Åttatvåor och cyklister från Giant-Alpecin påkörda på träning

Hej cykelvänner!

Igår kväll körde jag klassiska åttatvåor. Det måste väl nästan vara den mest klassiska intervallformen för cyklister? Det är i alla fall den som varit med mig sedan jag började cykla i slutet av 90-talet. Jag hade planerat för fem som jag också genomförde utan större problem. Monarkwatten blev följande: 308.75, 313.5, 313.5, 313.5 och 310.2. Intressant va?

När jag cyklade så lyssnade jag på podcasten med Mattias Reck en andra gång och tittade på videon från Lidingöloppet MTB. Eller ja, det var väl mest i början av första intervallen jag kollade och under vilan, resten av tiden blev mest #HenrikÖijerlookingatstems.

I podcasten med Mattias Reck så pratar han ju om att de hade en del otur i fjol och att det fanns roligare saker att arbeta med än hur man ska organisera om allt med laget när cyklister är skadade. Igår hade Giant-Alpecin otur igen. Det var sju cyklister som var på väg tillbaka till hotellet när de blev påkörda under deras första dag av träningslägret på Alicante. Svenske Fredrik Ludvigsson var en av de som blev påkörda. Han ska till och med ha varit först i gruppen när bilen körde på dom rakt framifrån.
Enligt uppgifter så ska det ha varit en brittisk medborgare som kört på fel sida av vägen. Om det beror på vana av vänstertrafik eller om det var en kurva där föraren kommit över på fel sida vägen framgår inte. Eller om till exempel en mobiltelefon varit inblandad...
Sex av cyklisterna fick föras till sjukhus och dessa var Warren Barguil, John Degenkolb, Chad Haga, Fredrik Ludvigsson, Ramon Sinkeldam och Max Walscheid.

Lagets stjärna John Degenkolb var en av de som blev mest skadade och han fick sy benet, underarmen och läppen. Dessutom så slets nästan hans ena pekfinger av och det ska man nu operera. Dessutom så ska han ha fått en fraktur på underarmen.

Chad Haga fick flygas till sjukhus för skador på nacke och ansikte. Han ska också ha fått en fraktur vid ögat som ska åtgärdas senare.

Warren Barguil fick en fraktur i foten, men den kanske inte behöver någon åtgärd.

Max Walscheid fick frakturer på skenben och handen och kommer nog behöva opereras.

Fredrik Ludvigsson och Ramon Sinkeldam fick skrapsår och blev blåslagna, men ska ha klarat sig från allvarligare skador. Dessutom så ska det ha varit en sjunde cyklist med som undkommit helt.

En av de första på plats var faktiskt just Mattias Reck och Malena Johansson på SVT har pratat med honom, läs det här: http://www.svt.se/sport/artikel/tranaren-om-olyckan-overkligt/

Bild från olycksplatsen, från https://twitter.com/informacion_es

Dopingchock, sliten och innebandy

Hej cykelvänner!

Vi börjar väl med det tyngsta först. Igår fick jag uppleva något som jag trodde (och hoppades) att jag aldrig skulle få vara med om. En bekant har nämligen lämnat ett positivt dopingprov. Alltså, jag visste ju vem Niklas Axelsson var också i och med att vi tävlat i samma klunga, han är mas och så vidare. Vi kanske hejar på varandra om vi möts, men det här var något annorlunda. Mycket närmre.
Jag satt och läste en artikel på en lokal nyhetssida och i slutet så stod det; "Läs även: Faluprofil fast för dopning.".

Tänkte först att det kanske var någon gammal nyhet eftersom om någon i Falun dopat sig och åkt fast så borde jag ha hört det via någon bekant ganska snart och jag hade inte hört något. Var ändå nyfiken på vem det var, vilken idrott och när.

När jag öppnade artikeln och såg vem det var så stelnade jag till. Visste inte riktigt vad jag skulle göra. Ville skriva till någon om det och funderade på om/hur jag skulle twittra om det. Bestämde mig istället för att höra av mig till personen i fråga. Så jag frågade hur han mådde och så. Det känns som om jag tog rätt beslut.

Han är inte tävlingscyklist och åkte inte fast som cyklist utan i en annan idrott, men cyklar som träningsform. Vet inte om han är med i Falu CK, men han har i alla fall varit det när jag var ordförande. Det han åkt fast för är anabola steroider som han, via sitt förbund, sagt att han inte vet var eller hur han fått i sig. Ett svar som både skyldiga och oskyldiga brukar använda sig av.

Min åsikt är att om man har otillåtna preparat i sig så ska man stängas av. Reglerna säger att man själv har ansvar för det som är i kroppen och då spelar det liksom ingen roll om din mamma tvingat dig att ta preparatet, om någon lagt det i din mat utan din vetskap eller om du fått det från den där nya tandkrämen. Hårt, men det är nog den vägen vi måste gå för att få en renare idrott. Sedan så tycker jag inte att alla brott mot dopingreglerna ska generera samma straff, utan att det finns en straffskala där olika förseelser ger olika långa avstängningar eller straff.

För den här personen så väntar nu ett förhör där han ska lämna sin syn på saken och förklara hur hans dopingprov kan varit positivt. Sedan ska det väl kanske utredas innan någon dom kommer. Till dess är han avstängd från all organiserad idrottsverksamhet.

-----

Sliten ja, jag är sliten. Riktigt sliten. Har beslutat att kalla denna vecka för vilovecka istället för lätt vecka. Är så fruktansvärt sliten just nu. Hoppas känna mig mer på banan snart igen.

-----

Idag har småflickorna och jag varit i Leksand. Ebbah har spelat två innebandymatcher där. Kanske hennes sista match faktiskt. Efter första matchen så sa hon att hon aldrig mer ville spela innebandy, men tränaren och jag lyckades i alla fall övertyga henne om att spela den sista matchen. Vet inte om det var bra eller ej, men det blev tack och lov en mycket lyckad match för Ebbahs och lagets del.

Ni måste lyssna på denna podcast

Hej vänner!

Ni måste lyssna på detta podcast-avsnitt. Det är Mattias Reck som är med i ett avsnitt från podden Tyngre Träningssnack. Mattias Reck är tränare/coach i proffslaget Giant-Alpecin, för er som inte visste det. Podcast-avsnittet är visserligen över två timmar långt, men gillar ni cykelsport, träning, kost eller watt så är det värt varenda minut. Jag hade tänkt lägga upp det så att jag skulle lyssna på det i olika etapper men i förmiddags så lyssnade jag igenom hela i ett svep.

Jag tycker sånt här är väldigt intressant och när kunniga personer som Mattias Reck snackar, ja då lyssnar jag. Jag har en del tankar om det som sägs, känner igen mig i det allra mesta men har inte tid att skriva ner så mycket om det nu.

Lyssna på avsnittet så kan vi snacka om det senare i helgen, okej? Lyssna! Avsnittet heter "Så tränar en proffscyklist" och ni kan läsa lite om det här och också se när i programmet man pratar om vad: http://tyngre.se/podcasts/tyngre-traeningssnack/saa-traenar-en-proffscyklist/

Rekordettor!

Hej och godmorgon!

Jag hoppat att ni har det bra, det har nog jag. Efter några dagar med nedåthumör så bestämde jag ju mig igår för att vända på steken och styrde upp dagen. Att göra saker ger mig energi. Till en viss gräns givetvis, för gör man för mycket så tar man ju slut. Så på kvällen var jag rätt så jättetrött. Ändå pepp liksom. Men ville helst sova.

Hur som helst, med sovande småbarn i sina sängar så begav jag mig ner till källaren för att stöka undan ett av veckans pass. Som denna gång bestod av tio stycken enminutsintervaller med två minuters vila mellan varje intervall. Jag satt ner i varannan och stod upp i varannan. Ni som läst Svenska Cycling Plus vet varför jag gjorde så, ni andra får väl köpa tidningen för att ta reda på det.

Efter en smått överoptimistisk start så blev jag så sjukt jäkla stum när jag hade ungefär hälften kvar. Vilken plåga det blev, men tack vare en slutspurt så jag nästan ramlade av cykeln i den sista intervallen så landade jag tryggt på en ny rekordnivå för denna intervallform.

Tidigare rekordet (som var en stabil insats rakt igenom): 473.5 watt i snitt.
Gårdagens nya rekord (som var en betydligt svajigare historia): 475.5 watt i snitt!

Yeeey!

För att illustrera hur stum jag blev och för att ni också ska förstå hur jag offrade mitt liv i sista intervallen så får ni här snittkadensen för respektive intervall, raset mot slutet är minst sagt tydligt:
96, 100, 98, 97, 95, 98, 92, 90, 89 & 96.

Riktigt skönt med ett nytt personbästa, det var ju ett tag sedan nu. Dessutom så var jag 1,5 kilo lättare igår än vid förra rekordnoteringen på ettor. så räknar vi w/kg så ser det ännu lite bättre ut. Lättare OCH starkare är ju liksom Win-win i MTB-sporten.

Kände mig död här, men klockan sa att jag skulle återuppstå efter 18 timmar.

VM i dålig förälder

Hej tappra bloggläsare!

Idag har jag misskött mig som förälder, igen. Det händer väl lite då och då att jag inte är den perfekta föräldern men idag blev det lite extra tydligt.

I vanlig ordning så packade jag in Frida och mig själv i bilen och styrde mot Ebbah och Filips skola för att hämta hem dem. Det var först när jag kom fram och de inte stod på det vanliga stället som det slog mig...

En torsdag varje månad så har man något som kallas kategoriträff för lärarna på skolan där mina barn går. Då slutar barnen en timme tidigare än vad dom gör alla andra dagar i månaden. En torsdag varje månad. Idag är det torsdag. Den torsdagen. Det är unikt för den här skolan i Falun men jag hade helt glömt bort det och mina barn fick alltså vänta nästan en timme på mig idag....

Nu har jag ändå så härliga barn och har väl gjort något rätt tidigare, så de var inte arga. Snarare besvikna...

Har ni också gjort något liknande, eller är jag den enda föräldern som glömt bort när jag ska hämta mina barn?

När jag borde ha hämtat barnen så spolade jag isen på Öijer Arena. Det var i alla fall bra, tyckte de.

Nu kickstartar vi denna dag

Hej och god morgon cykelvänner!

Jag hoppas att ni också har en klarblå himmel där ni är och att ni är fulla av energi. Jag har varit lite låg ett par dagar här men tänkte raketstarta denna dag och styra upp den med en tidplan, listor på saker som ska göras och se till att få lite fart på mig igen. Raketfart kräver raketbränsle så detta är min frukost:

Mums.

Jag har fått en massa saker som jag borde göra/vill göra så nu ska jag punkta ner dom och beta av dom. Har börjat samla dom på en mental hög nämligen och det är ju inte alltid så berikande.

Nu vänder vi på steken och gör detta till en riktigt positiv dag!

Dagens spellista: https://play.spotify.com/user/spotify/playlist/1B9o7mER9kfxbmsRH9ko4z

Besök på byn

Hej vänner!

Alltså idag har jag ont i tanden, men bara när jag biter ihop. Eftersom jag nästan aldrig "biter ihop" så behöver jag inte bekymra mig över det så speciellt mycket. Skönt det. Igår kvitterade jag ut vilodag 2/2 denna vecka på grund av att det gjorde fruktansvärt i tanden/käken/huvudet. Hade 37.8 i temp också så kroppen hade fullt upp utan träning.
Jag visste ju att det kunde bli så här och hade väl planerat för att träna innan tandläkaren, men på grund av familjetekniska skäl så gick förmiddagen åt för annat än träning. Så där satt jag sedan hela eftermiddagen och kvällen med smärta.

I mitten av november så fick jag ju ont i tanden. Hade redan innan det börjat tvivla på stället som fått förtroende för att vara min tandvårdsleverantör. Då fick jag en "akuttid" och efter att man misslyckats med  bedövningen såpass att man fick ge mig bedövning fyra gånger varav den ena rakt ner i nerven så borrade man i alla fall ur och lagade med en tillfällig lagning. Jag skickades hem med beskedet att jag kunde få ganska ont efteråt eftersom man hade viftat runt med bedövningssprutan vid en sena. Nu kan ju inte jag något om rotfyllning, men jag trodde ju att det skulle bli klart igår. Istället så... borrade man ur och gjorde en tillfällig lagning... Igen?! Varför lagar man inte bara skiten på riktigt vid första besöket? Om man nu behöver två besök för rotfyllning så är det ju onödigt att gå dit tre gånger för samma hål. Nåväl.
Igår så föreslog tandläkaren till tandsköterskan att de kanske skulle testa en ny apparat, för att se om den fungerar (djup suck). Där låg jag sedan i typ tio minuter medan de försökte få apparaten att fungera. Med vidöppen mun. De fick hämta in en annan tandläkare som försökte också. Först efter en stund så insåg jag att hen var och rotade runt i min mun utan handskar. Nu tror jag ju inte att hen hade varit på toa och torkat sig i rumpan med handen innan hen stoppade sin hand i min mun. Men ändå. De andra hade då handskar. De fick hur som helst inte apparaten att fungera.
Det är lite sådana här saker som gör att jag nu funderar på varför jag egentligen går till det där stället. Det känns ju liksom inte proffsigt och elegant när man är där. Testa nya apparater kan man ju göra innan man har patienter där, man ska känna sig trygg i deras hygien och inte behöva få bedövning fyra gånger...

Jaja. Nog om mitt tandläkeri, jag skulle väl bara ha sett till att ha perfekt munhälsa så hade jag sluppit sådant här.

I morse kände jag mig som en sådan här:

En påse skridskor.

The grej of the day var att Frida och jag skulle till stan idag. Tänkte ta bussen som går härifrån och vis av erfarenhet så visste jag att allt tar mycket längre tid än man tror när man ska någonstans med små barn. Så jag var ute i tid med förberedelserna. Jättegod tid. Plötsligt hade jag inte så gott om tid och till slut blev det riktigt tight. Tillräckligt tight för att jag skulle missa bussen...

Så vi gick 2 km till en annan busshållplats där fler bussar passerar.

Fint! Bra med promenad också! Bara fördelar med att missa bussen!

Ner på stan kom vi. Det är fint i Falun och trevligt att vara en stund på stan faktiskt, borde kanke vara där oftare.

Hos Foto A-Bild skulle man ju haft spons...

Uppdraget för dagen var att köpa en sådan här hos Clas Ohlson. Detta efter inspiration från Sofie Lanttos inlägg igår. Det är alltså en fjärrutlösare för mobilkameran. Så man trycker på den där knappen och så tar mobilkameran kort. Perfekt för att fota cykeläventyren med mobilen när man själv vill vara en del av bilden. Brukar använda min kompaktkamera för detta och det svåra med mobilen är ju att få den att stå rakt. Behöver alltså ett mobilstativ och nu skulle jag ju haft Jeppmans 3D-printer.

Inser precis nu att ju har ett sådant där fodral till telefonen som man viker över framsidan, ni vet? Jag behöver ju bara fästa en hängare eller göra ett litet hål i den och ta med mig en säkerhetsnål att sätta fast telefonen med i någon stolpe eller i ett träd och så har jag mitt lilla stativ. Smart!

Tackar.

Efter några timmar på stan så var det dags att tänka på refrängen.

Skönt att åka buss!

Nu på eftermiddagen/kvällen så har Ebbah och jag varit på Öijer Arena, premiär för mig denna vinter! Hade dock så pass oslipade skridskor att man kunde tro att någon försökt åka på asfalt med dom innan....

Jaja, det här var väl allt för idag. Den här mannen ska nu lägga barn och sedan TRÄNA!

I behov av en cheeseburgare och en rakhyvel.