Okej, kanske en sanning med modifikation. För i slutet av min 60-minutersintervall bakade jag in lite intervallkarameller, vilket såg till att hålla pulsen över 90% i 9½ minut. När passet var klart så var benen rätt styva. Egentligen började de styvna till redan efter 36 minuter.
Hade med mig datorn med mobila bredbandet i hopp om att få se slutet av Brabantse Pijl, men jag vet inte om jag hade otur eller om uppkopplingen inte dög. För sändningen avbröts gång på gång. Hann se någon sekund sen slutade det igen. Så jag gav upp. Istället kom jag på att de där hemma kunde få se mig träna. På med webkameran och ut med livebilder från träningen i morsans källare till Ronyas dator hemma i vårat kök. Barnen, kanske mest Emily gillade det och det underlättade faktiskt en hel del för min skalle under den långa hårdkörningen. Kul att höra vad som hände där hemma, fast jag inte var där. Emily skrev lite saker ibland på MSN för det var ganska svårt att höra vad de sa med ljudet från testcykeln i öronen.
Vägen till träningen var en fuktig historia:
Nu är det vår. Mycket snö ska bort och många plusgrader på en gång kan ställa till det lite. Alla andra som var ute tog en omväg runt pölen, men inte jag.
Ni kan ju nästan ana, i slutet av filmen, hur kul jag tyckte att det var.
Du e söt!
SvaraRaderaser nöjd som en 8åring ut
SvaraRadera