Idag råkade jag testa min gräns och dessutom så lyckades jag tyvärr att hitta den också. Men jag ska inte klaga, det blev ett bra pass ändå av det hela. Är ju hemma med en febrig Frida och hon slocknade i soffan. Eftersom hon brukar sova middag en halv till drygt två timmar och hon nu är sjuk så tänkte jag att hon nog sover nära två timmar i alla fall. Så jag hoppade i cykelbyxorna och cykelstrumporna, fyllde en vattenflaska som jag lämnade på diskbänken och stack ner i källaren. Egentligen så är väl stressade träningar bland det värsta jag vet, alltså när jag försöker pressa in träning. Träning gör sig bäst när det finns tid för det.
Hur som helst så ville jag ju köra igenom ett pass som inte skulle ta så mycket tid så det blev fyror. Senast så körde jag ju skitbra, gjorde en rejäl ökning från föregående 4x4-pass och landade på 374 watt. Tänkte därför starta upp med ungefär 370 idag och se hur det hela kändes. Men eftersom jag är som jag är och det kändes bra i första (såklart...) så blev det istället 380 watt. Det blev 380 watt, 380 watt och 380 watt. Den tredje intervallen höll jag på att ta livet av mig för att klara mig igenom. Den fjärde gav jag upp efter 2.19 och då hade jag liksom slutat trampa två gånger innan jag gav upp för gott. Jäklar så stumt. Men nu vet jag det, 380 watt ungefär är min gräns just nu. Gött mos och en bra höjning. Förra vinterträningen så toppade jag 385 och jag är alltså rätt så nära där nu med några månader kvar att bli bättre på.
Dags att väcka henne snart så hon kan få somna i god tid i kväll igen. Vi behöver också äta lite lunch hon och jag innan vi hämtar hem övriga barn i barnaskaran. Skönt att ha klarat av träningen innan klockan ett på dagen så att jag kan syssla med annat resten av dagen.
Vi hörs snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar