Nya bansträckningen för Finnmarksturen testad

Fick en inbjudan tidigare i veckan om att få en guidad tur runt Finnmarksturens nya och korta tävlingsbana, vilken dag och tid jag ville! Sådant är givetvis svårt att tacka nej till så idag klockan nio var jag på plats i Ludvika för att guidas av Björn och Peter.

Lite nytt direkt i inledningen av loppet, men här skall vi strax upp för samma gamla startbacke som tidigare år

Ja, ni känner kanske igen er här också? De flesta bilderna tog jag i början, då hade jag energi nog att släppa styret och vi hade uppehåll.

Andra loopen kom regnet ungefär samtidigt som mina krafter började tryta, Peter var urstark hela dagen. Björn var inte längre med här då han endast skulle med första loopen (34 km) och över bergspriset.
Här är vi på väg ikapp ett gäng på tre som vi träffade på fyra gånger under andra loopen, de visste inte riktigt vilken väg som var den rätta alla gånger. Peter visste.

Här kommer trion ikapp och förbi oss när jag får en välbehövlig paus i samband med Peters framväxelvridning.

Ja, fler bilder än så här får ni inte. Många snabba och fina stigar, främst på första loopen. Tuffa backar gånger fyra eller fem på andra loopen, beroende på hur trött man är och hur man räknar. Är man riktigt trött kan man nog få ihop hundra backar på andra loopen. Vissa delar återanvänds från tidigare år, några partier åker man gamla turen baklänges, men det mesta kändes ändå nytt. Banan skall vara ca: 7 mil lång och 24.5 km av dom är stig eller sådant som ej är farbart med bil. Man har i princip kortat ner totala längden på Finnmarksturen med fyra mil, men behållt stigmängden.
Jag måste säga att jag är positivt överraskad över hur många fina stigar dom lyckats leta fram. Å andra sidan är avsnittet genom industriområdet inte så jätteskoj samt så är avslutningen med mycket grusväg och ödsliga klättringar inte heller något jag jublade över. Att jag var i dålig form, låg på energi, genomblöt och kall hjälpte kanske inte heller där på slutet...
Nya turen bjuder också på 11 km asfalt, mycket är så kallade transportsträckor mellan stigarna som de hittat och någon kilometer är det i starten och strax innan mål också.
Jag tror tävlingen passar utmärkt för cyklister som Wengelin, Dahlström, Darvell och andra köttare. Cyklister som dessa skulle ärligt talat kunna gå loss under första tredjedelen av tävlingen och hålla undan. Det är som sagt ganska mycket stig och får man lucka där så kan det växa snabbt. Partierna mellan stigarna är ofta ganska lätta men sällan allt för långa vilket gör att en eventuell jagande grupp får kort tid på sig att komma igång med samarbetet för att kunna plocka in tid. Samtidigt som en ensam tätcyklist givetvis kör plattan i mattan. Möjligen blir 50 kilo Flockhart jobbig att ha att göra med när man skall över de tuffa backarna på slutet av turen. Något som talar emot typer som Wengelin och Darvell är ju att de lär vurpa så många gånger på de snabba och kurviga stigarna.
Peter Almlöf grisade sönder mig totalt hela turen idag så jag är lite krispig i ben och huvud nu. Men turen var fin och tog oss 3.23 att åka runt. Någon kilometer längre än Mörksuggejakten som brukar ta ca: 3 timmar att trampa runt. Å andra sidan var jag inte heller så snabb idag. Räkna med en segertid ungefär som på Mörksuggejakten plus någon minut.