Lite mer strunt, ni gillar ju sånt

Här i Husby har vi haft strålande väder, kalasmysigt faktiskt.

Benen är inte längre bara bleka och feta, de är håriga dessutom. Denna dag var andra gången de såg solen sedan i höstas. Färgen brukar sällan imponera på någon och i år kommer benen vara vitare än någonsin. Micke S skriver i sin blogg om Vikten av vikt. När jag läste det inlägget satt jag och åt på min 200 grams chokladkaka. Den är strax slut. Bara ett par rutor kvar nu. Jag håller med Micke i mycket av det han skriver. Ska man vara bra i berg, eller på mountainbike så behöver man vara lätt. På landsväg är det givetvis inte lika viktigt, men dumt att släpa på för mycket onödig vikt. Min egna vikt är ungefär 2 kilo högre än bra cykelform. Och 2½ kilo mer än Långlopps SM-form. Jag vill gärna tro att jag lagt på mig lite skidåkarmuskler. Men ärligt talat så kan det väl inte röra sig om mer än ett par hekto. Max. Jag  vet vilken stor skillnad jag upplever på att väga 67 eller 68 kilo. Att vara lätt innebär inte bara en fysisk skillnad i cykelåkningen, det känns ganska bra när man är så där lätt också. Kroppen är lite mer optimerad för sin uppgift helt enkelt och det ger en mental boost. Eftersom jag stannat vid den vikten jag nu hamnat på känner jag ingen större stress eller oro för att bli allt för tung, och inte heller känner jag någon press att skala av två kilo heller. Jag är ju motionär.

Å andra sidan behöver man ju knappast ha anorexia och svimma när man reser sig för att bli duktig på att cykla uppför eller MTB. En glad cyklist är en snabb cyklist finns det ett talesätt som säger. Och vem blir inte glad av godis?

Hanstaleden var ju bitvis riktigt vacker faktiskt. Och den ligger bara några stenkast från förorternas förorter. Tror det tog mig 15 minuter ungefär att jogga från dörren i Husby till att jag var vid ledens början. Och då joggar jag inte speciellt snabbt heller. 

Har lite ont i fötterna nu, och det beror inte på festen som vi varit på. Utan löpningen givetvis. Cyklistfötter är riktigt bortskämda så jag får lite ont efter varje pass. Men det går över. Våra stackars småbarn somnade ungefär tio över elva nu i kväll. Ronya och de övriga är på festen fortfarande (eller kanske på väg hem nu), så det är bara barnen och jag här. Mer bilder och sånt från helgen kommer nog imorgon kväll när vi kommit hem. Emily satte fart på festen idag med ett eget dansnummer. Hon är ju nyligen fyllda nio och riktigt duktig dansare. Jag var riktigt stolt över henne när hon dansade för alla 50-60 gäster. Hon har gjort en egen koreografi också till låten hon dansade till. Själv vet jag bara två funktioner för höften, och ingen av dem har med dans att göra.

I veckan som kommer ska jag nog tävla på cykel igen. (!!!!!) Om jag har tid å så givetvis. Det ska bli rätt kul faktiskt. Men ganska okul att limma på nya tubdäck. Inte har jag någon aquasure hemma heller... I värsta fall åker jag väl på träningshjulen. Men, vikten av vikt ni vet. Det blir inte lika kul som att tävla med lätta grejer, synd bara att min kropp inte är helt optimerad ännu.