kompromiss.

Tom Wieselblad skriver om den där "alla tränar utom jag"-känslan i sin blogg idag.
Jag känner igen mig, allt för väl.
Igår skulle jag träna, men familjen tog all träningstid så det blev inte av. Idag ska/måste jag träna. Det kommer bli i mörkret med fruset underlag. Känns väl inte jätteskoj. Men bättre än ingen träning. Att jag missade gårdagens planerade träning kunde jag i mitt huvud få till något bra, då jag ju var otroligt värdelös i lördags. Kroppen behövde kanske en extra vilodag, intalade jag mig själv.

I tävlingsprogrammet står det XC-Cup på lördagen och LL-SM på söndagen i Falun. Jag hade fått uppfattningen att det var tvärt om. Kanske hade jag fel, eller så står det fel i programmet. För jag kan väl egentligen inte ha fel?
Några krockar drabbar, som vanligt, Långloppscupen. Men programmet är preliminärt så den 24:e maj behöver vi nog bara se en stor MTB-tävling i landet.

Nu försöker Ronya förhandla ner dagens träningstid. Så jag tror jag istället skarvar på passet och skyller på punkteringar, kedjebrott och björnatacker.