Jobb, coachning och sånt

Hej vänner!

I eftermiddag så stod jag på Knutpunkten i tre timmar för att informera om trafiken. Gjorde det i måndags med och då var det fullt ös under dom där tre timmarna. Idag var det desto lugnare och det var inte alls mycket att göra. Sista timmen så ösregnade det också vilket tömde stället rätt rejält.
I måndags när jag var där så kom tidningen så jag fastnade på bild i en artikel:

Foto: Mikael Hellsten. Läs artikeln här: http://www.dt.se/dalarna/falun/lugn-start-for-dalatrafiks-nya-tidtabell

Vill man få uppleva den unika händelsen av att se mig i reflexväst igen så är jag på plats på måndag kl. 06-09 och även på eftermiddagen. Vi räknar med mer att göra då eftersom skolorna börjar, vilket kommer öka antalet resenärer i trafiken rejält. Eventuellt är jag på plats redan efter lunch för eftermiddagspasset, men åtminstone 15:00-17:30.

___________________

Alltså jag skrev ju i onsdags om att jag tänkte ta tag i coachandet och undrade om någon ville ha mig som coach. Alltså gensvaret?!?! Jag hade hoppats kunna få ihop tre. Inom ett dygn så hade jag fyra långtidsbeställningar och några intresseanmälningar. Så jag börjar redan nå mitt tak. Jag vill inte ta på mig för mycket, dels för att jag inte vill jobba heltid med detta utan behålla mitt vanliga jobb. Jag tror också att om man har för många adepter så blir det svårt att göra ett riktigt bra jobb med var och en.

Några timmar innan jag skrev det där inlägget om att bli coachad av mig så fick jag faktiskt ett mejl från en som jag valde att inte träna i år men ändå gav några tips. Personen i fråga tackade för tipsen och meddelade att mina ord hade peppat och hjälpt många gånger under säsongen och att den var riktigt nöjd med hur Cykelvasan som var det stora målet, hade gått. Kul och bra tajming på det mejlet!

Elitcyklisten som jag coachar läser tydligen också min blogg och frågade om den fick skicka in några ord om hur jag skött mig. Det gick givetvis bra och här kommer det mejlet (varning för humble brag):
"Under dessa månaderna som Henrik Öijer har varit min träningscoach har han alltid sett till mitt bästa. Gett mig ett roligt och utmanande träningsschema, precis vad jag behöver för att utvecklas. Har jag haft invändningar eller önskemål har han lyssnat till dem.

Jag började med motivation mycket lägre än vad den brukar vara under våren och har haft mer problem med cyklingen än normalt under dessa månader, men Öijer har peppat, brytt sig och varit ett fantastiskt bollplank. Han har lyckats vända negativa tankar och styrt dem rätt mer än en gång.

Att han skulle kunna lägga ett träningsschema och veta vad som gjorde att utvecklingskurvan går uppåt är ju en del av dealen. Men att han skulle vara så kunnig inom allt som rör idrott, prestation och hälsa har förvånat mig gång på gång. Oftast har han haft svar innan Google."

Ja, det behövs lite sådana där ord ibland och jag tackar och bockar!

___________________

Nu är det dags att lägga Frida. Imorgon kommer svärmor hit och det skulle ju kunna bli hur stelt och konstigt som helst med att ha svärmor till kvinnan jag ska separera ifrån här hemma. Men jag älskar verkligen henne och är övertygad om att det kommer bli bra, om än något mer känslosamt än vanligt kanske..
Planen för morgondagen är att åtminstone Ebbah och jag ska åka till Dössberget på familjedag om vädret är okej.

Har inget riktigt cykelsug, men känner att jag måste genomföra något pliktskyldigt pass för att inte tappa för mycket till jag är piggare på träning och tävling igen.

Att använda kroppsvikten som hälsokontroll

Hej och godmorgon cykelvänner!

Sedan december 2012 så har jag mer eller mindre regelbundet registrerat min kroppsvikt på Garmin Connect. Jag gör det inte för att jag liksom vill gå ner i vikt, utan det brukar vara för att se så att kroppen är i balans. Tappar jag snabbt i vikt någon gång så är det en tydlig signal på att jag ätit eller druckit för lite. Vanliga anledningar till att man snabbt går ner i vikt är ju att man druckit för lite eller tömt kolhydratdepåerna. Likaså använder jag vikten för att ge mig själv lite dåligt samvete om det börjar sticka iväg uppåt. Då vet jag att det är dags att skärpa till mig. Jag ser att jag går upp ca: 1-1.5 kilo inför en tävling då jag dricker och äter lite mer. Jag ser också att jag dagen efter ett långt/hårt pass visserligen är lite lättare men dagen efter det så har jag gått upp så jag väger lite mer än dagen för det långa/hårda passet.

Jag väger mig alltså ganska ofta och i perioder även varje dag. Alltid på morgonen efter toalettbesök.

Så här ser min viktkurva ut för den senaste tiden. En väldigt tydlig nedåtgående trend och en signal på att allt inte riktigt står rätt till.

Faktum är att jag aldrig varit så här lätt. Åtminstone inte i vuxen ålder. Inte ens magsjukor har fått mig så lätt. Det enkla svaret är ju att jag saknar aptit, men jag vet ju också att den kommer att komma tillbaka och att gå upp i vikt igen är lätt. När jag var förstaårsjunior (året man fyller 17) så vägde jag ca: 62-63 och när jag blev andraårsjunior så gick jag upp till 68 ungefär. Där har jag sedan hållit mig. Man kan säga att jag vägt mellan 67 och 71 sedan dess. Med några toppar över 71 och några dagar även under 67.  Det minsta jag vägt sedan jag började registrera min vikt är 66,7 och idag noterade jag 66,1.

Inför Långlopps-SM 2009 som blev min sista tävling som elitsatsande så försökte jag verkligen tänka på allt, även vikten. Tyckte att jag var riktigt lätt inför tävlingen och då vägde jag ändå 1,3 kilo mer än idag.

Dagens viktiga blogginlägg det, vi hörs lite senare!

Tur att jag har mina barn...

Hej och godkväll!

Denna dag har bestått av Le Peloton, jobb och sedan barnaktivitet. Direkt efter jobbet så åkte jag till Ronyas jobb där jag hämtade Frida, vi åkte sedan till Filip och Ebbahs fritids och därefter raka vägen hem. Där kastade vi oss ett mellis innan vi drog vidare till Ebbahs ridning.

Idag var det skogstur med shettisarna som gällde.

Alltid lika "spännande" att vara med Frida på 90 minuters ridlektioner. Jag brukar ju undvika att ta med henne till ridningen, men när Ronya ska jobba så blir det ju svårt. Ändå en helt okej ridlektion med mycket barnbärande. Lite som styrketräning...

Fiskade med Filip och Ebbah igår. Fast det var mest dom som fiskade och i synnerhet då fiskar-Filip .

Alltså när man separerar så blir det ju 1000 gånger värre om man har barn, tycker jag. Så därför har jag väl mått lite extra dåligt. Å andra sidan så är det ju tack vare dom som jag inte sitter ensam hemma och stirrar in i en vägg och deppar.

Igår så berättade ju vi om separationen för dem. Efter en stund med tårar så återgick dom till relativt normalt liv. Det var bara Filip, Ebbah och jag hemma från eftermiddagen så vi fiskade lite och Ebbah och jag tog en kvällspromenad lite senare. När det var läggdags så fick dom sova inne i mitt rum och vi hade ett väldigt långt samtal om separationen vilket kändes riktigt bra.

Igår tog jag tidernas bloggläsarrekord. Vet inte om det var för att ni var gamar, eller om det var av omtanke som så många intresserade sig i vår separation. Väljer att tro det sistnämnda. Jag fick dessutom massor av SMS, meddelanden på Facebook och annat från folk som brydde sig. Det värmde, även om jag kanske inte var på mitt allra muntraste humör.
Ni var 5013 unika besökare här igår vilket är helt sjukt skrämmande många. Mitt tidigare rekord var från 2014 och då hade jag 3083 unika...

Nu är det dags att packa in ungarna i bilen igen. Ska hämta Emily på stan som kommit hit från sin pappa i Säter. Vi hörs imorgon igen!

Le Peloton

Hej vänner!

Min värld är ju upp och ner, som ni kanske vet (se även bild nedan) om ni läste bloggen igår. Men idag var jag faktiskt ut och cyklade igen för första gången sedan Cykelvasan. Humöret har väl inte varit på topp men jag har tänkt försöka avsluta säsongen bra och då kan jag väl försöka underhålla fysiken någon gång mellan varven också. Igår eftermiddag så såg jag hur det skrevs i Le Peloton-gruppen på Facebook och blev lite sugen, så i morse rullade jag iväg.

Funkar kameran? Ja...

Gruppen + Jonas Axforsen som satt snett bakom mig här.

Det blåste rätt kraftigt och första två delsträckorna blev medvind/sida med. Bäddat för mjölksyrekaos! Jag gick in i förstasträckan med planen att gå runt och inte göra något väsen av mig. Men med pigga ben efter fyra vilodagar så glömdes den planen otroligt snabbt. Plötsligt satt jag där med toksyra.

Fartsträcka två är mer öppen och jävlar så fint vinden kom åt oss. Nu hade jag kameran monterad framåt men det hade varit fint med en bild bakåt efter Aspeboda när hela gruppen var sönderslagen i molekyler längs med åkrarna. Jag råkade vara näst starkast idag och som straff för det så blev jag till slut ende cyklist som hängde på Jonas "Le Peloton" Pettersson som myste med sin 55-klinga. Alltså fy fan. Eftersom jag varit korkad på förstasträckan så var benen redan lite sura och den där andrasträckan var ett jäkla straff. Snitthastigheten på 48.1 km/h på delsträckan var nytt personbästa i alla fall...

Eftersom vi samlar ihop oss efter varje delsträcka så hoppades jag på att fler skulle gå med runt på sista fartsträckan då mina ben var helt sabbade av mjölksyra, men ganska omgående så var draghästarna få till antalet. In på grusvägen och vi blev tre. Jonas först och så Lars Bleckur och jag. Vi (jag) fick faktiskt ge oss ett par gånger om tror jag men jag lyckades mobilisera lite krafter på slutet av gruset och passerade Lars och kom precis ikapp Jonas. Ute på asfalten så blev det återigen partempo med Jonas. Han drog väl minst 60 sekunder åt gången och jag drog väl max 6 sekunder åt gången. Men det är tanken som räknas!
När det var ungefär en kilometer kvar så släppte jag från rullen... Saftkalas!

Lite data från dom tre fartsträckorna. Notera gärna att maxpulsen var högst i den första intervallen och att snittpulsen och effekten var överlägset lägst i den sista (då tog jag ändå mellantiden på cykeldatorn direkt jag släppte för att inte sabba siffrorna). Klassiskt stum.

Vill du bli coachad av mig 2.0?

Foto: Mårten Dalfors

Foto: Valentin Baat

Foto: Niclas Brus

I mars så skrev jag ett blogginlägg och frågade om någon ville bli cykelcoachad av mig, jag fick in svar från 95 personer som ville bli coachade i olika utsträckning! Efter en urvalsprocess så valde jag ut tre personer som jag i år har coachat.

Coachningen skulle vara gratis ett halvår och perioden sträcker sig fram till sista september.
Jag valde ut en ung tävlingscyklist, en ung elitcyklist och en motionär.
- För den unga tävlingscyklisten så ändrade vi upplägget halvvägs till att jag skulle vara bollplank.
- Den unga elitcyklisten har jag haft ett mycket gott samarbete med, den har fått med sig någon seger från säsongen och vi kommer att fortsätta samarbetet även nästa säsong!
- Motionären har gått ner i vikt under säsongen och tog sig nyligen igenom Cykelvasan öppet spår på ett mycket bra vis:

Ett urklipp från vår dialog under säsongen:
"Jag vill tacka dig för detta du gör för mig, betyder så mycket för min vilja o känsla.

Jag mår bra!!!

Härlig känsla."

Det har varit väldigt lärorikt att coacha dessa i år och jag är glad att jag tog steget att välja att träna cyklister. Jag har, som ni redan kunnat läsa, bestämt mig för att fortsätta att coacha/träna cyklister. Jag har ju länge känt att jag vill dela med mig och det känns bra att kunna dela med mig även på detta vis efter mina 20 år som cyklist.

Jag tänker att du som hör av dig till mig vill göra något lite extra bra av nästa säsong. Kanske är du en tävlingscyklist med höga ambitioner, kanske vill du förbättra din tid på Cykelvasan, Vätternrundan, eller något annat lopp? Du som hör av dig kanske inte har några ambitioner att vara med i något lopp men vill få in träningen i vardagen med jobb, familj och övriga livet för att må bättre. Låter det som om det skulle kunna vara du? Hör av dig!

För att kunna ge dig bästa förutsättningar för ett lyckat 2017 så bör samarbetet även innefatta träningen fram till säsongen. Så hör gärna av dig redan nu så kan vi starta upp under hösten/vintern. Nästa år, då jäklar!

Min tanke med upplägget är att vi har en inledande dialog om nuläge och målsättning, samt vad som krävs för att nå dit. Därefter erbjuder jag följande upplägg för cykel:

Alt 1:
Månadsvis aktiv coachning:
- Inledande dialog om förutsättningarna som gäller för just dig.
- Du får ett träningsupplägg anpassat just för dig, dina målsättningar och din livssituation.
- Veckovis avstämning/uppföljning via telefon eller e-post samt eventuella justeringar av programmet.
- Givetvis så stannar allt mellan oss, om vi inte kommer överens om annat.
Pris:
750:- per månad vid minst 12 månader.
800:- per månad vid minst 6 månader.
900:- per månad vid enstaka månader.

Alt 2:
Månadsvis coachning:
- Inledande dialog om förutsättningarna som gäller för just dig.
- Du får månadsvisa träningsupplägg anpassat just för dig, dina målsättningar och din livssituation.
- Givetvis så stannar allt mellan oss, om vi inte kommer överens om annat.
Pris:
600:- per månad vid minst 12 månader.
650:- per månad vid minst 6 månader.
750:- per månad vid enstaka månader.

Låter det intressant? Tveka då inte på att höra av dig till mig: henrikoijer@gmail.com

Vi ska separera...

Det är tyvärr inget dåligt skämt heller. Efter 12½ år tillsammans och nästan 10 år som gifta så ska vi nu gå skilda vägar. Separeras. Skilja oss. Alla fina stunder vi haft finns ju för alltid kvar, men framtiden får vi skapa var för sig.

Eftersom vi nu berättat för alla barn samt några i vår närhet så kommer detta nu givetvis att sprida sig och jag vill därför också skriva det här. Så ni alla vet vad som händer.

En ocean av praktiska saker att lösa kommer givetvis upp i samband med detta. Bland annat så ska Ronya försöka hitta en lägenhet i stan och jag ska försöka öka min årsinkomst i ett försök att behålla huset. Har ni tips på större lägenheter i Falun så får ni gärna höra av er.

Eftersom barnen kanske läser här eller kan läsa här i framtiden så kommer jag inte gå in så mycket på djupet kring detta. Konstaterar bara att vi ska skilja oss som vänner och att jag mår jättedåligt över hela situationen.

Sändningen från Cykelvasan på SVT +ANNAT

Hej och god förmiddag kära vänner!

Här på jobbet har vi nu förmiddagsfika, eller en möjlighet för att skriva ett snabbt blogginlägg om man hellre gillar sånt. Eftersom fikarasten alldeles för sällan innehåller just fika så missar jag nog inget.

Igår visade SVT ett sammandrag från Cykelvasan med lite om elittävlingen, lite om motionärerna och en 11-åring som cyklade. Ni som följer mig vet ju att jag vann första spurtpriset i Smågan efter en utbrytning redan från startbacken. SVT missade dock det och säger bland annat följande i sändningen:
"första spurtpriset vid Mångsbodarna"
"men ingen utbrytning än så länge"

Men jag är inte bitter...
Jag får se till att antingen ta ett spurtpris av högre dignitet (Evertsberg) eller komma på pallen nästa år om jag ska bli TV-kändis. Ni som är ruggigt uppmärksamma noterade ändå att jag bidrog till TV-sändningen med typ 1-2 sekunder film från min Garmin VIRB typ 1:29 in i klippet. Visserligen video från förra året, men ändå..
Här kan du se SVT's sammandrag från Cykelvasan 2016.

Igår så skrev jag att jag var väldigt lätt men "lär väl gå upp ett kilo eller två det närmsta dygnet...". Idag vaknade jag upp 1.8 kilo tyngre än igår.

Igår skrev jag också att jag var trött på kvällen, idag försov jag mig och vaknade åtta. Ingen jättekatastrof egentligen då barnens skola inte börjat än utan dom ska till fritids/dagis och för egen del så bommade jag visserligen flextiden med en halvtimme. Men blir inte lynchad för det och kom faktiskt in samtidigt som chefen precis innan nio...

Foto: Eva Önnemar/MTBfoto.se