Först kändes det bra idag, sen attackerade en junior och jag jagade ikapp. Men det kändes ändå rätt bra, sen började folk passera mig och jag tappade luften ur bakdäcket efter ca: 13-14 km. Cyklade först sakta och uppgivet med nästan ingen luft i bakdäcket innan jag hittade ett bra gömställe att stanna på. Började pumpa i luft för att hoppas att skiteländet skulle täta, men det gjorde det så klart inte. Funderade en stund på hur långt det var till första depån och hoppades att någon där kanske skulle ha slang innan jag insåg att jag själv hade en slang i bakfickan!
Pumpade i luft i slangen, däcket hoppade rätt på fälgen och jag klämde lite med tummen på däcket för att känna om trycket var bra. Beslutade mig för att pumpa i bara lite mer luft. Fyra fem snabba drag senare gick ventilen av.
Nu började jag gå/jogga längs spåret för att komma till första depån för att tigga slang. Men jag hann inte så jättelångt innan en jättesnäll Thomas Rahm kom och kastade sin enda reservslang på mig; "Jag brukar ändå aldrig punktera". Rev ur min trasiga skitslang och slängde i Thomas slang istället. Höll och var tät hela vägen! Jag hade inte direkt stressat sedan jag första gången tappade luften ur däcket och var nu ganska långt bak i fältet. Åkte förbi jättemånga cyklister och det var ändå rätt skoj. Ungefär halvvägs genom turen fick jag sällskap i omkörningsjakten.
Hade egentligen inte tänkt vara så ofin, men eftersom vi kommit ikapp Pontus Pumpen Johansson och fått sällskap av honom så var jag tvungen att spurta. För jag ville så klart inte ha Pumpen framför mig i mål. Jag har inte använt min spurt på länge och funderade lite på det efter den snöpliga DM-förlusten mot Vacchi. Tänkte då att jag kanske inte behöver försöka avgöra innan spurten utan jag kanske kan spurta. Så idag gjorde jag inte en enda fartökning för att bjuda Cykloteketfjantarna på en riktig raketspurt och lyckades då få storstryk av dom båda trots nästan fyra mil på rulle...
Jodå, så här var det. Långlopp är ju hur kul som helst. Finnmarksturen hade gjort en rolig och tuff bana med många snabba stigar. Att åka till en långloppstävling är ju lite som att hälsa på sin andra familj. Det blir mycket gemenskap och prat. Tänk till exempel på att Thomas offrade sin enda slang till mig. Mikael Flockhart som idag gjorde upp med Lars Bleckur om segern fick idag langning av Bleckurs föräldrar och åt också segertårta med Cykloteketgänget efteråt. Det är härligt att det är en sådan gemenskap och kamratlig anda inom MTB-sporten! Superkul också att så många (idag både tävlande och åskådare) hejar på mig!
Avslutar med en kändis-spotting från Kupolen, där Jens och jag stannade till för att hämta en Dagispåse:
Jättetrevlig läsning! Synd med punkan. Nytt försök i Varberg!
SvaraRadera