God morgon alla otränade

Filip vet hur man äter en macka. Man börjar givetvis i mitten och sedan äter man bara det som är på brödet.

Beach 2009 har fallit bort lite, jag ligger över strecket. Det är illa, väger idag 68,1 kg. Men jag har hamnat på rätt spår igen. Måste se till att följa min plan med två viktiga punkter; stor frukost och någon liter saft om dagen.

Om jag ska vara ärlig med er så är jag i en djup svacka just nu. Det var det jag tänkte gnälla om igår. Sedan bilkrocken har jag knappast briljerat på träningarna, tvärtom. Inte nog med att jag är kass, kroppen är trött också. Kan ju kanske höra ihop... Igår sov jag en halvtimme på dagen, inte en och en halv som jag yrade om. Var sedan jättepigg i någon timme. Men lagom till träningen var all energi borta. 30-40 sekunder in i första intervallen gav jag upp. Grymt frustrerad och förbannad visste jag inte riktigt vad jag skulle göra, ta med all grinighet hem ville jag undvika. Hade det inte varit för att det var Darvells hoj jag satt på så hade jag bjudit den på en ordentlig flygtur. Inte för att det var fel på cykeln, utan för att avreagera mig. Jag är vanligtvis en väldigt lugn person, men inte igår. Eller jag tog det lugnt utåt. Men på insidan var jag allt annat än lugn. Nu trampade jag runt en stund och funderade på livet innan jag åkte hem igen. Att vara kass i början av mars är ju ingen katastrof. Men ändock väldigt frustrerande. Inte så konstigt heller kanske, med tanke på att jag precis hade kommit igång bra med träningen då jag blev förkyld, hann precis komma igång igen och krockade då med en bil. Jag har ca 20 dagar med ofrivillig vila, bara under 2009. 20 dagar ofrivillig vila på tolv månader skulle vara för mycket. Så visst ligger jag lite efter, och jag kommer komma ur svackan. Det är bara en väldigt jobbig väg upp. Dessutom har jag en del måsten och saker, jag bör göra, att ta tag i. Ett ordnat liv, bra mat, sömn och träning är vad som krävs för att prestera. Dags att ta tag i det hela, och släpa mig ur svackan.