Det här med att fika på träningar är ju inget vanligt i mitt liv. Men idag var jag tvungen för att överleva. Inte för att jag riskerade att dö av energibrist eller liknande. Men att vingla de sista 25 kilometrarna hem, skulle innebära en så pass stor försening att Ronya skulle ha slagit ihjäl mig direkt på dörrmattan.
Mitt resonemang var att fikat skulle ge mig tillräckligt med fart för att köra in all fikatid med råge. Och så blev det nog. Kom hem med fem minuter tillgodo. Det blev riktigt bra pangpang av kladdkakan med grädde och en burk cola. Skönt att bli riktigt slut trots att jag åt, drack och körde på lite lägre intensitet än jag brukar göra på distanspass. Har iofs tappat rätt mycket vikt de senaste dagarna så det kanske hade med saken att göra. Hård vecka nu och då ska det vara hårt också.
Det var en tur med ganska många backar, det gjorde kanske också sitt. Kom ner på banvallen efter att ha passerat Norr Lindberg, tänkte gasa lite på hemvägen men fann en tvättbrädsväg. Jäkligt skönt med krispig kropp att behöva skaka fram dessutom.
Nu är det benen högt som gäller så jag klarar att smiska kroppen också imorgon.
Sommarland var inte så värst somrigt idag.
Ja, jag är i Dalarna och ja, jag är nära Siljan.
En väg och några hus.
I was here.
Det här stället känner ni väl igen? Runda galleriet, och sen...
Och där kommer den, den branta backen med en sparkåkande gubbe i.
Uppe vid hotellet, brant backe och Siljan i bakgrunden.
Den sega backen i Plintsberg.
Ser ni hur Siljan lyser? Vajjert. Siljansken.
Det är fint här i Schweiz.
Heja motlut.
13 minuter senare sitter jag i en till lång slakmota på snö. Det var efter alla de här backarna i närheten av Siljan som mina ben började ge upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar