Livet rullar vidare

En av alla fördelar med barn är att man inte kan spendera speciellt många minuter med att ligga och tycka synd om sig själv. Livet måste rulla vidare och de behöver aktiveras.

Ebbah on top of the world igår!

Filip var målvakt för första gången någonsin igår, gick över förväntan och då var hans egna förväntningar ändå ganska så höga...

Morgonstund vid Faluån... Dags att rulla till jobbet och låta livet rulla på.

Jag är fortfarande lite förkyld och har ett skönt lock för högerörat. Längtar givetvis därför lite extra efter vintercyklingen:

Livet är mer än en fest

Hej!

Ni vet hur det är, livet? Det är inte bara skratt och jubel, varma sommardagar och medvind, hallonglass och jordgubbsaft. Senast jag skrev något här var i onsdags och då hade jag blivit förkyld. Stackars mig. Bu-hu.

Dagen efter så åkte Ronya in på lasarettet. Igen. Stackarn har en tuff graviditet och får inte behålla mycket mat, eller ens vätska. Utan energi och vätska så blir man ju ganska klen, en graviditet på det hjälper inte direkt till heller. Så jag har roddat allt här hemma och med barnen i ett par dagar.

Samma kväll som Ronya åkte in på lasarettet så fick jag veta att min mormor nu får palliativ vård. Det innebär i princip att man inte längre vårdar för att hon ska bli frisk, utan riktar in sig på att försöka göra slutet så bekvämt och smärtfritt som möjligt. Hon blev 90 år i våras så egentligen är det väl inga konstigheter, men det är givetvis ändå väldigt jobbigt att behöva inse att det är dags nu.
Mitt normala beteende för att hantera saker som är jobbiga är att undvika dom. Säkert inget unikt beteende på något vis, men nu ville jag trotsa mitt normalbeteende så dagen efter beskedet så lämnade jag barnen hos Ronya på lasarettet och bilade upp till Rättvik där min mormor bor.
Inget vidare fredagsmys, men jag ville ta chansen att träffa henne i livet åtminstone en gång till. Jag har spenderat mycket tid i Rättvik med mormor, speciellt som barn. Många tårar blev det i fredags och fler lär det bli. Men än lever hon!

Som en liten bonus på mina icke-framgångar så har jag i natt vaknat ett stort antal gånger över smärta i örat. Har väl dragit på mig någon öroninflammation eller något. När jag vaknade vid halv fem i morse så var jag vaken i två timmar innan jag gick upp och tog en tablett motsvarande 1g Alvedon. En kvart senare så gick ögonen i kors och jag sov till elva...

Allt är inte bara motgångar och tuffa tider, igår kväll kom nämligen Ronya hem igen! Bebisen växer också som den ska, det är väl mest stackars Ronya som inte får någon energi... Barnens liv tycker jag inte ska behöva innehålla så mycket elände och lidande så det har varit normala dagar för dem. Natten spenderade barnen och jag sovandes på madrasser i vardagsrummet för lite extra mys.

Gårdagen spenderade vi med att först åka till Sundborn för bortamatch och vinst.

Filip gjorde två mål, två assist och var så nöjd med sin insats.

Efter matchen så åkte vi till leksaksaffären för att köpa present till Ebbahs kompis (samt hockey- och fotbollskort till mina egna barn...). Vi hann hem och kasta i oss lite mat innan jag körde Filip till en kompis och Ebbah till kalaset. Vi lämnade hemmet vid tio på morgonen och var inte hemma igen före fem på eftermiddagen (bortsett från matpausen).
Idag har jag ju sovit bort hela dagen, men en positiv signal är att förkylningen verkar släppa. Nu ska livet rulla vidare, vi hörs snart igen!

Det där höll ju inte länge...

På jobbet idag, slut som artist.

Jorå så att. En dags vinterträning blev det innan jag drog på mig en förkylning. Har ju varit lite småkrasslig i ett par omgångar under hösten här men nu hade jag ju fått vara frisk ett antal veckor. Kände mig lite snorig igår kväll och mer snorig i morse. Cyklade ändå till jobbet med hopp om att det bara var att blåsa ur skiten så jag skulle kunna köra Onsdags-VM. Istället kände jag mig rätt sänkt när jag kom fram. Under dagen så har ett lättare halsont växt fram och jag låter lite krasslig. Bihålorna är svullna. Kul!

Cyklade väl ändå hem i mitt eländiga tillstånd. Via Lugnet där jag hade ett litet möte med cyklister som är intresserade av att tävla landsväg i elitklassen för Falu CK nästa år. Vi var tio cyklister där som alla bor i Falun! Dessutom så var det ett helt gäng som inte kunde komma av olika anledningar. Så ni kan lita på att det blir grönvitt på landsvägstävlingarna även 2015.

I natt sov jag förresten över sex timmar, duktiga jag!

Tröskel

En bild från i morse och en från i eftermiddags, mörkt båda gångerna.

Kryddade väl dagens pendling med långa intervaller. 2x15 min + 10 min på väg till jobbet och 2x15 på väg hem från jobbet. På väg till jobbet så snittade jag 295, 290 och 286 watt, på väg hem så var jag givetvis lite mer vältränad så då höll jag 301 och 304 wattz. Totalt 70 minuter slitande alltså och just nu är jag trött de luxe. Somnar, vaknar, somnar och vaknar igen på Filips matta... Dags att ge upp detta för idag.

Hur som helst. Imorgon är det Onsdags-VM klockan 18:00 i Nybroparken, komsi kom!

Här har ni data för er som vill grotta ner er lite mer:

Upp och hoppa!

Jeppe på Stångtjärns röda (FIK15) i söndags.

Då och då får jag frågan hur jag orkar gå upp så tidigt om dagarna och dessutom cykla innan vanligt folk ens vaknat. Själv så tycker jag väl inte att det är speciellt svårt utan har större svårigheter med att kombinera detta med att gå och lägga mig i tid. Igår kväll när jag borstade tänderna så ställde jag mobilen på väckning idag, Meddelandet "Alarmet ringer om 4 timmar och 24 minuter från och med nu" kändes ju inte helt toppen. I grund och botten är jag en nattmänniska och det är lite jobbigt att kombinera det med att vara morgonmänniska.

Dessutom så är mina morgonrutiner satta ur spel och jag slöar fram utan någon vidare struktur. Idag har jag i alla fall avnjutit en lång(sam) frukost och det var ju fint. Men lite pangpang-effektivitet är ju att föredra. Ni vet, när kläderna ligger framme i den ordning man ska ta på sig dom, frukostmackan ligger färdig i kylen och man gör inte en onödig sak från det att man stiger upp till dess att man 15 minuter senare cyklar hemifrån. Ditåt ska jag jobba nu i höst, mindre tidslöseri!

Vägde mig i morse, inget ovanligt i det egentligen. Gör ju det nästan varje dag. Kan dock konstatera att jag inte varit så här tung sedan nyårsaftorn. Så kan det gå när inte haspen är på!

Nä, nu ska jag sluta upp med att slösa min tid här och cykla till jobbet istället. Tröskelintervaller. I regn.

Videoblogg

Hej!

Jag vet ju att det finns ett litet antal av er som önskar mer rörligt bildmaterial (videoblogg) här på bloggen. Jeppe Hjortsberg filmade faktiskt mig i en av uppförsbackarna igår och här är resultatet:

Helt underbar höstcykling med @henrikoijer i Stångtjärn idag!

Ett filmklipp publicerat av Jesper Hjortsberg (@jeppehjortsberg) den Nov 11, 2014 at 3:33 PST

Idag drar en ny arbetsvecka igång, men idag är också starten på vinterträningen inför 2015. Jag inleder årets vinterträning med en vilodag!

Två episka pass med helt olika karaktär

Igår körde jag fem timmar och fyrtiosex minuter med crossen på asfalt och grusväg. Delar av grusvägarna var frusna, för första gången denna vinter så såg jag snö på marken och det var en eller ett par plusgrader och regn.

Krispigt.

Här stannade jag till för att frugan ringde. Det var ett litet helvete att svara och det tog henne tre försök innan jag svarade. Fingrarna var delvis bortdomnade av kylan så det var lite svårt att fiska upp telefonen ur ryggfickan och sedan dessutom svara. Fötterna hade försvunnit för längesedan och bestod bara av två svullna klumpar i skorna. Men det man inte känner mår man inte dåligt av?

Här är jag på väg mot Marnäs, men tog höger vid skogspartiet där borta. Rundan gick Österå-Bjursås-Sörskog-Dådran-Fjällgrycksbo-Rog-Toftbyn och hem. Skulle egentligen ha fått med Skuggarvet också, men jag kom iväg lite för sent på passet så jag hann inte med allt skoj.
Kom hem, duschade, gjorde i ordning två dubbelmackor vörtbröd med ost och slet med mig Filip och Ebbah på hockey. Vi åkte till Leksand och såg Leksands IF - Linköping. En ganska bra match som leksand kunde vinna med 3-2 efter förlängning. I andra perioden började mina fötter återgå till det normala.


Idag var fokus flyttat från hårt slit och nötande, till lek och äventyr med sällskap. Jesper Hjortsberg och jag tog oss till Stångtjärn för att försöka hitta runt och klara av att cykla så mycket som möjligt av FIK15.

Starten ligger lite gömd till höger om parkeringen när man kommer till Stångtjärn.

Stökigt. Både i naturen och på stigarna. Vi fick gå en del, men det var vi förberedda på. En sådan som Emil Lindgren skulle nog älska FIK15. Här var det dock helt klart cykelbart!

Jeppe tog ett par bilder på mig också!

Jeppe matar på i en av backarna på FIK15.

Träffade Hendrik Sjölund ute i skogarna också. Han hade sällskap också i form av hund och annan löpare.

Det kunde ha gått! Lite mer fart nästa gång så... Cyklingen idag bestod av att försöka klara av så mycket som möjligt och inte att ta sig fram så snabbt som möjligt. Lek, skoj, svårigheter och vattenhål. Totalt blev det 2:19 idag med ett snitt på 11.6 km och då var nästan halva distansen transportsträcka.

Tack och hej!