Ni är då för snälla.

Jo, men verkligen.
Alla era värmande kommentarer från era stora, kärleksfulla, hjärtan gjorde mig uppriktigt glad. Tänk att ni gillade bilden så mycket. Men inte vågade säga det.

Idag var det som skrivet tävlingsträning. Det skulle vara 14.30 men som jag skrev skulle jag nog vara där 14.45 istället.
14.11 började jag gå från dagis där jag hämtat Fiffi.
14.34 höll jag på att sätta på mig skorna, när Jens ringde och sa att kommer om tre minuter. Jag kommer om fem minuter, replikerade jag och kom sex minuter senare till Lugnet.
När jag kom dit var det bara Bleckur och Jensa där. Givetvis. Jag hade inte heller räknat med fler när tiden ändras så här i sista stund. Anledningen till att tiden ändrades var för att ingen vill träna i det mörker som kommer allt tidigare om dagarna. Men under tiden vi var där fixades belysningen till stadion så antagligen fungerar den nu och vi kan köra kl.16.00 på onsdagarna framöver.

Heat 1:
Bleckur började med att hålla tempo, Jens tog en liten förning också. Strax innan varvning provar jag fartvinden. Jag håller tempot högt och grillar så gott jag orkar. Provar med en attack upp på vallen och får också en lucka. En ganska stor lucka tyckte jag och började mysa lite. Jens kom dock ikapp igen efter några hundra meter. Så vi lallade runt ett tag innan jag försökte på asfalten innan vallen, igen. Fick också denna gång en lucka och jag höll några meter längre än förra gången men också nu kom Jens ikapp.
Kul kille tänkte jag och insåg att han nog var mannen för dagen. Han gjorde också ett par försök att bli av med mig men det slutade i en spurt.
En spurt mot Jens, som jag vann. Igen.

Heat 2:
Jens satte iväg direkt med Bleckur 10 meter efter och jag 10 meter efter Bleckur. Bleckur lyckades ansluta till Jens/Jens slog av på tempot så Bleckur kom ikapp. Innan jag kommit ikapp höjde Jens farten igen. Vi anslöt igen och Jens stötte ifrån igen. Jag tror att det var nästa gång jag kom ikapp som Bleckur inte hängde med. Och jag gav mig fan på att inte släppa iväg Jens något mer.
Men när vi gick ut på sista varvet så hade han en liten lucka och jag fick se mig besegrad.
I detta heat anslöt Martin Eriksson på andra varvet och han hängde på bra. På sista varvet när Jens seglade ifrån mig så kunde Martin först ansluta till mig och sedan hade han fräckheten att stöta ifrån mig per omgående.
Juniorfasoner, tänkte jag, och skulle ge en lektion i cykelåkning. Jagade ikapp pojkspolingen, men med ett par hundra meter till målet fick jag vika ner mig.

Så en vinst och en förlust.
Jag kände mig inte överjävligt stark idag. Men det går åt rätt håll. Igår kände jag mig väldigt stark dock. Så någonstans där inne finns det. Hoppas jag.
Jag blundar och hoppas riktigt hårt.