Kväller

Hej vänner!

Ny kväll, nya möjligheter. Testcykeln står bakom min rygg och väntar, det här ska bli så kul. Jättekul. Toppenskoj. LÄNGTAR! Proffscyklisten Sebastian Balck har pratat lite om testcykel i en artikel i Barometern. Läsvärt!

För första gången någonsin (?) så har Falun nu cykelställ med tak i anslutning till bussarna. Perfekt för mig och förhoppningsvis många andra som tar cykeln till bussen. Luft finns det också! Både vid Knutpunkten och vid högskolan.

Frida har badat idag, det gillar hon. Hon gillar det nästan lika mycket som hon ogillar att komma upp ur badet.

Nä, dags att ta tag i det här 3nanadet. Vi hörs imorgon igen, då är det freeeeeeedag!

Vaken igen

Hej vänner!

Jag var ju rätt så trött igår, ställde därför in träning och så. Inga konstigheter egentligen. Gubbvila igår plus bättre nattsömn i natt borde göra att jag fixar en träning idag i alla fall. Skönt så. Idag ska jag lämna barnen på skolan och jag funderade igår på pulka-pendling. Det är ungefär två och en halv kilometer från oss till skolan. Tror dock att vi bara har en hel pulka och att dra två barn i en pulka gör mig nog rätt sned i ryggen. Det är mestadels uppför dit också... Idag har jag först tänkt busspendling men nu svängt över till att vi givetvis ska cykla. Dags för ungarna att börja uppskatta vintercykling, helt enkelt. De är själva taggade, så jag tror det kommer gå bra.
Kan bli kanon det här. Dags att kila ut för att se så cyklarna rullar fortfarande och att vi har lås till dom.

Vi hörs!

Ny dag, ny vörtbrödmacka!

Kämpa, Henke!

Pigg som en mört. Foto: Ronya

Kvällens träning inställd pga status som på bilden ovan. Går och lägger mig på riktigt nu och hoppas återfödas som en ny människa imorgon.

Tålamodet

Hej hej!

Igår så var jag hos tandläkaren.

På kvällen så hängde jag upp en vörtbrödlimpa i vårt fågelmatningsträd.

Som vilken dag som helst alltså.

Ni vill ju helst läsa om cykling har jag förstått, så därför har jag tränat. Körde tre stycken 20 minuter långa intervaller igår kväll. Tyckte ändå att det gick hyfsat även om den sista intervallen var tuff. Kände mig inte alls tränad för att fixa tre, men det gjorde jag ju ändå. Höll mig på 276 Monark-watt rakt igenom intervallerna.
Jag har ju tjatat lite om tålamod denna vinter, för det är något som jag verkligen behöver ha med min träning nu när jag startade vinterträningen ganska sent och ganska klent. Nu prövas ju tålamodet när jag ändå har tränat i en dryg månad och det knappt har hänt någonting. Jag väntar liksom på lyftet, när det ska börja kännas bra igen och jag kan öka effekten. Inte igår, troligtvis inte idag, men någon snart önskar jag ju att det ska ske. Å andra sidan så har jag ju tre månader på mig att få det där lyftet. Tålamod, tålamod.

Kollade lite gamla pass (bra med bloggen och Garmin Connect) och kan konstatera att jag är ca: 18 watt klenare i år än förra året under mina intervaller. När jag kör mer lågintensivt, som min Åstrand-uppvärmning, så skiljer sig inte kapaciteten mot i fjol. Kapaciteten skiljer sig bara i det där lilla momentet när jag ska vara stark... Det kommer nog snart. Jag har tex tränat dubbelt så mycket hittills i januari som jag gjorde under inledningen av 2014, det borde ge utslag snart och göra att jag närmar mig fjolårets styrka.

Nog tjatat, nu är det dags att tjäna lite pengar igen. För er som vill detaljstudera passet, så hittar ni det här: http://connect.garmin.com/modern/activity/673163006

God afton!

Hej vänner!

Ett litet blogginlägg så här på sena kvällen. Har inte cyklat ett endaste skit, men det händer väl annat att skriva om ändå:

Åkte till BIVA Falun och returnerade en KIA Cee'd som tryggt och snyggt tagit oss genom snöstormar. Blev faktiskt riktigt positivt överraskad av bilen. Den är ju tyvärr för liten för oss som är sex i familjen, men annars verkade det ju vara en riktigt prisvärd bil.

Käkade lunch på Subway. Det kändes som frunch eftersom magen skrek som om jag inte ätit frukost. Men det hade jag. Det är nog bara som så att testcykelkörandet börjar sätta fart på omsättningen igen och kroppen kräver lite mer energi. Det blev en halv skagen på ost- och oreganobröd.

Hittade mig och min chef i Annonsbladet.

Gick ut för att skotta nu på kvällen. Vi hade ju fått ungefär en och en halv decimeter nysnö idag. Tänkte mig att det kunde ta ett par timmar. Skulle ju skotta för att ett par bilar ska få plats och så gångarna till husets ingångar. Så kom plötsligt snöröjaren in på gården och skrapade bort nästan allt på typ en minut. Bra med vänner och att vara snäll mot folk!

Snabb distans

Jimmy uppe i täten och kör en timmeslång förning. Pulsen låg vid fototillfället på 175 (for helvede!).

Efter ungefär en och en halv timme så vände Jens, Hanna och Oskar. Trots en snittpuls på 161 så tog jag en rövare om att det skulle kännas lite bättre senare, så jag hängde på Petter och Jimmy, dagens två starkingar.

Hade tänkt vara ute i fyra timmar och kom hem efter 4:00:46. Jimmy körde som ett moster första halvan, Petter var mest monster den andra halvan och på slutet var alla trötta. Med nästan två mil hem så flaggade jag för att benen var sopslut, så jag kanske skulle släppa rullen och låta Petter och Jimmy kötta vidare. Räddades väl lite av att deras hårda dragjobb gjort att även dem blivit slitna, så jag klarade mig kvar på rullen hela vägen hem.
Av dagens 101 kilometer så drog jag kanske 5. Trots detta så landade alltså snittpulsen på 155 (80,7% av max).

Ja, ni fatta ju. Ännu ett distanspass där jag är mer sämst än bäst. Dålig känsla, hög puls och väldigt ansträngd. Men det är väl bara att nöta, nöta och nöta lite till så löser väl det här sig. Tålamod, ni vet. En positiv sak är ju att jag hängde med hela passets fyra timmar trots att jag var på väg att släppa rullen redan efter en halvtimme.Kanske har nytta av det framöver.
Trots kyla (-8,4 i snitt), vind, backar och snö så blev det vinterns snabbaste distanspass med dubbdäck. 25,3 km/h mot tidigare toppnoteringen 24,6.

Inte helt platt idag. Backen efter 60 km är den från Rättvik upp mot Söderås. Monsterbacken där vid 30 km är backarna från Bjursås till Sörskog.

Garmin-data

2014 all over again

Här om dagen så körde jag lågkadensfyror, eller styrkefyror om ni så vill. Då var jag på gränsen. Igår skulle jag upprepa det passet och TÄNKTE då innan passet att jag kanske skulle ta det marginellt lugnare eftersom jag inte ville spränga mig. Istället så startar jag första intervallen genom att öka 12,4 watt. 12,4 watt kanske inte är mycket, men 12,4 watt mer när du redan är på gränsen är inget annat än en katastrof. Var ändå stöddigt och tyckte att jag klarade det så bra, så jag fortsatte att pressa hårdare än senast på efterföljande intervaller. Så kom den femte intervallen och jag gav upp.

Januari 2014 präglades mycket av att ge upp. Långa perioder med för lite sömn och ständiga försök att överträffa mig själv gjorde mig trött och stum. Inställda pass och avbrutna pass var mer eller mindre vardagsmat och jag var bara trött hela tiden. Fick ihop 17½ timmes träning den månaden. Därav rubriken. För igår var jag trött, försökte överträffa mig själv och jag blev stum.

Till skillnad från 2014 så är motivationen mycket högre nu. Så jag körde en femminuters vila och sedan dammade jag av två intervaller till innan jag åter tvingades kapitulera. Men sex fyror är i alla fall bättre än fyra fyror, även om det inte är åtta fyror. Dessutom har jag skramlat ihop 7½ timme detta år och ska ut på distans nu. Det går alltså mycket bättre i år än förra året och allt jag behöver göra nu är att sova mer och tagga ner.

Hela passet hittar ni här: http://connect.garmin.com/modern/activity/670668681

Gårdagen präglades annars mest av innebandy. På översta bilden så tekar Ebbah och på den nedre bilden så är hon målvakt och släpper in ett mål.

Tappra flicklaget KFUM Falun F0809 hade tre matcher i Borlänge igår, mot lag bestående till minst 80% av killar. Jag sa ingenting till Ebbah att det kanske var därför det blev 0-14, 0-17 och 0-17. Men det syntes ju att killarna överlag har mer driv och vilja att lira, än vad tjejerna har. Tjejerna kämpade i alla fall tappert i alla matcher och Ebbah som förr vägrade vara med om det fanns minsta chans för förlust tog sig igenom detta väldigt bra. Dessutom så tyckte jag, helt ärligt och opartiskt, att hon var en riktigt bra målvakt. Att det blir många mål bakåt beror ju ibland på motståndet.

Ebbah, Filip och jag hade i alla fall en trevlig dag i Borlänge och fick sedan uppleva stormen Egon på väg hem. Det gick i 20-60 km/h hela vägen hem, även på 110-vägen. Äventyr!