det. Dessutom är det inte säkert att det blir så lyckat rent ekonomiskt och med fyra ungar och ett hus så känns trygg ekonomi som något jag bör satsa på några år framöver.
Det där är ju också något som gör att jag riskerar att stanna för evigt där jag är nu. Jag påstår inte att jag tjänar jättebra där jag jobbar nu, men det är helt okej faktiskt. Skulle jag byta jobb så måste jag kanske börja om på en lägre lön igen och hur kul skulle det vara? Nja, svårt det där.
Äsch. Det blir nog bra det där ändå. 1:a mars får jag i alla fall börja cykelpendla igen. Det ska dessutom bli kul att få hänga lite mer med mina kollegor som jag faktiskt saknat under den här tiden.
-----
Jag hade inte tänkt skriva en uppsats om mitt liv och mitt jobb, det bara blev så. Förlåt.
-----
Ni vet ju hur jag gillar siffror? Jodå. Det vet ni.
Sömnen förra veckan landade på 42 timmar och 20 minuter av mitt mål på 49 timmar. Inte ens nära alltså och nästan en timme för lite per natt. Bidrar säkert till sjukdomsdagar i längden.
Januari var en bra bloggmånad för mig. Jag försökte skriva lite bättre och ni gillade bloggen lite extra för det blev ett snitt på 1143 unika besökare varje dag. Det är ju helt sjukt att försöka föreställa sig att så himla många människor tittar in här varje dag. HELT SJUKT!!!
Siffrorna är dessutom från Google Analytics och inget hittepå. En del bloggare tar ju siffror från lite var som helst och säger att det är unika besökare. I vissa fall blir till och med antal sidvisningar till unika besökare. Det gäller ju att man vet vad man snackar om när man vill skryta.
Min Facebook-sida har 1699 Gilla-markeringar. En till och jag når 1700! Fattar inte att jag går igång på sådant där, men det gör jag. Älskar't. Som om 1700 vore något magiskt liksom...
En bild jag la upp på Instagram häromdagen nådde över 500 gilla-markeringar och blev min näst mest gillade bild någonsin. 500 är ju säkert en piss i havet för en del av er, men precis som med watt-siffror så ska man ju helst jämföra med sig själv och jag är jättenöjd. Det här är bilden jag snackar om:
Ett foto publicerat av Henrik Öijer 🚵 (@henrikoijer)
Idag ska jag karpa diem genom att redigera film, sova och kanske besöka fotobutiken för att se om de kan rengöra min kompaktkamera. Det är så mycket skit bakom linsen på den så det är bedrövligt. Vi hörs, hej!
