Stigätargeometri

Om det finns något som är härligare än att cykla på fantastiskt fina stigar så är det att cykla på fantastiskt fina stigar vid vattendrag. Denna syn kommer möta de som blir med på MTB-motionsturen med Falu CK imorgon.

Jag gillar att vara förberedd och så där. Så inför morgondagens tur tänkte jag reka lite fina stigar som jag tänkte lura ut cyklisterna på. Så jag var ute en och en halv timme nu på kvällskvisten. Tur att jag rekade, för mycket av det jag tänkt mig var slaktat av skogsbruksmaskiner (läs: skogsförstörelsemaskiner). Jag undrar lite hur de tänker när de åker på ett hygge där det finns en stig. Och då väljer att köra mitt på stigen. En underbar stig har nu gått i graven. Trist, verkligen. Förutom att jag fick gå i maskinspår så har jag också knäckt skon och höghastighetsvurpat i kväll. I övrigt var allt kanoners faktiskt. Eller tja, vurpan var ju rätt skön den med. Det är något visst med känslan av att tappa kotrollen och flyga lite. Så egentligen blir den knäckta kolfibersulan det enda varaktiga minuset från passet.

Vet inte om det är cykeln eller jag. Men det kändes jäkligt bra idag. Tror det mesta sitter i cykeln faktiskt. Ramen har ju en stigätargeometri, kombinerat med en skön gaffel och kalaslätta hjul med tubdäck på. Ni förstår ju själva vilken skogsraket det blir. Den är riktigt skoj alltså. Testade mig själv på ett lite svårt parti idag som jag nog misslyckats med 90-95% av mina försök genom åren. Trots lite fuktiga stenar satt den som en smekning, sånt är också kul. Förutom att jag var en tekniskt fulländad cyklist i kväll så hade jag bra tryck i benen. Det kändes då så. Fast å andra sidan är det inte svårt att vara världsmästare när man är ensam.