Image-map Startsidan Startsidan Startsidan Presentation Länkar Kontakt Sponsorer Övrigt

2009-03-26

Hårdhet

Det var bättre förr, eller inbillar jag mig bara? Jag vill att det ska bli lite hårdare på vintrarnas distanspass. På tävlingar väntar ingen på någon som blir efter. Varför ska vi lära våra unga juniorer och nykomlingar felaktigheter? Nej, fostra juniorer och nykomlingar så de blir väl förberedda på den hårda verkligheten. Att vara "curlingledare" eller "curlingcyklist"[googla curlingförälder för förklaring] stjälper nog mer än det hjälper i slutändan.

Samlingen
Om vi börjar där passen börjar, samlingen. Förr väntades det inte i onödan. När kyrkans klocka slutade klämta så rullade sällskapet iväg. På söndagar innebär det dock att man med lätthet kan vara fem minuter sen då klockan bara slår, slår och slår. Så vill jag att det ska vara nu också. Visst, jag med mina ständiga förseningar skulle vara en av de mest "drabbade", men hur ska man annars få alla(mig?) att komma i tid? Nu för tiden har ju alla mobiltelefoner. Är man sen så ringer man bara någon i sällskapet och frågar i vilken riktning de färdas.
Sedan kör man ikapp. En grupp människor ska inte behöva vänta på en försenad individ.

Tempo och distans
Det inledande tempot bestämmer den eller de starkaste i gruppen. För även de måste få ut någonting av träningen. Är man lite svagare än starkaste cyklist så får man bara ta kortare förningar i spets. Är man mycket svagare än starkaste cyklist så talar man tydligt om för gruppen att man väljer att sitta på rulle. En cyklist som setat på rulle i fyra timmar bör inte höja farten sista timmen. Hjälp enbart till med farthållningen utan minsta antydan till tempoökning. Alternativt spara krafterna och hjälp till med dragjobbet på efterföljande distanspass. Vill/orkar inte alla åka lika långt som den/de starkaste får dessa avvika efter en stund. Vill man klättra några steg i distanskörningshierarkin gör man detta genom att sätta sig i respekt. Långa och hårda förningar, göra sitt jobb och ta skyltspurterna eller varför inte bara ställa av kamraterna i backarna. Distanspass på vintern är ingen lek. Distanspass på vintern handlar om att skaffa sig respekt, överlevnad och att befästa sin plats i gruppen. Tappar någon lite i en backe så bör inte gruppen stanna och vänta in, håll normaltempo efter backen så den som tappat får chansen att köra ikapp.

Pisspauserna
Det ska märkas rervir i tid och otid. Vi som inte har några större problem med urinläckage blir drabbade. Förr (åter igen, vill jag minnas...) så stannade man med någon annan nödig.
Sedan kör man ikapp. Stannade man ensam fick man alltså en jobbig resa tillbaka till gruppen. På detta vis förebygger man onödiga stopp. För en Krångelpelle lär sig snart att det kostar att stanna.

Trötthet
Blir man trött får man sitta på rulle. Orkar man inte hålla rullen så får man åka ensam. Den som tvingas släppa bör dock inte på något vis hånas utan kanske erbjudas fickgodis eller en peng till läskeblask på nästa mack. Om personen i fråga inte har haft förstånd nog att ta med eget. Tröttingen har ju trots allt kört slut på sig, och bör därför hyllas för sina insatser. Att åka och putta en trötting är ju något som hela gruppen förlorar på. Om man inte är så pass nära hembyn att det bara gäller över sista krönet.

Dessa förhållningsregler, som jag önskar, gäller givetvis endast för tävlingscyklister, juniorer, elit och veterancyklister med ambitioner. Motionärer och ungdomar bör ha trevligt.

Inspiration från Björn Fredriksson:
"Det började med att Fredric klev fram och började köra i Härryda. Karlsson fick nog av trissandet och vek in på andra hjul, en tydlig signal till övriga: ta honom, någon! Aussie gick fram och tog en förning, växlade bort Fredric och fick fram mig, nytänd på socker. Tillsammans öste vi på en stund innan Kongo tog vid. Turbo-Tellow och Thander visade också fina ben och trummade på. Niko stötte från sista hjul i backen upp mot Mölnlycke varefter Fredric gick fram igen för att göra livet surt för Kongo genom ett solklart fall av ”halfwheeling”, något av det värsta man kan råka ut för efter fyra timmar.

Något av en ”ge-igen-för-gammal-ost- mentalitet” hade fötts i gruppen och min sista insats för dagen hade två syften, halvhjula Kongo i slakmotan och utmana Aussie i backarna vid Stensjön. Min avslutande kraftfulla attack strax innan krönet hade ingen som helst verkan och saken var klar, liksom jag. "

20 kommentarer:

  1. Osynkade pisspauser är ett jäkla otyg. Skönt att du äntligen stampar ner foten och säger NEJ.
    /Johan

    SvaraRadera
  2. Som nykläckt junior gjorde jag misstaget att halvhjula Affe Segersäll på ett vinterpass nånstans på Östgötaslätten, och då var diket nära för ett par ögonblick...
    Dvs -man lär sig aldrig!
    Thander/ 30 år senare/

    SvaraRadera
  3. Irriterande om man åker ut för att träna och det ska väntas i tid och otid. Som du skriver Henrik ,ingen väntar på ett race.
    Nästan lite förolämpande om man blir väntad på. Dvs de få gånger det händer.

    SvaraRadera
  4. Fniss =D
    Mr. Henrik Öijer tvärtimot har talat.

    SvaraRadera
  5. Helt rätt Henrik! Träning ar att lära sig tävla.

    SvaraRadera
  6. Hm jag minns mitt första distanspass i början av vintern. Jag trodde jag var stålmannen och drog som fan tills vi var i Smedsbo. Du hade signalerat trötthet och låg bakom men när du såg att min ork började avta gick du upp och eldade. Rik på adrenalin av att jag var trött så ställde du av mig. Men den bjuder jag på, dels så var min trötthet självförvållad och det har inte hänt alltför ofta.

    SvaraRadera
  7. Att se sina medcyklister lida och bli trötta ger mer energi än att proppa i sig godsaker. Finns det nåt som ger en sån energikick och lite extra tryck i benen som när kompisen släpper hjul? Avställarlycka.

    SvaraRadera
  8. Vad är det för vits med att köra skiten ur andra på distanspass ? Hårda pass under vintern är väl intervallpass, distanspass skall vara distans. Köra skiten ur andra skall du göra på tävlingarna

    SvaraRadera
  9. Bra strategi om FaluCK vill ha mindre medlemar än Backhopparna.

    SvaraRadera
  10. Varför tävla på träning och skapa respäkt där, det är på tävlingar där killen som står övers på pallen förtjänar mest. gäller att vara hungrig då inte på distanspassen i februari

    SvaraRadera
  11. Det behöver inte handla om att sätta sig i respekt. Vissa är snabbare än andra och vill därför ha högre tempo på träningen. Vill man köra lugnare går det utmärkt att ligga på hjul. Däremot tycker jag det är onödigt att trissa uppför. Om man istället lägger den kraften utför och på platten hänger även långsammare cyklister med. Att den starkaste cyklisten bestämmer farten håller jag helt med om så länge denne inte kör mycket kortare än resten av gänget.

    SvaraRadera
  12. Ett alternativ är ju också att den starkaste cyklisten tränar på egen hand om det är så jävla viktigt att få köra fort. Jag gissar att de flesta som kommer till en gemensam distansträning i första hand är intresserade av sällskap och lagom tempo genom hela passet, inte att bli avhängda av traktens wannabe-elit. Riktigt jävla patetiskt att försöka hänga av cyklister vars syfte med träningspasset inte är att tävla. Speciellt om det inte är uttalat redan från början att på den här träningingen kör vi hårt hela vägen och på slutet är det träningstävling som gäller.

    Annars håller jag med om att det är bra med så få pauser som möjligt och att det är viktigt att man kan sticka iväg på avsatt tid.

    SvaraRadera
  13. "En cyklist som setat på rulle i fyra timmar bör inte höja farten sista timmen." det är ju det som är det göttaste. först får man dra i 4 h, sen när man är väggad och klar höjs tempot och man får kräma ur det sista ur kroppen så det märks att man har tränat när man kommer hem.

    SvaraRadera
  14. Kunde inte sagt det bättre själv Öijer!Håller med om en hel del,starttid skall hållas,inga onödiga pauser,jämt tempo där de starkaste sätter ribban dock utan att dra på sig för mycket syra uppför.Orkar man inte ligga på rulle får man klara sig själv hem.Darvell har rätt inställning!

    SvaraRadera
  15. Till anonym >>> För det första skrev Öijer att detta skulle gälla cyklister med tävlingsambitioner. Motionärer skulle ha trevligt.

    Varför ska den starkaste alltid köra själv? Om han/hon drar hela passet och inte gnäller på att sämre/tröttare/sånna som vill köra lugnare sitter på rulle så spelar det ingen roll. Men det är klart, man vill ju inte bli avhängd av wannabe-elit som Johan Landström eller Fredrik Ericsson...eller Ljunken om han är hemma.

    SvaraRadera
  16. Jocke> Är det så Landström, Ericsson och Ljunken brukar köra på distanspassen de gånger de åker med sällskap? Utan att ha någon som helst aning så gissar jag att dem sparar på krafterna till något annat pass med annat syfte och istället försöker köra så att alla hänger med passet runt. Rätta mig om jag har fel.

    Det jag menar med wannabe-elit är de stencoola grabbarna som hänger av folk första timmen och sedan skyndar sig hem och bloggar om det...

    SvaraRadera
  17. Precis anonym, du har ingen som helst aning om vad du pratar om. Jag förstår inte varför du diskuterar emot de som faktiskt är med på dessa distanspass och vet hur det går till, på riktigt, i verkligheten. Du vet nog inte ens vilka det är som håller i träningen och vad för oskrivna regler som hör dit.

    SvaraRadera
  18. m> Om alla som är med på träningarna vet hur det går till, på riktigt, i verkligheten och vilka oskrivna regler som gäller finns det väl ingen anledning att skriva om det och än mindre att diskutera ämnet.

    Men du är säkert en av de stencoola grabbarna som känner självuppfyllelse när du hänger av dina träningskompisar på distanspassen, och därför tycker att det är viktigt att argumentera för att det bästa sättet att köra gemensamma distanspass är att den starkaste sätter tempot och kör tills de andra blir avhängda.

    SvaraRadera
  19. Du är rätt långt från verkligheten nu. btw så är Ericsson en av de få som lyckas ställa folk här i byn, och han gör det, med all rätt. Det är bara att tacka och ta emot för den fina träningen så länge man orkar hålla hjul.

    SvaraRadera
  20. Till Anonym >>> Jag har inte kört jättemånga pass med distansgänget i Falun men desto fler ensam med Fredrik. Och är det något han är bra på är att hålla ett högt tempo på distanspassen och även om han inte kör för att hänga av någon så väntar han inte heller. Om man inte bestämt det i förväg.

    Sen tror jag att alla som kör ihop på dessa pass gör det för att man gillar att det åks cykel istället för att kissa, vänta i backar och fikas hela tiden. De som inte gillar det åker ihop i andra gäng. De som känner sig svaga eller trötta ligger på rulle och ingen säger ett skit om det eftersom de som vill dra och bli trötta får göra det ostörda. Den enda som blir arg är Öijer när man väntar på honom när han är trött :-D

    SvaraRadera