Vi har åkt i en kvart och Ebbah viker sig. Filip är vaken än, men också han är trött. Jag är också trött, men jag viker inte ner mig i första taget. Annat var det förr. När jag åkte i familjen Darvells gamla Volvo, då satt jag med huvudet bakåtlutat över ryggstödet med öppen mun och sov gott. Det var en bra bil det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar