Skidpremiär

För någon dag sedan blev jag sugen på Vasaloppet. Det börjar ju närma sig nu och att åka skidor är ju så fint. Tyvärr har jag ju inte åkt skidor något i vinter, först tog det ju ett tag innan det blev vinter och sen så har jag ju försökt cykla mycket denna vinter. Vintervinter. Denna vecka har jag bara noterat ett 2*20 och ett 4*4-pass så det blir inga välfyllda sidor i träningsdagboken inte, därför var jag sugen på att hitta på något idag. Barnkalas på dagen gjorde ju att träning var uteslutet då, kvällen kunde bli min räddning.
När Lasse var här bestämde vi att vi skulle försöka köra tillsammans vid Stångtjärn i kväll när mina barn gått och lagt sig. Efter att jag nattat Fille så hoppade jag i skidpyjamasen och grävde fram skidorna från vindsförrådet. Kladdade på två lager ljusblå TOKO på fästzonen och hoppades på det bästa.

Världsmästarskidorna, från samma år som jag föddes. Alltså 30 år sedan... Dom hänger ändå i bra och glidet är helt okej.

Lite kul då när jag kommit fram till parkeringen och Lasse berättar att han också hade satsat på två lager ljusblått under skidorna. Det var -6 och riktigt blåsigt. Kallt på parkeringen och snö drev in i spåren. Lasse har ju ändå åkt lite skidor i vinter så han fick spåra. Jag kände ganska snart att det här bet på bra för ryggen och magen, har väl inte aktiverat dom muskelgrupperna i onödan sedan jag åkte skidor senast. Mycket stakning idag eftersom vi inte var ute på tur. Vi åkte Stångtjärns hela elljus-system och det mäter väl ca: 7.5 km.
Risken att jag skulle ramla var ju rätt stor eftersom jag inte åkt skidor på över ett år och min teknik inte direkt har varit något att skryta med när jag stått på ett par skidor. Hanterade dock den kuperade och kurviga delen av elljusspåret bra och föll inte en enda gång! Åkte mycket på säkerhet och fegade en del, men det var det ju värt för att slippa vurpa. Så när vi är på platta raksträckan på väg mot tjärnen igen så tappar jag balansen i stakningen och faller, succé!
Upp igen och sätter fart efter Lasse som inte ser ut att hålla igen direkt. Först verkar jag inte ta in något men i den "kuperade" delen runt tjärnen så börjar jag plocka in sekunder igen, är riktigt nära på slutet men orkar inte komma ikapp en starkt avslutande Lasse som fick stå som segrare idag. Vi avslutade med ett lugnare varv runt tjärnen och fick ihop 9.43 km på 43:33.

För att vara säsongspremiär och med tanke på hur värdelös jag var för två år sedan när jag började med den här skidåkningen så kändes det ändå rätt okej. Lite mer aktivering av överkroppen behövs liksom att återfå den där balansen som blir naturlig med några mil i kroppen. Det kommer bli en del skidpass nu resten av vintern och om jag hittar någon start i Vasaloppet så kan det bli nio klassiska mil mellan Sälen och Mora första veckan i mars, för det är ju så mysigt det där långloppet!