Det är slut.

Kroppen är slut. Eller så är jag det. Kroppen och jag är två olika väsen, som ni säkert förstår.
Jag försökte plåga kroppen idag. Men den svarar inte längre på tilltal. Det känns som en blandning mellan infektion i kroppen, motivationsbrist och överträning. Har ju kört varannan dag vila och varannan dag träning några dagar. Så benen borde vara pigga när jag väl sticker ut och tränar.
Men kanske är det så enkelt att jag bara behöver mer sömn. Och ännu mera sömn. Och bra sparring. Det som kan lösa alla knutar är givetvis ett redigt distanspass.
Mitt cyklande känns faktiskt väldigt värdelöst nu för tiden, fungerar inte alls som jag vill. Men jag fortsätter att banka huvudet i väggen ett par veckor till.
CX.
Det tar givetvis emot att behöva erkänna detta, men det är skit. Om jag har en enorm tur, så är det skiten innan en fantastisk form. Så passa er!