En första attack

Satte en liten lapp med tider på ramen. Dessa är från när jag tog personbästa på Skuggarvstempot. Kunde ju vara kul att titta på, tänkte jag.

Här brukar jag stanna för sista förberedelserna inför maxningen. Idag tog jag av kepsen, vindjackan och benvärmarna. Egentligen var det ju för kallt för att träna utan benvärmare, men det här var ju som tävling. Typ.

Jag öppnade ju hårt. Tyckte att jag fläskade på rätt så bra men första mellantiden så hade jag redan där tappat en halvminut på sex minuters cykling jämfört med mitt personbästa. Jag hade inte väntat mig något rekord heller, men jösses så snabb jag var när jag tog den där tiden. Målet med dagen var att se hur jag ligger till och förhoppningvis så skulle jag klå förra årets apriltider (32:50 och 32:03). Det kändes ju till och från att det där riktiga klippet inte finns där, det är liksom inget stampande utan mer ett slitande och nötande. Ingen växel känns riktigt rätt och uppför går det för sakta. Även om det inte kändes på topp så såg jag på tiderna att jag nog i alla fall skulle knäcka förra årets apriltider och med en bra avslutning så krossade jag förra årets apriltider. 30:51 tycker jag är väl godkänt, går och lägger mig nöjd.

En lite annorlunda selfie uppe på toppen efter avslutad tempokörning.

All data från dagens Skuggarvsattack:

Rekordslakt

Det blev ingen attack på Skuggarvstempot igår, istället bestämde jag mig för att attackera testcykeln på kvällen. 4x4 blev planen och tanken var att hellre genomföra passet på ett bekvämt vis än att sikta på något nytt rekord. Den första fyran brände jag av på 380 Monark-watt och funderade därefter på om jag ändå varit så dum att jag gått ut för hårt och sprängt benen från start. I den andra fyran så höll jag 384 Monark-watt och nu kände jag att jag har ju faktiskt bara hälften kvar, det här kunde jag nog hålla i.
För att undvika allt för mycket mental press under den tredje så valde jag att köra på känsla första tre minuterna för att sedan byta vy på min Garmin och stirra på siffrorna sista minuten. I denna intervall så drog jag till med 396 Monark-watt! I den fjärde och sista intervallen så kände jag att den föregående varit riktigt hård, för benen var grisiga men jag slet ändå ihop 392 Monark-watt i den intervallen.
Med detta sagt så såg förra rekordpasset ut så här: 376, 380, 376 och 380 watt

Så här såg siffrorna ut igår kväll:
Snitteffekt: 380, 384, 396 & 392 Monark-watt / 408, 409, 416 & 408 Garmin-watt
Snitt/maxpuls: 168 / 176, 171 / 181, 174 / 183 & 173 / 183
Balans mellan vänster och höger ben: 51-49 %
Snittkadens (4 kilos belastning): 95, 96, 99 & 98
Hela passet hittar ni här: http://connect.garmin.com/activity/486014374

Nya personbästat på 4x4 är alltså 388 Monark-watt / 410.25 Garmin-watt, en höjning med hela 10 Monark-watt eller 9.5 Garmin-watt!

Tidigare rekord:
Våren 2013: 372 Monarkwatt
November 2013: 376 Monarkwatt
Januari 2014: 378 Monarkwatt

Så här glad och nöjd var jag direkt efteråt:

Med tanke på att jag nu är 16 watt bättre på testcykeln än förra året vid den här tiden så hoppas jag att det snart ska visa sig på riktiga cykeln också. Känslan i förra passet var ju riktigt bra så jag tror faktiskt att jag kommit igång ordentligt och klättrat ur min svacka. 

Jag vet ju att jag blir bättre när jag kan träna mer, det är ju lite synd för cyklingen då bara att jag så sällan har tid att träna tillräckligt för att känna mig bra utan istället får sikta in mig på att hålla någon slags hög lägstanivå. 

Det börjar bli dags för en attack

Efter lite STRAVA-snack på min Facebook-sida igår så blev jag rejält sugen att köra Skuggarvstempot igen. Förra säsongen så öppnade jag på 32:50 den 20:e april och sedan 32:03 den 28:e april. Skulle vara kul att se om jag är lika dålig nu som jag var då. Minns att det var riktigt jobbigt att behöva inse hur pass dålig formen var, men det kan ibland vara nyttigt med ett kvitto på hur man står sig och då är Skuggarvstempot en bra kvittoskrivare för mig. Den 11: juni körde jag på 31:51 och det var först inne i juli som jag var i bra slag och klämde till med 30:31 den 5:e och 30:11 den 9:e.
Självklart finns Skuggarvstempot som STRAVA-segment, även om fler och bättre tider finns här: Skuggarvstempot

Skuggarvstempot på STRAVA: http://www.strava.com/segments/1381878
Nu är jag så grymt sugen på att kränka mig själv, så det här lär bli av snart känner jag. Kanske redan i kväll... Har du någon bana där du mäter din form ibland?

Så här såg det ut när jag tog personbästa på Skuggarvstempot:

Vill du/ni sponsra Dalacupen?

Dalacupen startar nästa tisdag, då kör vi Milsbovarvet, anmälan från 18:10 vid Torsångs kyrka! 

En glad nyhet för i år är att cupen inte verkar krocka med Borlänge CK's klubbtävlingsserie TCT, så det kan nog bli några fler deltagare i år vilket givetvis är välkommet.

Men för att knyta an till rubriken så kom jag på att det vore kul om det fanns lite varupriser att tävla om. Tänker mig då att om det trillar in något pris så lottas det ut efter avslutad cup. Varje start ger en lott så det skulle kanske locka några att tävla lite fler gånger och de som tävlar mest har störst chans att vinna. Hör av er om ni är intresserade! (henrikoijer@gmail.com)

Totalt tio deltävlingar och möjlighet att synas här i bloggen men kanske framför allt på Dalacupens Facebook-sida (in och gilla!) och en kommande hemsida för cupen.

29/4 Milsbo
13/5 Ingarvet
27/5 Svärdsjön
10/6 Milsbo
17/6 Främby hallar
24/6 Ingarvet
8/7 Svärdsjön
22/7 Milsbo
5/8 Ingarvet
19/8 Svärdsjön

Distanspasset igår

Häj!

Idag är det vilodag och en helt vanlig arbetsdag igen efter en riktigt skön påskhelg där jag både cyklat och laddat batterierna. Den här påskhelgen blev precis så bra som jag hade hoppats. Igår var det dock inte vilodag utan jag stack ut och njöt av solskenet på eftermiddagen, hade väl ungefär så här trevligt mest hela tiden:

Gött, väl?

Jag tog rv.50 förbi Enviken. I Yttertänger tog jag höger och körde på så vis runt Vågsjön och kom ut i Klockarnäs. Därifrån åkte jag Lingheds Änga, Linghed, Böle, Isala, Österbyn, Ön, Svärdsjö, Toftbyn, Sundborn, Skuggarvet och hem. Fin runda, men igår fanns det vägarbeten också. Vägen mellan Böle och Isala hade en del nya potthål och ett par avgrävningar. Vägen mellan Svärdsjö och Toftbyn hade ganska många och långa sträckor vägarbeten.

Förutom att det var en fin runda så hade jag bra ben också. Det är ju synd att jag inte har tid att hålla på och träna så här hela tiden, för det är ju så himla trevligt med starka ben. Tog faktiskt rekord i snitteffekt på distanspass, så bra var benen. Detta trots att jag igår tog det ganska så lugnt. När jag har kört träningstävling+ANNAT så har jag haft högre effekt och på Östgötaloppet. Men för ett vanligt distanspass så blev det rekord i och med mina 207 watt.

Oavsett vad alla siffror säger så var det så himla skönt att få känna att benen och kroppen fungerade ungefär så som jag vill att den ska göra. Som jag har längtat efter den känslan!

Sammanfattar en bra cykelpåsk

Ett fint distanspass på eftermiddagen idag fick runda av en riktigt bra cykelpåsk.

Sedan skärtorsdagen har jag cyklat varje dag, fem dagar i rad alltså och fick på dessa påskdagar ihop totalt tio timmar, 28 minuter och 16 sekunder. Precis vad jag behövde efter att ha tränat lite för lite alldeles för länge. Så här tränade jag i påsk:
Skärtorsdagen: Tio spurter och en tjuga på testcykeln
Långfredagen: Kortbackar i Husby
Påskafton: Träningstävling 2x45 min
Påskdagen: Köttande i Bjursås
Annandag påsk: Tre timmar distans

Fiiiiint skit!

På besök i Dalarnas Schweiz

Det blev en härlig tur i kvällssolen igår. Jag hade ju egentligen tänkt köra distans eftersom jag hade tre hårda dagar i benen och kände mig lite småsliten. Speciellt efter gårdagens träningstävling x2 med väggningen på det. Tyvärr gick klockan lite väl fort så jag insåg att det inte skulle hinnas med någon distans utan jag var tvungen att tänka om. Tog därför sikte på Dalarnas Schweiz, Bjursås, för att testa benen lite i ett par av kommunens finaste backar.

På väg in i Bjursås.

Det första jag ville göra var att hetsa upp för Baggbo, kanske den tuffaste asfalterade backen i kommunen med sina 1.65 km och ca: 7.5% snittlutning. Klickar ni på länken så kommer ni till min manuella topplista, en var väl så att säga lite före Strava med att köra segment. Om ni nu kikat på länken så såg ni att jag hamnade någonstans där jag brukar hamna. 5:07 alltså. Tjugofyra sekunder från mitt personbästa, fyra sekunder från min näst bästa tid och ljusår från de allra snabbaste grabbarna. Då höll jag ändå 5.83 w/kg i snitt under den intervallen igår så själva insatsen i sig tycker jag var mycket väl godkänd. Med lite piggare ben, utan benvärmare, bättre vind, lättare hjul och med sällskap så hade det nog gått någon sekund snabbare. Men nu var det inte en sådan dag. Ändå skitnöjd med tanke på att jag höll den effekt jag haft som bäst på mina fyror, men nu i en dryg minut längre tid.
Kollar man segmentet Baggbo på Strava så ser det trevligt ut:

Efter den där syrachocken så ville jag köra backen igen, men fortsätta trycka på efter toppen och köra hela varvet så jag kom ner till starten av backen igen. Tävlingar handlar ju allt för sällan om att vara först upp till toppen på en backe utan man måste kunna trycka på även efter en backe och utför. Så jag körde varvet som var 7,51 km enligt min Garmin Edge 810. Istället för att idiotköra så försökte jag hålla jämn fart hela tiden och tyckte väl att jag genomförde det på ett bra vis:

13:53 med en snitteffekt på 320 är även detta något som jag är mycket nöjd med. Det skulle vara ett grymt fint varv att tävla på. Eller varför inte ha som avslutningsvarv på en tävling där man rundar av med typ tre varv upp i Baggbo? Det skulle nog inte behövas någon målkamera där uppe på toppen...

Motljus, mjölkpall med påskpynt, några postlådor och en Bianchi Sempre uppe i Baggbo-byn.

Efter att ha kört Baggbo x2 så kände jag för något annat, men som ändå helst skulle vara utanför komfortzonen och bestämde mig för att köra Dössberget från botten. Det är en klättring på 730 meter och 9.7% snittlutning. En riktigt elak jävel med den brantaste biten på slutet. Festen var över på 2:50 med 5,79 w/kg och det var med darriga ben som detta foto togs:

Uppe på Dössberget.

Eftersom man gärna håller en kadens kring 47 när man ska cykla hem efter att ha mjölksyrachockat kroppen så tänkte jag jävlas med benen på hemvägen och såg därför till att hålla en hög kadens. Kan lova att det var svinjobbigt. Det skulle antagligen inte varit några problem med fräscha ben men jag tänkte att det kunde vara nyttigt att stressa benmuskulaturen även på detta vis.

Det hela blev ju en riktigt fin kväll i sadeln och all data, kartor och annat från passet hittar ni givetvis här: