Barn är fantastiska

Filip somnade på bussen och sov tills vi kom hem. Det var galet sent för honom att sova, kanske därför han fortfarande är pigg nu också?
Nåväl. När vi kom hem så var han inte riktigt sig själv. Han började vilja vara väldigt mycket med mig och kramas och så var lite pipig. Kände när han satt i min famn att han verkade lite varm. Så vi gick och kollade tempen. 39.8, joråsåatt.
Det har dock inte hindrat honom från att säga;
-do di[två tre], och springa som en sprinter genom vardagsrummet och köket.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vart kommer all energi ifrån? Jag vet inte om jag ens någonsin haft 39.8, men jag kan lova er att om jag någon gång får det så kommer jag inte springa. Inte en meter.