Bilder och resultat från Vansbro Bianchi 120

Innan start, snabbfållan

Farten var riktigt hög inledningsvis när ett 20-tal cyklister hjälptes åt med dragjobbet

I första längre backen var farten inte lika hög, men intensiteten desto högre

Ungefär halvvägs genom loppet och efter denna bild så tog jag inga fler, det blev tydligen jobbigt mot slutet

Först att korsa mållinjen i Vansbro Bianchi 120: Hendrik Sjölund

God mat och gott snack efter målgången

Nu kan man ju inte vinna ett motionslopp och jag har inte hittat någon resultatlista ännu. Men så här var ordningen i vår femmannagrupp som kom först till målet efter lite knappt 2:43:
1. Hendrik Sjölund, Falu CK
2. Jesper Larsson, Motala AIF
3. Henrik Öijer, Falu CK
4. Fredrik Frykberg, Motala AIF
5. Michael Sarsgaard, CK Parr

Det är ju kul när det går lite fort när man cyklar, så vi i Falu CK ville vara med och bidra till hög fart idag. Och hög fart från start blev det med en stor klunga som hjälpte till. En svans satt bakom och hade det nog ganska gött ett tag. De dragvilliga minskade givetvis sakta men säkert och efter ungefär fem mil kom första tuffare backen, där fick jag det lite onödigt jobbigt och jag fick spendera en stund i svansen med förhoppning om att hänga kvar över krönet. Då var det ca: 15 cyklister kvar i klungan.

Efteråt hörde jag att det blivit en otäck vurpa någonstans kring 25 kilometer in i loppet, i Nås-trakten. En person gjorde sig ganska illa och jag hoppas att han snart är tillbaka i sadeln. Två av våra killar som då satt i svansen stannade direkt vid vurpan för att hjälpa till. Själv så varken hörde eller såg jag någon vurpa.

När vi kom till nästa tuffa stigning efter ca: 8 mil så började fler droppa av från täten, även jag var på håret att åka av men lyckades stöta ikapp igen. Vi blev först åtta, och sedan sju cyklister kvar i täten. Ungefär fem kilometer senare kom nästa tuffa backe. Efter ungefär nio mil så nådde vi banans högsta punkt, så avslutningen gick i rasande fart. När vi kom ner på platten och hade milen kvar till mål så började det attackeras i vår sjumannagrupp. Första attacken kom från Fredrik Frykberg och jag sprintade ikapp. Jag försökte skaka av mig honom en gång men vi fann det bäst i att samarbeta. När vi blev inhämtade så kontrade Johan Landström, ingen kille man vill släppa iväg. Så jag offrade mig och kom ikapp honom också, givetvis helstum nu. Efter en kort stund på Johans rulle så blev vi inhämtade och då kom nästa Motala-attack. Denna gång från Jesper Larsson och även denna gång var jag pigg på att följa med. Tyvärr var Jesper lite för trött och jag lite för stum, så vi vevade mest runt utan att göra några rejäla förningar.

Med någon kilometer kvar till mål så kom Hendrik Sjölund, Fredrik Frykberg och Michael Sarsgaard ikapp oss och Michael var den som tog tag i taktpinnen och höll fart. Christoffer Kvist och Johan Landström hade nog spelat ut varandra och blev därför akterseglade.
Avslutningen på loppet bestod av några tvära kurvor så där ville man nog gå in som etta, eller sämst tvåa. Det blev en attack, jag kollade snabbt vilken tröja det var och kunde glädjande nog se att det var klubbkamrat Hendrik Sjölund som satte in den. Jesper Larsson följde efter honom och Fredrik Frykberg efter Jesper. Jag kom in bakom Frykberg och kunde passera honom i avslutningen och rullade därför in som trea.

Foto: Vansbrosimningens facebooksida.

Enligt min Garmin så var loppet inte riktigt 120 kilometer, utan 116.89 km. Tiden 2.42.48 ger ett snitt på 43.1 km/h. Jag tog en varvtid när masterstarten släppte och snittet utan masterstarten blev 43.4 km/h. Topphastigheten på 73.3 km/h berättar om en snabb avslutning. Snitt- och maxpuls under loppet blev 160 respektive 185. Här har ni all data. Klicka på "visa detaljer" för att sedan kunna välja "visa i metriskt" högt uppe till höger.

Banprofil och pulskurva från Vansbro Bianchi 120, kul att vi kunde hålla sådan fart trots backarna

Snart start i Vansbro Bianchi 120

3 minuter kvar till start!

Chip

Hej!

Om någon hittat ett tidtagningschip i Burseryd så kan det vara mitt.

Tack å Hej.

Redo för Dalacup

Kolviken
Sörbo
Strand
Sunnanhaga
Rankhyttan
Folkarbyn
Rensbyn
Vika
Det dessa platser har gemensamt är att Dalacupen passerar genom dom i kväll. Det kommer att bli en fin dag och en färgglad klunga kommer svepa fram runt Vikasjön som om den inte gjort annat. Samling 18:10 och start 18:30 vid Vika kyrka.

Mer om Västboloppet

Valentin Baat har tagit bilden ovan, det är inte jag som cyklar där utan det är från någon annan klass. Valentin tar så läckra bilder att jag hoppas varje helg att han varit på den tävling som jag varit på och att jag fastnat på bild. Han har lagt upp några bilder från igår och lördagens GP-lopp på sin hemsida och några fler lär dyka upp. Så kolla in denna nu, och efter varje tävlingshelg: www.baatphoto.com

Tävlingen igår då. Jo, jag var faktiskt med på första utbrytningsförsöket men kände ganska omgående att det  var ett dödsdömt försök och i klungan satt ju bara pigga ben. Några få kilometer från starten så kom grusvägspartiet på 3.2 kilometer. Jag satt för långt ner och med för mycket startsyra i benen så det blev en jobbig historia. Fick till och med släppa med några andra, tur dock att dom var starkare än jag då och kunde mata ikapp klungan igen när vi kom ut på asfalten. Redan där var det alltså nära att loppet skulle ha varit över för min del. Både första och andra varvet gick ganska snabbt och olika utbrytningsförsök bildades om vartannat. Tror att det var ute på det andra varvet som dagens längsta utbrytning gick iväg. Efter det så sänktes tempot rejält i klungan vilket mina ben välkomnade.

Det har höhö:ats runt om på nätet om att P15-16 och Hsport blev stoppade i sin tävling då dom var på väg ikapp elitklungan. Dom släpptes ut på banan strax efter oss när vi kört tre varv. Då hade utbrytningen för dagen bildats och vi i klungan slappnade av efter en intensiv start på tävlingen. Kollar man varvtiderna så ser man att varv fyra var vårat överlägset långsammaste varv:

Varvtiderna visar väl också ganska tydligt hur en "normal" elittävling utvecklas. Först är det en ganska snabb inledning, sedan kommer dagens utbrytning iväg och klungan slappnar av, kanske tar en kisspaus och funderar lite på vem som ska ta ansvar för att hämta in dom där igen. Sedan så tar någon ansvar och farten höjs något och hålls stabil för att inte tappa tid till utbrytarna. På slutet av tävlingen så trissas sedan farten upp igen. Rätt imponerande tycker jag att täten höll 44.7 i snitthastighet på sista varvet med tanke på den blöta grusvägen och den småkuperade banan. Inte så konstigt att jag tyckte det var jobbigt där och då.

Det var ganska jobbigt i mitten också då Johan Landström bestämde sig för att köra in utbrytningen igen (lucka på 1:20). På egen hand. Men det där fixade jag väl också galant. Nära att åka av var jag också med 3-4 varv kvar när Tobias Ludvigsson höjde farten på grusvägarna och övriga panikcyklade för att hänga på. Hamnade i en liten grupp bakom täten när vi kom ut på asfalten igen, var helstum i vanlig ordning och det var på vippen att jag skulle släppa den jagande gruppen då jag plötsligt fick en knuff i rätt riktning och kunde komma in på rulle ordentligt igen. Stort tack för den knuffen! Även här hade jag alltså kunnat fladdra ur tätklungan. Sista två varven gick sedan apfort, men ändå i ett stabilare tempo och jag satt lite längre fram när vi gick in på grusvägen det näst sista varvet. Sista varvet så kände jag bara att jag klarat mig med både tur, andras hjälp och lite skicklighet. Så jag var faktiskt rätt nöjd bara av att ha överlevt så långt. Nöjd ska man ju aldrig vara, men jag var väl för trött för att kriga också. Så in på grusvägen för sista gången så satt jag sist. Då var vi ändå bara ett 30-tal åkare så det gjorde inte lika mycket längre. Klungan höll 55 km/h in på gruset så det var mest att hålla i styret och hoppas hänga med. Kunde avancera på några strategiska partier, gav verkligen idiot-allt över krönen och kunde därmed sprätta med klungan istället för att, som andra, bli avhängd där.
När vi kom ut på asfalten sista gången så förstod jag att jag skulle vara med klungan in till mål. Benen var visserligen rätt krispiga, men andra var ju bevisligen också trötta efter 16 mils tävlande. Jag ville hemskt gärna ta poäng, var för tam i avslutningen och blev därför "bara" 26:a. Men med tanke på hur många gånger jag var nära att försvinna från tätklungan under loppet så var det kanske mer än vad jag förtjänade. Hendrik Sjölund lyckades lite bättre, blev 19:e och tog några värdefulla poäng i SWE-Cup. Vi kom till start med tre åkare och fick också alla tre i mål då Krippe rullade in som 42:a.

I täten då så kontrollerade Team People 4You klungan mest hela dagen och körde på i ett hyggligt tempo. I princip från varv två eller så och ända in till mål. På näst sista varvet pep Landström och Ludvigsson iväg och dom rackarna höll precis undan för klungan där Christian Bertilsson spurtade in på en tredjeplats. Bara slagen med två sekunder. Utbrytningarna som gick iväg bestod mest av två, tre eller fyra cyklister och då är det svårt att hålla undan för ett jagande proffslag. Jag gissar att dom ville träna lite på att kontrollera en tävling också och tog väl tillfället i akt då banan inte var allt för backig och dom har ett par bra spurtare. När dessutom Michael Olsson tvingades kliva av tidigt i loppet så blev väl den taktiken ganska given för TP4U.

Det har ju vurpats en del i den svenska elitklungan i år. Jag känner att det tyvärr är något som hör till sporten även om det är trist när det sker och extra trist när det sker på grund av cyklisters bristande respekt eller rent slarv. Igår trodde jag att jag skulle få uppleva årets första vurpfria tävling. Visst, det var någon som satte framhjulet på Michael Olssons bakväxel så det rasslade till och jag trodde folk skulle ramla. Men alla höll sig upprätt. Men så på sista varvet (eller var det näst sista?) så sladdade Karl-Axel Zander av grusvägen i hög fart bara någon placering framför mig. Han klarade dock sig bra och tog sig i mål. Tur det, för det såg ganska läskigt ut och det gick fort när han åkte ner i diket.

Mycket text, men det verkar ju som om det finns några där ute som vill läsa sådant här. Här får ni också lite saftig Garmin-data från Västboloppet:

Imorgon: Dalacupen i Vika

Tre varv på denna bana väntar imorgon

Samling och anmälan vid Vika kyrka från 18:10, start 18:30. Damer och ungdomars resultat avgörs efter två varv och herrarnas efter tre varv. Vädret ser ut att bli fantastiskt och jag skulle behöva några flaggvakter. Hör av er om ni har möjlighet så ses vi imorgon!

Ett par bilder från i april då vi körde denna bana första gången:

Resultat från Västboloppet i Burseryd

Som ni ser så blev jag 26:a idag. Inget jättebra resultat för andra kanske, men jag är rätt nöjd ändå med tanke på att drygt halva fältet hade fått släppa täten. Det fortsätter att gå åt rätt håll med andra ord. Det enda som grämer mig lite är att jag inte hamnade bland de 22 som fick cup-poäng. Men jag var nära att flyga av flera gånger också så jag satt inte direkt med överskottsenergi sista varvet. Banan på 16 km var riktigt kul med ett 3.2 km blött och småkuperat grusvägsavsnitt som skulle klaras av tio gånger.

I Gislaved

Är väl i Gislaved nu och laddar för morgondagen. Testar Krippes pizzaladdning för andra loppet i rad, håller tummarna för att den ska vara bra. Enligt prognosen ska det regna imorgon, det lär ju en fest på grusvägen det!

Mot Småland

Tre cyklar och cyklister inpackade i Outlandern. Nu drar vi!

Dags för SWE-Cup i Burseryd

Därmed också dags för ännu en legendarisk tävling: Västboloppet.

Tävlingen avgörs imorgon och vi i Falu CK åker ner idag. Tyvärr har vi på grund av sjukdom +ANNAT ingen som kan langa åt oss. Så är det någon läsare som antingen hade tänkt åka till tävlingen och har en hand över, eller om det är någon som kan tänka sig att åka dit så är vi givetvis väldigt tacksamma. Hör i sådant fall av er till 073-9504919. Det jag vet om tävlingen (har aldrig kört den förr) är att den har några småbackar och varvet som mäter 16 kilometer har också ett längre (3.2 km) avsnitt med grusväg. Vi ska åka 10 varv, alltså 16 mil totalt. Det kommer nog att bli riktigt kul. Hoppas bara ben-gudarna är på min sida.

Nu ska jag försöka hetsa ihop allt som ska fixas innan avfärd och kanske packa en väska också... Vi hörs!

Baggbo

Skarvade på hempendlingen med en sväng till Bjursås. Var bara hem för att lämna ryggsäcken och fylla en vattenflaska först. Sedan drog jag iväg direkt. Inspirerad av Hendrik Sjölund som varit i Baggbobacken tidigare idag så tänkte jag också prova mina vingar. Jag har kört väldigt lite backintervaller i år, något jag måste skärpa mig med. Backar är bra. Backar ger starka ben. Jag vill ha starka ben.

Backen är först elak, sedan har den ett flackt parti på mitten och på slutet är den grym.

Jag körde två vändor upp. Första gången kände jag hur mycket pangpang jag saknade mot tidigare år, andra intervallen så tvingade jag mig själv att åka på stora klingan fram hela vägen upp. Tiderna blev 5:11 och 5:09. Ingenting att skriva hem om kanske, men ett bra pass och det blev en härlig stund i solen.

Fint uppe i Baggbo, Hendrik åkte för övrigt på 4.18.6. Ny näst bästa tid i den backen. Han är grym! Kollar man på Strava så leder jag den KOM på 4:42. Tur att folk inte är mer aktiva där...

Nu ska jag faktiskt dra och spela minigolf med några ur elitlaget, kommer med andra ord att bli ännu mer förnedrad innan dagen är slut.

Nu är det bara en sak som gäller

Och det är att jag ska ta mig till jobbet snabbare än igår. Då fixade jag 35 km/h i snitt och tiden blev 45.57. Förra året hade jag en högre snitthastighet än så, med crossen!

Tempopendling och intevallpendling

Till jobbet körde jag på ganska hårt. När formen är på topp så går det att stampa hela vägen till jobbet. Nu blir det istället svackor lite här och där och efter ca: 25 minuter började jag bli gipsad. Bara att ta nya tag och gilla läget. Snart släpper det, och då kan det bli åka av. Kom i alla fall fram stum till jobbet vilket var avsikten. På hemvägen körde jag lite intervaller i backar och spurtade några gånger, vill få till det där stampet på pedalerna som jag saknat rätt länge nu. Börjar ändå kännas bättre och bättre. Solleröloppet och SM var ju ändå helt okej, kanske kan det vara ännu lite bättre form på Västboloppet på söndag. Annars har jag ju hela hösten på mig.

Stum kille

Olika långa, men lika stumma.

Hi-viz!

Sömnväggen?

Jag har ju ofta gnällt lite över att jag sover för lite. Självförvållat förvisso, men vill man fylla dagen med så mycket som möjligt så... Nu efter SM så har jag inte cyklat en meter. På eftermiddagarna har jag tagit både frivilliga och ofrivilliga powernaps. Lagt mig tidigt varje dag också. I måndags var jag levande död hela dagen, så sjukt trött. Nu några dagar senare känns det lite bättre. Men jag skulle inte kalla mig pigg. Har ju tyvärr inte tränat, tänkte träna igår men somnade istället. Ni förstår...

Hoppas jag känner mig lite piggare idag, eller senast imorgon. För det här börjar bli rätt jobbigt nu. Tänkte chocka kroppen med lite cykelpendling för att få någon träning över huvudtaget. Kanske är det bristen på cykelträning som gör mig så trött?

SWE-Cup har blivit med hemsida

www.swecup.se/

God morgon!

Nu har alltså svenska cupen, SWE-Cup, fått sin egna hemsida och ligger därmed inte bara under förbundets sida. Gott så. Nu blir det förhoppningsvis både lättare att hitta informationen och även lättare att uppdatera informationen. SWE-Cup är lite av cyklingens elitserie/liga. Jag befinner mig på en 31:a plats individuellt och laget ligger på en 14:e plats. Möjligheter till förbättringar och nya framgångar finns redan på söndag då det ska rullas hoj i Burseryd på en bana som lär vara tuff.
Sedan SM har jag varit allt annat än tuff, men det vänder nog idag. Regnväder ute och frun jobbar kväll/natt. Så det blir nog ett varv på testcykeln någon gång i kväll.

Film och lite fler bilder från SM

Ännu en snygg film från ODEX, vem hen nu är.

Viktor Knutsson, Falu CK Elit. Fler bilder från SM hittar ni här: http://www.ettan66.com/2013/06/cykel-sm.html

Tipsa mig gärna om ni har mer läckerheter från SM-tävlingarna.

SM-tävlingarna i Åstorp

Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja när det kommer till att försöka sammanfatta detta cykel-SM i Åstorp. Men jag börjar nog med att ge arrangören en stor eloge. Säkerheten kring tävlingarna var högprioriterade och det märktes. Jobbet i dom sociala medierna och då tänker jag framförallt på Twitter var fantastiskt! Via Twitter kunde man följa loppen live med täta uppdateringar och man behövde inte missa någon jurykommunikée. Kommissarierna brukar vara ganska duktiga på böter och varningar på SM-tävlingar, men av någon anledning så såg man mellan fingrarna när det kom till Lisa Nordéns klädsel på prispallen. Jag vet andra som man krävt klubbtröja på för att ens få vara med på prisutdelningen.

Lisa Nordén var en frisk fläkt på SM och jag är inte ett dugg förvånad över att hon lyckades ta silver på tempot. Hon är nog den i det startfältet som kört mest "tempo" under dom senaste åren och dessutom är hon nog den som tränar flest timmar per år i det startfältet. Kanske att Emma kan utmana på antalet timmar. Lisa Nordén är en grym talang med högt syreupptag och många timmar i tempoställning, klart att det går bra då. Kul att du kom till SM och visade hur man gör, Lisa.
En som visade på allvar hur man gör är Emma Johansson. Vilken dominant inom svensk damcykling. Dels så vann hon ju tempoloppet med en förkrossande marginal. Sedan är hon i utbrytning under linjeloppet från varv ett till sista varvet då klungan kommer ifatt. Blir ändå tvåa, slagen med några centimeter i spurten. När hon på första varvet kom ifatt Malin Rydlund och Martina Thomasson så trodde jag att det skulle hålla hela vägen för dessa tjejer. Dom är allt väldigt duktiga, och vem skulle köra ikapp denna trio? Tyvärr så vurpade Martina tidigt i loppet vilket gjorde förutsättningarna väldigt annorlunda och Emma Johansson fann det bäst i att köra ensam. Något som så när höll hela vägen till guld. Snacka om att göra tävlingen hård och bjuda upp till fantastisk cykelåkning!

I herrarnas linjelopp har det snackats om att det bjöds på allt annat än fantastisk cykelåkning. Utbrytargruppen som väl stack på andra varvet gjorde allt rätt. Till grabbarna i Falu CK, och även några andra, så hade jag sagt innan loppet att en utbrytargrupp skulle kunna hålla hela vägen hem. Lite som det brukar ske under Scandinavian Race i Uppsala. Banan innehöll en del stadscykling och även ett par backar som bryter av möjligheterna till gott samarbete i en jagande klunga. Så sitter man då i en grupp som samarbetar hela varvet så kan det mycket väl gå att hålla undan på en sådan här typ av bana. Vilket dom också klarade. Riktigt snyggt av alla som var med. Och givetvis extra snyggt av Michael Olsson som levererade en seger åt sitt Höllviken CK!
Borde inte proffsen ha hämtat in gruppen, undrar många. Jo, kanske. Men varför skulle alla proffsen samarbeta och få med sig ett gäng starka amatörer på rullen? Visst var banan tuff, men den avväpnades rätt rejält av att den långa uppförsbacken med efterföljande utförskörning hade motvind. Vinden kom från söder under SM, hade den varit västlig som den brukar i Åstorp så hade tävlingarna blivit helt annorlunda. Då hade banan blivit hård på riktigt. Nu blev den långa backen bara en transportsträcka då man tjänar så lite på att köra hårt i motvinden. Nästan en tredjedel av banan förvandlades tack vare vinden till transport. Det var egentligen bara från 180-graderskurvan, över den branta backen och i centrala Åstorp som man kunde göra något. Och den branta backen var inte speciellt lång. Vägen till backen hade också medvind som gjorde att även om man hade det jobbigt så kunde man hålla nästan samma fart som övriga. Återigen, skulle vinden ha varit västlig så hade vi haft kantvindskörning in till den branta backen och då hade tävlingen blivit helt annorlunda. Nu gjordes ändå en del fartökningar, främst i den korta backen och i centrala Åstorp, men även några i den långa backen. Ser man till hela tävlingen så gick den ganska långsamt i klungan, men det är ju inte snittfarten på en tävling som säger något om hur hård den är. Att 50% av de startande tvingades kliva av är en ganska bra indikation på en hård tävling. Proffsen ville givetvis alla vinna, men då kan man inte heller bara köra för körandets skull, på så vis hjälper man bara fler konkurrenter. Alla dom duktigaste proffsen tävlar dessutom i klubbar där dom blir ensamma eller bara har en eller två lagkamrater. Så dom får göra hela tävlingen själva. Endast Skara CK och Team Kungälv sågs jobba för sina proffs, och då var dom ändå för få för att kunna göra någon riktig skillnad mot en så stark utbrytargrupp.

Jag har fått den uppfattningen att proffsen ofta agerar sent eller till och med för sent på SM-tävlingarna dom senaste åren. Jag ser det som ett friskhetstecken. Proffsen är inte lika överlägsna som dom kanske var för bara 5-10 år sedan. Om det är den svenska eliten som blivit bättre, eller våra bästa proffs som blivit sämre låter jag vara osagt. Men det ger, och kommer i framtiden ge, betydligt öppnare SM-tävlingar.

Då SM nästa år kommer avgöras på Kinnekulle så kommer proffsen ha alla chanser i världen att köra hårt utan att andra gynnas. Det blir som ett 20 mil långt backintervallpass och där tror jag verkligen inte att morgongruppen håller undan. Om inte något av våra allra bästa proffs råkar sitta i den då.

Isak Lundgren och jag i grupgretton, foto: Peter Mathiasson

För egen del så kände jag ju i fredags att formen börjar gå åt rätt håll. Jag hoppas och tror att jag inte hade någon toppform under helgen, för jag saknar verkligen toppfart. Under SM så blev jag inte utmattad och jag hade inte ens krampkänningar. Jag saknade bara den där farten som man måste ha. Över backkrön och i igångdragen. Efter att ha jagat ikapp klungan två gånger så fick jag efter 14 mil inse att loppet var över för min del. Hamnade med cyklister som normalt är mycket bättre än mig, vilket ändå visar att formen är på väg åt rätt håll. Åkte med dom i två varv och hade tänkt köra även dom två sista, men kissnödighet, illamående och allt klenare ben gjorde att jag klev av efter drygt 17 mil. Gruppen jag satt i blev sist i tävlingen och körde om placering 50. Men det hade ju ändå varit betydligt bättre än att tillhöra den brytande hälften. Nu hoppas jag kunna få lite överfart inom dom närmsta veckorna, det vore skönt att känna den känslan igen.

Avslutningsvis så vill jag tacka arrangören Åstorps CK för bra arrangemang och även ni i publiken som hejade på mig. Det kändes nästan som att tävla på hemmaplan!

Bilder och resultat från Cykel-SM, herrarnas linjelopp

Michael Olsson var en värdig vinnare av årets SM-tävling

Det som värmde mest var nog ändå att se Petter Persson ta silver på hemmaplan, det var han så värd. Håkan Nilsson blev trea.

Lite målgångsbilder på trötta cyklister

Fler bilder hittar ni hos The Summit MTB: http://thesummitmtb.blogspot.se/2013/06/sm-linjelopp-herrar-bilder.html

För lagets del så gick det väl inte jättetoppen då vi bara fick i mål en av fyra. Det var Christoffer Kvist som på sista bilden spurtar in på en 50:e plats. För egen del så satt jag med i samma grupp men klev av med två varv kvar då jag börjat må illa och fått klena ben. Tidigare i loppet när jag var med i tävlingen så kände jag att jag saknade toppfart. Det kändes mycket bättre än för bara en dryg vecka sedan, men ändå ingen toppform. I värsta fall så kanske detta är min toppform och då är det väl bara att acceptera, men jag tror att jag kan lite mer än så här. Jag fick i alla fall 17 mil i benen och krigade så gott jag kunde med det jag hade för dagen. Åkte sedan hem och anlände till hemmet vid ett i natt. Upp sju i morse och idag är jag allt annat än pigg...

Utbrytargruppen som gick tidigt höll undan och Michael Olsson kunde vinna solo efter att ha avgjort i sista backen. Bakom honom så spurtade Petter Persson in på en andraplats före Håkan Nilsson. Fullständiga resultat från cykel-SM i Åstorp hittar ni här: http://astorp2013.se/

Det finns mycket att säga om tävlingshelgen, men det får bli i senare inlägg. Nu är fikarasten strax slut...

Falu CKs taktik

Vi har planen klar: ta i lite mer än alla andra och passera mållinjen först.