2014 all over again

Här om dagen så körde jag lågkadensfyror, eller styrkefyror om ni så vill. Då var jag på gränsen. Igår skulle jag upprepa det passet och TÄNKTE då innan passet att jag kanske skulle ta det marginellt lugnare eftersom jag inte ville spränga mig. Istället så startar jag första intervallen genom att öka 12,4 watt. 12,4 watt kanske inte är mycket, men 12,4 watt mer när du redan är på gränsen är inget annat än en katastrof. Var ändå stöddigt och tyckte att jag klarade det så bra, så jag fortsatte att pressa hårdare än senast på efterföljande intervaller. Så kom den femte intervallen och jag gav upp.

Januari 2014 präglades mycket av att ge upp. Långa perioder med för lite sömn och ständiga försök att överträffa mig själv gjorde mig trött och stum. Inställda pass och avbrutna pass var mer eller mindre vardagsmat och jag var bara trött hela tiden. Fick ihop 17½ timmes träning den månaden. Därav rubriken. För igår var jag trött, försökte överträffa mig själv och jag blev stum.

Till skillnad från 2014 så är motivationen mycket högre nu. Så jag körde en femminuters vila och sedan dammade jag av två intervaller till innan jag åter tvingades kapitulera. Men sex fyror är i alla fall bättre än fyra fyror, även om det inte är åtta fyror. Dessutom har jag skramlat ihop 7½ timme detta år och ska ut på distans nu. Det går alltså mycket bättre i år än förra året och allt jag behöver göra nu är att sova mer och tagga ner.

Hela passet hittar ni här: http://connect.garmin.com/modern/activity/670668681

Gårdagen präglades annars mest av innebandy. På översta bilden så tekar Ebbah och på den nedre bilden så är hon målvakt och släpper in ett mål.

Tappra flicklaget KFUM Falun F0809 hade tre matcher i Borlänge igår, mot lag bestående till minst 80% av killar. Jag sa ingenting till Ebbah att det kanske var därför det blev 0-14, 0-17 och 0-17. Men det syntes ju att killarna överlag har mer driv och vilja att lira, än vad tjejerna har. Tjejerna kämpade i alla fall tappert i alla matcher och Ebbah som förr vägrade vara med om det fanns minsta chans för förlust tog sig igenom detta väldigt bra. Dessutom så tyckte jag, helt ärligt och opartiskt, att hon var en riktigt bra målvakt. Att det blir många mål bakåt beror ju ibland på motståndet.

Ebbah, Filip och jag hade i alla fall en trevlig dag i Borlänge och fick sedan uppleva stormen Egon på väg hem. Det gick i 20-60 km/h hela vägen hem, även på 110-vägen. Äventyr!