Idag var det ingen lek. Årets sämsta ben, första milen funderade jag på att vända. I motluten stack pulsen iväg över 90%, men jag hade inte sprättben. Jag hade skitben. Allt var ett lidande. Tänkte efter ett tag att jag skulle släppa iväg Peter och Micke och hålla min egen fart. Men insåg att det skulle bli en lång(sam) dag så jag bet mig fast på rulle. Det blev 3.47.31 på rulle idag. 150 i snittpuls. Det var en väldigt platt runda idag, inte lätt ändå alltså.
Vet inte varför jag hade sådana skitben. Hade det varit för att jag bara sov 4½ timme med kanske fyra avbrott så skulle nog inte pulsen varit så ivrig. Högpuls och slaktben, ingen kul kombination. Bet mig kvar i de små backar som fanns, även den sista där Micke försökte bli av med oss andra. Ville inte visa tydligt hur kass jag var, även om de ändå visste det.. När Peter drog satt jag på tredje rulle med 160-puls och bad om att han skulle tröttna snart.
Mina sista krafter använde jag till att komma hem. Helt färdig, tjutande ljud i öronen, ben som verkligen värkte och totalslut skalle. När jag duschade så tänkte jag att jag inte skulle sätta mig ner, för då skulle jag nog inte komma upp igen. Men när jag nästan var klar så kunde jag inte hålla mig längre utan satte mig ner. Högst två minuter senare välte jag mot badkarskanten, satte mig upp igen och dunsade åter in i kanten. Slumrade till 4-5 gånger innan jag gav upp.
Nu är det återhämtning, återhämtning och återhämtning som gäller. Förhoppningsvis var denna dag en engångshändelse och inte något som skall bli en vana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar