Glömde av att skriva det igår, men en sak jag tycker är viktig är att när man nått sitt mål bör man se till att ganska omgående ha ett nytt mål att sträva efer. Risken finns nämligen att man kan känna en sorts tomhet efteråt. När man kämpat så länge för något, och sedan klarat av sitt mål och inte har något mer att se fram emot. Tycker det är väldigt tydligt i cykelsporten, där många har SM som sitt stora mål. När SM avgjorts i juli så är det många cyklister som är väldigt avslagna resten av säsongen. Kanske skulle den nationella cykelsporten tjäna på att avsluta säsongerna med SM. Eller utbilda sina utövare på den mentala biten av idrott. Många toppidrottare har långsiktiga mål utöver sina stora säsongsmål, så även efter SM/EM/VM så har de något längre fram som de vill lyckas med.
Men nu skall jag skriva om längdskidor och inte SM i cykel. Efter att ha skrivit så mycket om målsättning igår, så kanske ni undrar lite över mina egna mål med Vasaloppet?
Jag ger er den korta versionen:
Jag ska lära mig så mycket som möjligt om sporten och njuta i skidspåren.
Jag skall lära känna nya människor och ha riktigt kul fram till, under och efter Vasaloppet. Jag skall bli vältränad, mer än bara i benen...
Jag skall klara Vasaloppet på mindre än sex timmar, reservmål: 5.45.
Eftersom jag inte ens stått på skidor på 12 år så är det givetvis svårt att sätta något resultatmål nu. Antingen kommer det gå bra att åka skidor, men det kan också bli en tung vinter. Men jag sätter sex timmar nu, och sedan kommer jag justera målsättningen efter mina förutsättningar. Jag har ju inte mycket överkropp att leva på, så uthållighet och ben är mina styrkor just nu. Med teknik och överkroppsträning kommer jag kunna göra störst skillnad för mitt slutresultat.
Just nu kollar jag på damernas 10 km klassiskt. 12.20 startar TV4 sports sändning från herrarnas 15 km klassiskt. Försöker titta så mycket jag kan på tekniken. Titta ni också.
Du måste lära mig att åka skidor sen. Givetvis mot en större summa pengar.
SvaraRadera