Sanningen

Om jag ska vara ärlig, så var jag väl aldrig riktigt nära någon seger idag. Oscar, Lars och Jonatan stod för motståndet. Jag hade en enkel plan idag och det var att försöka hänga med så länge det bara gick. Hellre ett varv skitfort och resten långsamt än halvfart i fem varv. Det gick också ganska bra. Eller bra och bra, det gick bättre än jag trott utan att jag var riktigt duktig. Oscar och jag tog starten (jag stod i andra startled!) och i slutet på första stigen passerade jag Oscar och gick upp i täten. Där stannade jag i ungefär en minut till det blev uppförsbacke igen. Där ville Oscar förbi och jag släppte också förbi Lars eftersom jag trodde att jag bara skulle vara i vägen. Men mot slutet av backen så fick jag passera Lars, som kanske inte hade pangpangben efter att ha tränat sex timmar och femtio minuter igår. Jag kunde inte gå ikapp Oscar som började glida iväg uppe på toppen, men hade fortsatt Lars bakom mig. När vi åker utför så står plötsligt Oscar bredvid stigen och jag fick lite tid i täten igen. Tydligen hade Oscar punkterat både fram och bak.

Jag körde inte max hela vägen på slutet av första varvet, bara så jag höll Lars bakom mig. Tiden blev 9.10, med stillastående start vilket jag är nöjd med.

Ni som läser här regelbundet minns nog att jag skrev efter att jag hade varit på Jungfruberget senast att jag borde kunna ta 20 sekunder snabbare varv med sällskap. Det blev drygt 20 sekunder snabbare än den gången. Med tävlingshoj går det nog att kapa ytterligare några sekunder. För att inte tala om vad lite träning skulle kunna göra för tiderna...

När vi gick ut på andra varvet så släppte jag iväg Lars. Blodsmaken var enorm och det kändes verkligen som om jag blödde i strupen. Benen var stumma efter att ha toppat 190 i puls under första varvet och verkligen tagit i mer än jag har kapacitet till. Ett kedjehopp när Lars nästan var uppe för den långa backen gjorde att jag för en kort stund ändå kunde andas tätluft igen. Men sedan var det tack och god natt. Tror varvet tog 10.30. (!!!)

Började känna mig lite bättre när det var dags för tredje varvet och det var på väg utför på det varvet som jag punkterade. Hade börjat tänka på punkteringar då och var nöjd över att ha klarat halva tävlingen utan punkteringar, men insåg också att ju tröttare man blir desto lättare punkterar man. Kom till trädet vi åker över och tänkte att den där vassa stenen bakom trädet har jag inte sett på länge, kanske den har försvunnit? Åkte över trädet och bakhjulet hittade stenen.

Fick låna Oscars mycket hajpade pump, den föll mig inte riktigt i smaken ändå. Passade på att ta ett par kort på grabbarna när de passerade. Oscar hade lagat sin punktering, men tappat två varv. Jonatan åkte hem. Oscar var den som hade mest snabbhet idag men Lars var den som vann (och den enda som fullföljde). Jag vill gärna tro att jag med tävlingshoj och lite bättre fartstrategi kunnat följa Lars en längre stund idag. Så jag är nöjd ändå. Nu har jag prologhosta och vill ha slanglöst på mina Crossride.

Oscar tuktar hojen på slutet av tävlingen.

Lars följde strax efter. Glad som oftast. Mindre glad blev han när han böjde sönder storklingan på en pinne när vi efteråt skulle rulla ur benen en sväng.