Mountainbike

MTB-sporten mår ju inte så bra i det här landet. Visst, det kommer flera hundra och kör långloppen. Men på tävlingsnivå finns en del att önska av bredd och arrangemang. På något sätt måste intresset öka. Bättre nyhetsrapportering från tävlingarna är ju en sak, en ruskigt bra sverigecup en annan. Ett mer oprövat kort är ju att intriger faktiskt lockar folk. För att MTB-sporten ska överleva måste vi slopa "Vi-känslan". Ingen mer gemenskap, inga ryggdunkningar, inte gå och prata med varenda deltagare på en tävling. Nej, det måste bli "vi" och "dem". Eller vi mot dem.
Här fyller ju de nya teamen en viktig funktion, bryta sig loss från allt trams som klubbkänsla innebär och istället bilda ett litet gäng som slåss mot alla andra. Skitbra, verkligen. För det ska ju krigas på tävlingarna.

Läste en liten "diss" på en blogg/hemsida här om dagen:
"Team MTB floppen, eller team Ghost Sweden som de heter. Ett team, med samma cyklar, använder samma saker och samma kläder? Nej, de stämmer inte då teamet är SÅ breddat att de kör näst intill alla grenar i olika klasser så ja, de är Sveriges bredast team de får jag väll ge dom, men vad tjänar dom med de? inget för de tar inte tillvara möjligheterna att lära sig av varandra. Hur blir de med team känsla om den ända kontakten man har med resten av laget är varje år vid pressfotograferingen? De har inte ens samma kläder?! Och varför? Joo, för att en åkare inte har samma kontrakt som de andra och kör i andra kläder med samma reklam tryck på, personen i fråga kör även andra hjul och däck än vad de andra bara för att de är coolt. Teamet är inget elit team, de känns mer som ett gubb team med H30-H40 åkare. Känslan av teamet man får enligt mig som har jobbat med dom (ja, jag har jobbat en del med dom men gör inte de längre) är att de har ambitioner men varken tid eller resurser."