Eftersom vi inte hann med bussen blev det en promenad. Ca: 2½ km slakmota upp till Lugnet med två ungar i en vagn. Det blev varmt..
Nu är det inte långt borta..
Ebbah hade redan tröttnat, och då hade vi inte ens kommit fram. Hon gillar verkligen inte att åka vagn.
Vi var inte ensamma uppe på Lugnet idag.
Skidåkare har inte så många växlar, men tydligen ska de kollas innan start. Eller är det bilarnas växlar som skall kontrolleras? Eller har Falu CK slarvat med rensningen efter SM?
Innan vi hade kommit in nådde Filip sin höjdpunkt på dagen.
Det är bara fotbollsspelare som står nere på stadion. Vi riktiga idrottare vet att det är i backen man vill stå. Här har vi börjat promenaden upp till mördarbackens publikplatser.
Här uppe hade vi rätt bra översikt på de två klassiska varven när de bara åkte halva backen. Men här fick vi inte stå. Trots allt slit för att få dit vagnrackarn.
Här fick vi stå. Det var ju jävligt uppskattat. Bra utsikt, ungarna gillade att få se skidåkarna på så nära håll.
Så här glad blev Ebbah av att tvingas titta på publikens ben.
Här kommer täten.
Efter en stund kom också ett par stumma svenskar.
Där nere varvade skidåkarna, jag hade lite svårt att urskilja alla i tätgruppen.
Platsen vid halva mördarbacken är ju bara för amatörer, vi ville upp till branten på slutet av mördarbacken. Där skulle de åka på fristilsvarven. Rätt brant, rätt lös snö. Tur jag är vältränad. Knuffa vagnen här med två ungar, totalt kanske 35 kilo att tvinga upp. Skidåkarna hade en lätt resa uppför mördarbacken i jämförelse.
Vägen blev värre, men nu var vi nästan uppe. Sista metern var värst, då var det en liten vall att forcera. Men de andra som också skulle upp, stod snällt och väntade på sin tur medan jag släpade vagnen över den lilla vallen.
Väl uppe fick Filip leka av sig lite. Det gillade han, gick och kastade snö på allt och alla.
Norge vann VM-guld i grenen; flest reservstavar.
Filip blev avundsjuk på Ebbah som fick sitta så länge på mina axlar.
Som sagt, riktiga idrottsmän vet att man står i backen och tittar. Här uppe träffade vi på Fredrik Ericsson, fru Westergren och Jens Westergren med sin dotter Klara i vagn. Inte en fotbollsspelare i sikte.
Kungen ville ha en plats nära mig, så han(lilla ringen) och hans följe(stora ringen) kom upp. Han hade tydligen rätt att gå vart han ville och stå vart han ville. Till skillnad från oss småbarnsföräldrar med barnvagn som ska betala hans dotters bröllop.
Heja Sverige!
Filip visar tandraden för Ebbah i ett försök att roa henne.
Filip blev lite trött och Ebbah gör pruttljud.
Ebbah hamnade i Jens famn när jag satte ner Filip i vagnen. Det blev en liten gdis-stund (ja, gdis) för att hålla humöret uppe.
Ta i nu, är det där allt du har, ropar ledaren.
Nu är vi nästan nere igen. Resan ner gick betydligt lättare.
Det var bra väder och publik för en CX-tävling. Kanske att vi nästa år får lite pausunderhållning mellan herr och damloppet i form av en CX-tävling. Det brukar inte heller vara så mycket snö som det var i år.
Så här såg Lugnet ut när de flesta herrar gått i mål och vi var på väg hem. Många stannade och såg damloppet, jag såg det framför teven. Det är rätta platsen om man vill hänga med i loppets utveckling. På plats på Lugnet får man stämningen, den var rätt go den med.
Vi gick hem också. 2.5 km utför, gick ju av sig självt. Ebbah var först att slockna.
Och en stund senare slocknade dagens andre hjälte.
Just ja. Den där Dario Cologna vann visst före Marcus Hellner. Grymt bra kört av honom. Hellner alltså. Resultaten hörde jag ropas ut av Vacchi samtidigt som vi gick ner för mördarbacken. Vi var alltså inte riktigt lika snabba som skidåkarna ner till stadion.
Det var kul, inte för att jag hängde med så mycket i loppets utveckling. Men för stämningen och allt folk. Och att få se världseliten kämpa, på plats. Barnvagnsförare gör det lättast för sig genom att stanna bland fotbollsspelarna på stadion. Större barn utan vagn passar nog bättre på skidtävlingar.
Har några filmer också, kommer kanske upp ett par snuttar senare. Så ni får smaka stämning och se hur sakta de åkte upp för backen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar