2017-10-07

Uka Pain

Hej igen!

Nu har vi landat hemma igen efter äventyret i Älvdalen. Älvdalen har ju en mycket speciell dialekt, som ett eget språk. Uka Pain betyder "vilken möda". I Älvdalen så är också till exempel gatuskyltarna skyltade både på vanlig svenska och älvdalska. Så nu vet ni det.

Det här loppet är ju någon form av motionslopp där inslag av promenad med cykel samt orientering ingick. Bland annat tre rejäla stigningar som skulle forceras till fots. Samt ett skogsparti där det inte riktigt var cykelbart.

Masterstart med två mopedister, den ena moppen la dock av efter 50 meter men den andra hade desto bättre fart... Sedan drog det igång på allvar. Det var några som fick en lucka ganska tidigt, jag och Linda krigade på bakom. Sedan så missade jag en skoterled som vi skulle ha åkt in på så vi fick irra lite innan vi vände och fann en till vilsen själ och tre andra inne på skoterleden. När sedan nästa åkare kom så förstod vi att vi var rätt och körde på. Givetvis långt efter nu. Första backen kom och i princip alla hade tagit med sig joggingskor, något som jag tänkt var onödigt... Det blev en lång promenad upp till toppen och samma väg ner igen.

Vid andra backen och också andra kontrollen så tog vi lite soppa och hade väl repat mod något. Denna backe var svinbrant och ledde upp till Skärklitt. Vacker utsikt och så ner igen. Avslutningen skulle vara mest grusvägar och asfalt. Men ett parti med lite promenad i skog blev det allt. Avslutningsbacken var typ 250 höjdmeter uppför Wäsa skidbacke, följt av en mil plattåkning in till målet.

Eftersom det var ett motionslopp så finns det ingen resultatlista, men vi avverkade dom där 55.55 kilometerna på ungefär 4.53. Då det är ett motionslopp så kan man givetvis inte vinna, men på utlottningen av priser så vann jag nog det som får kallas som första pris. Ett par rullskidor!

Så nu vet ni vad Linda kommer att köra för alternativträning framöver.....

Moppeligan.

Starten har gått..

Den där skoterleden i början...

På väg mot backe 2.

Ett sådant där parti med promenad, ni ser ett par andra cyklister i bilden också.

Vätskekontroll inför andra backen, toppen ser ni till höger i bild. Här var det mer eller mindre obligatoriskt med soppa.

En kort paus på toppen.

På väg mot Väsa och Wäsa skidbacke.

Here we go! Med kaffe i handen...

Winner winner roller ski dinner!

Man åker inte till Älvdalen och kör Uka Pain om man vill ha ett vanligt cykellopp. Åker man dit så är det för att testa på någonting lite annorlunda som blir mer som en utflykt eller ett äventyr. Från början så var loppet mer som en utflykt, men har utvecklats till att bli ett motionslopp med nummerlapp. Trevliga arrangörer, gemytligt arrangemang och fina priser.

På väg hem så stannade vi till på Rättviks marknad och åt Langos. Rättvik är ju lite av mitt andra hem sedan barndomen, så jag fick berätta lite om minnen och platser för Linda.

Nu är vi nog båda två rätt trötta efter en tidig uppstigning och långcykling på det. Hörs igen imorgon!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar