Hej och god morgon!
Idag ska Linda köra Cykelvasa-banan igen, denna gång tillsammans med Cassandra och dom gör det i Adam Alsings minne. Cassandra var med i ett TV-program Adam hade och sedan hade dom kontakt efter det. När Adam så skulle köra Cykelvasan i fjol så fick Cassandra äran att coacha honom genom loppet. Så det ska dom göra idag, andra gången på bara någon dag som Linda cyklar Sälen-Mora alltså och på lördag blir det Hemmavasan. Men det är ett annat blogginlägg det.
Jag ska bara cykla till- och från jobbet idag. Kan bli nog så jobbigt det med tanke på den mängd träning jag kört på sistone. Benen jublar inte direkt åt mig längre.
I söndags så avslutade jag semestern med att köra årets längsta pass (igen). Denna gång lyckades jag skrapa ihop precis över fem timmar, det lyckades jag med genom att köra en minut förbi mitt hus och sedan vända. Idioti kanske, men också målmedvetenhet. Hade därmed kört på bra i början av augusti och fått ihop 15 timmar på dom 9 första dagarna. Läste då att Richard Larsén tränat 34 timmar förra veckan... Jaja, det finns olika nivåer av allt.
När jag skissade på söndagens rutt så tänkte jag att jag kanske skulle kunna se Tommy Hammarström eftersom rundan skulle ta mig till hans hemtrakter. Lyckades faktiskt möta honom två gånger under rundan. Kul!
Kom ifatt någon cyklist, mötte några fler och innan Leksand så var det faktiskt en som var på väg ifatt också. Vet inte vem det var men jag blev rätt överraskad när jag såg någon bakom mig. Det är inte som att det är jätteofta som folk cyklar ifatt mig när jag tränar. Dock så kom cyklisten aldrig helt ifatt utan han kom nog inom 5-10 sekunder bakom mig. Vet inte om han inte ville ifatt, eller om det kostade på för mycket att jaga. Det var kanske inte som att jag väntade in honom heller, jag tränade ju... Lite skoj ändå.
Det är ju riktigt fint här i Dalarna och att solen behagade att visa sig långa stunder gjorde ju inte heller något. Det blev många träd och faluröda hus.
Lyckades köra mig tom i Tällberg också så jag fick lov att stanna på Tempo Tällberg för att köpa choklad och en Cola så att jag kunde ta mig hem. Startade nämligen passet med en flaska fylld med Powerbar Zero Calories. Är huvudet dumt så får kroppen lida...
Lite bilder från söndagens långpass. Powerbar till lunch i alla fall så jag körde inte helt tom. Halvklart väder och dom tre sista bilderna är tagna med min Garmin action-kamera.
Igår så cyklade jag först till jobbet och sedan när jag cyklade hem så skarvade jag med Måndagströskel™. Så jag fick ihop 28 kilometer till jobbet och 83 kilometer på väg hem. Måndagströskel är en måndagsträning där det cyklas runt Runn i hög fart.
Tyckte faktiskt att det kändes riktigt bra igår. Jag var ju med för några veckor sedan också och då vet jag att jag höll på att flyga av några gånger och det kändes som att det gick jättefort hela tiden. Igår kände jag mig istället grundstark och det var inga som helst problem under åtminstone första halvan. Sedan hände något. Det gick lite fortare i en backe, jag skulle knuffa ifatt en cyklist som fått släppa någon meter och det var såklart jobbigt. Tyvärr (för mig) så sprack gruppen av på mitten ungefär. Så efter en hårdkörning så stötte jag ensam ikapp täten. Superjobbigt men när jag gick med runt igen så återhämtade jag mig något faktiskt så då kändes det bra igen. Då var vi sex pers i gruppen.
När vi i Vika svängde höger och körde upp för Sörbo-backen så attackcyklades den. Jag gick nätt och jämnt med men en droppades av. Fem kvar alltså. Tyvärr var jag näste man till rakning så utanför Staberg så gick det inte längre och jag rullade in mot Falun igen. Det kom ifatt några avhängda så vi hade kunnat bli fem men tydligen så cyklar man inte tillsammans när man blivit avhängd? Fick i alla fall sällis in till stan och kunde vingla hem därifrån på egen hand sedan. Riktigt tom i kropp och ben.
Några riktigt bra pass dom senaste dagarna, känns bra även om benen är lite slitna som sagt. Det är ju också svinkul att cykla snabbt.
Gårdagsgänget.
