Älvpendling med watt och nya kameravinklar samt lite långloppstugg

Tog en liten omväg hem från jobbet idag och fick kika lite extra mycket på den där Dalälven.

Såhär söt är jag efter att ha kört 1:13 på 446 watt följt av 20 minuter på 328 watt utan vila mellan. Bästa 20 minuterna landade på 335 watt.

Experimenterar med lite nya fotovinklar, sånt är ju alltid kul.

Tjena, godkväll och hej, kära cykelvänner!

Alltså när jag körde Engelbrektsturen i helgen så hade jag lite krampkänning i högra vaden på slutet. Det satt i även idag såhär tre dagar senare. Något störande. Kunde ändå köra på hårt både på väg till jobbet och hem utan att det blev värre. Troligtvis så blev det bättre av att få igång blodcirkulationen. Stoppar nog ändå i en tablett med 5 elektrolyter i flaskan imorgon för att vara på den säkra sidan.

Apropå Engelbreksturen så hamnar filmen från hela mitt lopp på min YouTube sent i kväll/i natt. Ni kan ju alltid börja prenumerera på min kanal för att alltid ha koll på mina klipp och få veta direkt när dom finns online.

Häromdagen så skrev Samuel Brännlund (ni vet, han som bröt lårbenet på Långa Lugnet) om olyckor och vad man kan göra för att undvika en del av dom på sin blogg. Jag är helt inne på hans linje att en optimal långloppsbana börjar med en backe (helst lång då givetvis) följt av stig. Han tar också upp Långa Lugnet där vi visserligen har en backe direkt i starten, men sedan blir det lättåkt väldigt länge.
Vissa tror kanske att lätta banor är säkra banor, men jag skulle vilja hävda att det är tvärt om. Cykelvasan bjuder kanske på årets lättaste långloppsbana och samtidigt den absolut farligaste. Första tre milen är nog dom farligaste långloppsmilen vi har här i Sverige. Just för att det är så lätt.
Jag har i ett par omgångar varit i kontakt med Cykelvasans ansvariga för att påpeka detta och komma med förslag på ändringar för att göra det säkrare. Jag har givetvis också pratat med banläggare för Långa Lugnet och det var faktiskt på gång med en besvärligare start redan i år.

Jag tror inte att en tuffare start gör så jättemycket för motionärerna heller, eftersom alla är pigga i början så orkar man med det. Men det behövs liksom moment som stör rytmen för en grupp cyklister och som försvårar klungjakt. Startar loppet med en backe och sedan blir lättåkt så fyller backen ingen större funktion. Som Cykelvasan. Även om det är 30 man bara som kommer upp först så är det 200 man i tätklungan en mil senare. Det gäller liksom att såga av dom där stora klungorna i mindre grupper och få lite avstånd mellan dom för att tävlingen ska sätta sig och bli säkrare. Så direkt efter en backe behövs kanske en stig, ett trögrullat parti, lite korsningar och annat. Eller varför inte en till backe? Engelbrektsturen har gjort det ganska bra tycker jag, det är inte speciellt kuperat längs med banan och det är en jättesnabb tävling, ändå splittras fältet upp hyfsat bra ändå genom att dom har först en backe efter typ 5 kilometer, sedan åker man utför på skidgator innan man tar sig upp för backe två direkt efter. Klungorna hinner liksom inte återsamla sig. Strax efter backarna kommer någon stig också vilket givetvis hjälper till.

Sånt där tycker jag är jätteviktigt och arrangörerna borde ha med det som en ingrediens när dom komponerar sina banor, hur ska man på bästa vis splittra upp fältet under dom första två milen eller så och skapa lite avstånd redan i ett tidigt skede. Lyckas man med det så får man en ganska säker tävling som därmed upplevs trygg och trevlig.

Ja, alltså det här blev ju lite längre än väntat. Hoppas ni gillar´t! Imorgon körs Le Peloton Falun klockan 06:00 om någon är sugen på mjölksyra.