Ni undrar väl hur det gick förstår jag

Ni sitter väl där med förmiddagskaffet i magen nu och undrar hur det gick för mig på pendlingen idag, blev det något rekord eller hur var det? Måndagen den 12:e september krossade ju mitt förra säsongsbästa med nästan tre minuter, och idag tog jag ännu ett säsongsbästa! Denna gång var jag 43 sekunder snabbare än förra rekordnoteringen och rullade därmed in till jobbets parkering på tiden 56:13. De yttre förutsättningarna var dimma, sju grader varmt och nästan vindstilla. Ganska bra förutsättningar för rekord alltså. Kändes jättebra till en början men sen körde jag mig nog stum för jag fick en svacka innan jag kunde gasa på igen och då höll jag stumt till på slutet då jag åter började bli krokig. Trycket jag hade under sista två kilometerna skulle Kessiakoff och Löfkvist haft igår på VM-loppet för att kunna avgöra. Men så hade dom väl ingen rekordvittring när dom körde heller så det är ju lätt för mig att sitta här och säga. Om inte förbundskapten Glenn har hört av sig innan jag går under 55 minuter så lär jag väl ringa honom själv när jag gör det. Mycket av kraften går ju tyvärr förlorad i benvärmarna, så där har jag några minuter att hämta. Kanske ska prova utan dom någon dag och slakta rekordet ordentligt. Har hört att OS-banan i London är ganska platt, precis som min pendlingsväg är! Med tanke på att resultaten uteblev på årets VM så lär väl Glenn vara på jakt efter folk som presterar till nästa års stora tävlingar...

OBS att jag kunde fotografera, ta av mig kepsen och handskarna och ändå slå rekordet. Förbättringspotential! Snittpulsen landade, som vanligt, på 84% av maxpuls.