Ett riktigt vinterdistanspass

Med anledning av trafikolyckan (cyklisterna har en helt annan version än bilisten, men den skrev aldrig DT.se om...) så fräschade jag upp minnet hos dagens deltagare innan vi stack iväg. Det var runt 9 kalla grader när vi startade passet för dagen och det fanns cyklister som ville hålla ångan uppe direkt från start, eller så var det bara min form som inte var på topp... Vi fick ett samtal från en försenad cyklist så vi rullade vidare ett tag innan vi vände och fiskade upp honom. Ska man vara ute länge är det bra med flera som vill/kan hjälpa till med dragjobb +ANNAT.

Snälla cyklister i ett led hela dagen idag, långt till höger på vägen och alla bilister visade nästan lite ovanligt stor hänsyn med säkra omkörningar trots att vi speciellt på slutet var på en ovanligt vältrafikerad väg.

Efter en timme och tio minuter ungefär så var vi bara tre tappra kvar. Triathleterna Jonas och Magnus skulle bara vara ute i två timmar så dom vände efter knappa timmen och Hannes hade ingen bra känsla i kroppen så han vände strax efter.

Eftersom jag känt mig lite småklen så var mina förningar kortare än de andras inledningsvis, sedan började jag sitta på hjul bara. Här hade jag väl varit uppe i två minuter eller så innan de passerade mig. Mina "förningar" var väl mer som fartsänkningar. Inte lätt att vara en snorig småbarnsfarsa i sällskap med ett proffs och en teamåkare.

Vägen mellan Marnäs och Dådran var väl ändå så vintrig och fin! Här började det dock falla någon fuktig snö som gjorde kaos med våra redan kalla ansikten.

Proffs-Joel och Team-Jeppe försöker få något drickbart ur sina frusna flaskor. Själv är jag ju en glad amatör med flytande vätska i flaskan som lågt varmt och tryggt i ryggfickan.

Från Dådran åkte vi en liten, men plogad, skogsväg där stora delar av den gick längs sjön Ljugaren. Tänkte ta något fint foto med sjön i bild men det var nästan alltid en massa träd ivägen, här var det en ovanligt stor samling stock som fick äran att förevigas. Efter att ha setat på rulle i ca: 40 minuter började jag känna mig piggare och hjälpte till med dragjobbet längs skogsvägen.

Byn Blecket fick idag oväntat finbesök av tre riktigt fina (och lite småkyliga) killar! Jackorna var is, och kylan och fartvinden gjorde kaos med Jespers ögon. Härifrån åkte vi först skogsväg mot Sörskog och sedan ut på asfaltsvägen.

Jag gjorde någon förning även på asfaltsvägen men när vi närmade oss Sörskog så tvärdog så plötsligt mina ben. Sörskog var högsta punkten på dagens pass så jag visste att om jag bara tar mig över här med hedern i behåll så kan jag ta igen mig utför. När vi lämnade byn var det en sista knäppa där jag var tvungen att be Joel sänka farten och därmed hade jag erkänt mig helrökt. En banan och en liten godisbit och en sjukt lång utförslöpa senare så hade benen återhämtat sig helt okej igen.

Fin-Jeppe med sina sönderfrusna ögon försöker tugga i sig lite energi när vi kommit ner till Bjursås.

Jag fick lite vind på mig en gång till när vi kom till Bergsgården, annars stod grabbarna stark för mesta av dragjobbet. Joel imponerade stort på mig idag och han har verkligen tagit ett kliv i rätt riktning. Hans förningar sista 1½ timmen kunde vara milslånga, Jeppe var upp någon kilometer och jag några hundra meter. Joel tillsammans med Jeppe gjorde pulvermos av mig och detta blev verkligen ett minnesvärt pass. Efter 3½ timme hade jag 160 (81,6%) i snittpuls idag och snitthastigheten var uppe i 27.1 innan vi slog av på tempot och rullade in sista biten till Falun.