100 dagar kvar till Vasaloppet, här är min presentation

När man börjar med något nytt så hör det till att man presenterar sig, så skall också jag göra här och nu. Följande skrev jag för Vasaloppet.se, vi får se om och vart det dyker upp. Men en bra start på detta äventyr är just en presentation.

Ni vet känslan i kroppen när man är helt slut och bara vill lägga sig ner och vräka i sig kolhydrater, gärna i flytande form? Sådant gillar jag. Men jag har inte stått på ett par skidor under de senaste 12 åren, istället har jag vigt stora delar av mitt liv åt cykelsporten. Denna underbara tränings och tävlingsform. Tio år av elitsatsning, främst på MTB och cyclocross men även några landsvägstävlingar har jag hunnit med. Skulle inte direkt kalla mig framgångsrik på tävlingsbanan, bästa resultat är nog ett par femteplatser i Långloppscupen. Åttondeplatsen på långlopps-SM i höstas får också räknas som ett gott resultat, trots högre målsättning och brist av toppform. Visst har jag också ett par småsegrar, men det är inte för resultaten jag cyklar. Då hade jag kunnat sluta redan som förstaårsjunior då jag kämpade om att inte vara sist.
Istället är det passionen för cykelsporten som drivit mig, det är passionen som fått mig att starta och uppdatera hemsidor och det är också passionen som gjorde att jag 2006 startade en nationell tävlingsserie (www.cxcupen.se) i cykelcross som avgörs varje år mellan oktober och december.
Så vad gör jag då här på Vasaloppets hemsida, undrar säkert ni. Till att börja med är jag född och uppvuxen i Dalarna, Falun för att vara mer precis. Är man från Dalarna så talar man dalmål, man äter Falukorv, man äger ett flertal Dalahästar, man tycker kurbits är vackert, man målar huset i Falu rödfärg och man åker Vasaloppet. Svårare än så är det inte. Och nu är det alltså min tur.
Förutom det medfödda, så var det Cykelvasan i höstas som fällde avgörandet. Jag har i många år tänkt åka Vasaloppet men har aldrig kommit till skott. Men när jag dagen innan Cykelvasan åkte de sista tre milen för att reka banan, så tänkte jag mer på hur det kunde kännas att åka skidor där tillsammans med 15-16000 andra, än själva cykeltävlingen. Då förstod jag att det var nu det skulle ske.

Nu skall jag ut och göra något som jag kan, nämligen att cykla. Senare idag kommer jag ta upp det här med målsättning.