Distanstur med fem vurpor och en skenande häst

Vurpa #1 stod Jens Westergren för då han, strax efter att ha berättat om hur bra grepp han hade trots inga dubb bak och inte många dubb fram, körde i diket. Han gick över styret och cykeln vinklades ut i vägen igen där Hendrik Sjölund körde in sin pedal i Jens hjul. Här försöker dom få loss pedalen, eller ekern.

Triathleten Jonas Bergkvist jublade (INTE) när skogsvägen blev spårig, isig och lite småjävlig. Det är något visst med triathleter och ojämnt underlag, helt klart.
Senare längs denna skogsväg så vurpade Viktor Knutsson och jag, men inte samtidigt. På grund av vurpan (och att jag var lite efter...) så missade jag när täten i gruppen  närmade sig en häst som blev rädd, stegrade och skenade. Ryttarhen klarade sig tack och lov bra och hästen verkar vara en som blivit skrämd förr då ryttarhen sa att hästen nog sprang hem till stallet. Vi brukar alltid ta det jätteförsiktigt när vi kommer nära hästar eftersom vi vet att hästar lätt blir rädda och det är lätt att någon gör illa sig om en häst blir rädd. Denna gång hann ingen komma riktigt nära utan hästen blev rädd direkt den upptäckte cyklister.

När vi kom in till byn så stod hästhen där, Jens tog på sig att försöka hålla i den skärrade pållen till dess att ägaren kom. Vi andra höll oss på ett betryggande avstånd och såg Jens misslyckas med sin plan. Ett par hundra meter senare sprang hästen in till vad som verkade vara hästens stall och hage. Inbyggd navigator även på hästar alltså, praktiskt. Hoppas det fortfarande är bra med ryttare och häst, ibland kan det ju verka bra till en början när adrenalinet pumpar för man senare upptäcker att man faktiskt har rätt ont.

Här har Viktor Knutsson precis ordnat med dagens mest spektakulära vurpa då han missbedömt en kurva och kommit i för hög fart. Efter en kort cykling i snövallen bar det över och cykeln träffade den stora stenen som ni ser i bild, Viktor var klok nog att missa stenen och allt slutade ganska bra. Jag missade själva avåkningen och hörde bara plötsligt ett metall mot sten-ljud och såg sedan Viktor ligga där nere i diket.

Backen upp förbi Källslätten, en backe där jag hade tänkt att vi skulle köra fri fart. Men på grund av is under snön och spårig väg så blev det mest att försöka ta sig upp. Många av vägarna idag var isiga och spåriga, bra balans och rundtrampsövning.

Jonatan Stark i spets före Viktor, Hendrik och mig.

Jonatan fångade även denna skönhet på bild

Passet blev väl kanske lite väl mycket halka, spår, is och balansövning men i det är ju alltid så kul att cykla. Hade väl inga drömben idag, men inte heller några dåliga ben. En vanlig dag på jobbet helt enkelt.

Här kan ni granska passet lite mer noga: