Ja, från någonstans i Sverige på väg norrut. Jag sitter på tåget på bilden och reser från Lund till Mjölby, där väntar sedan klassiskt byte till annat tåg mot Borlänge. Kommer nog hem runt halv ett i natt, så jag har ju lite tid att använda i kväll. Stolsgrannen ligger över det utfällbara bordet och sover, så kan man också åka tåg. Ingen bild på det dock!
Tidigare idag så skulle ju Linda och jag köra MTB i Furulund och det gjorde vi också, dock inte alls så länge som vi tänkt oss... Vi hann med ungefär 27 minuters cykling innan jag krokade i hennes styre så att hon gick omkull och landade på huvudet. Så vi fick helt enkelt ta oss hem efter att hon hämtat sig en smula. Totalspräckt hjälm (se hennes video på Instagram), huvudvärk, skrapad arm och blåslaget ben blev resultatet. Plus lite skrap på cykeln. Inte mitt allra stoltaste ögonblick.
Jag har faktiskt fällt Linda en gång tidigare på cykeln, när vi hade vår första cykeldejt i Falun. Då svängde jag "där man alltid svänger" och hon tvekade så vi krokade ihop. 2-0 till mig alltså. Nu för tiden så brukar jag knuffa på henne då och då när vi cyklar. På så vis blir det lite lättare för henne att cykla med mig och jag kan hålla rätt intensitet. Skulle göra precis detta, men kom i lite för hög fart så det blev pannkaka.
Så det där flytet i träningen fick sig en liten törn idag.
Men. Bortsett från denna olycka så har det varit en bra helg.
Sitter nu och slökollar på utbildningar hos Medborgarskolan. "Starta en YouTube-kanal" och "Skapa en professionell hemsida/blogg" känns ju högaktuellt. Förutom detta slösurfande så är jag faktiskt lite inne på att läsa lite för att lära mig mer. Sånt är ju aldrig fel, men det är oftast dåligt med tid till det.
Igår var det finare väder och inga cyklister kom till skada.
Ny dag i Bjärred och ännu en fantastisk frukost. Jag är den morgontrötta här, så jag blir väckt till ett färdigdukat bord med nybakta scones. Lyx i kubik!
Sitter nu i soffan och kollar Marcialonga på femman.
Som jag skrev om igår så tycker jag att jag har bra flyt i träningen, det mesta känns riktigt bra och motivationen är på topp. Jag ser fram emot säsongen och att få börja tävla igen. Nu är det bara att tugga på fram till dess.
Idag ska vi ut till Furulund och köra slingan där. Stävie trail, som den väl heter. Kommer nog att bli skoj!
Imorgon tänkte jag sedan vila och på tisdag är det dags för nästa deltävling i CVR World Cup på Zwift. Det blir London igen och både den där backen jag fick uppleva för första gången här om dagen och Box Hill är med. I princip platt förstahalva och sedan väldigt kuperat på slutet. Kommer att bli svettigt!
Idag har jag alltså cyklat ute, för första gången i år. Vi tog en repa via Sandskogen till Barsebäckshamn och ut i havet. Eller ja, det var lågvatten så vi kunde liksom cykla på havsbotten utan att det var vatten där. Linda vände sedan åter hemåt och jag tog ett varv på Järavallen innan också jag styrde hemåt. Skönt att få trycka på lite och sladda runt i där på Järavallen, tekniken funkar och jag upplevde faktiskt att jag hade en del flyt i åkningen.
Härligt att cykla utomhus och som vanligt lite exotiskt att komma till Skåne som liksom hoppar över det här med vinter. Det är ju kanske inte sommar här, men vår känns det absolut som. Så det har gått från höst till vår. Praktiskt för den som gillar att cykla i skogen. Vädret var fint och sällskapet toppen!
Efter bara några kilometer så mötte vi Daniel Grass och på Järavallen så såg jag kanske 20 cyklister där Åstorp CK stod för en stor del av dom. På väg därifrån så mötte jag hästar vid två tillfällen, jag stannade, hälsade och släppte förbi dem. Sånt som man gör.
Linda och jag tog en del bilder också. Här är några:
Fincykling och även en hel del sol.
När jag hade varit på Järavallen, stannat för hästarna och funderade på hur viktigt det ändå är att vi samsas om dom ytor som finns. Att man som cyklist respekterar andra som tar sig fram på annat vis och att jag som cyklist också förväntar mig detsamma från andra. Kommer det en ryttare så stannar jag som cyklist, är det någon som springer en MTB-led baklänges så är det kanske den som flyttar sig och så vidare. Lite vanligt hederligt sunt förnuft.
Men någonstans i närheten av Ålstorp så blir jag prejad av en idiot bakom ratten på en bil. Först blev jag passerad av en bil med släp, sedan kom en refug och efter refugen så åkte den där idioten förbi. Snabbt gasar den upp i fart för att snabbt ta sig förbi mig och sedan liksom svänger den in skarpt mot mig för att markera. Han (jodå, det var en man) svänger in så nära mig att jag kan slå ut med knytnäven i sidan på bilen. Alltså då är den kanske ett par tre decimeter från mitt styre.
Jag brukar ju vara en väldigt lugn person och jag vet ju att man inte kan resonera med idioter. Det spelar liksom ingen roll vad man har för argument, en idiot är en idiot och en idiot kommer aldrig att förstå. Men där blev det en näve i sidan på bilen följt av ett långfinger faktiskt. Dom som känner mig vet att det är långt ifrån vad jag brukar göra.
Det långa fingret får bilisten att sakta in (eller om det var slaget i sidan på bilen?) och jag tror för ett par sekunder att han vill stanna för att prata om det som precis har hänt. Men han tar bort foten från bromspedalen igen. Jag fipplar upp mobilen för att ta en bild på bilen för att också få med registreringsnumret, men misslyckas med att ta en bild. Å andra sidan så hade jag nog inte gått vidare med det där ändå. Men det är så himla trist med idioter. Tur att dom är få.
Skånsk vinterhalka på Järavallen.
En till från Järavallen.
Fortsatte mitt trampande hemåt och kom hem med 2:42 på klockan och framförallt en hel del skön cykeltid. Välbehövligt! Så, trots en idiot så blev det ju en mycket trevlig runda och mycket härlig cykling. Jag har en mycket skön känsla i min träning just nu och tycker att det mesta går bra, ser mycket fram emot att få fortsätta utvecklas till säsongen 2018!
Nu har vi vaknat upp här och tankar energi inför dagen och den cykling denna dag ska innehålla. Linda bjuder på en riktigt dunderfrukost. Årets första utomhuscykling väntar! Ska bli så himla härligt. Tänk bara att behöva hålla balansen när jag cyklar, vilken grej. Halvklart och i princip vindstilla, kommer att bli grymt!
Ni kanske sitter hemma och har fredagsmys eller kanske till och med har passerat det stadiet. Fredagen går mot sitt slut och det är helg igen. Skönt för alla ser som jobbar vanlig kontorstid och får vara lediga i ett par dagar nu. Själv så har jag ju varit hemma för vård av barn nästan hela veckan, så det har varit som delvis helg hela veckan lång.
Nu tar jag dock också helg och sitter nu på tåget söderut, målet är Lund där jag efter sex och en halv timmes tågresa ska bli hämtad av Linda för transport med bil sista biten in till Bjärred. Ska bli skönt att få hänga lite med Linda och barnen en helg innan det är tillbaka till allvaret igen på måndag. Ladda batterierna lite.
Något annat som är skönt är ju det här med träning. Tänkte på det idag när jag klämde in ett stressat pass innan jag skulle ila iväg till tåget. Hann fram med ungefär 3 minuters marginal till planerad avgång, så det var väl avvägt och jag behövde inte ens springa denna gång. Men bara det att jag pressade in ett pass där gör att det känns så mycket bättre nu. Så himla värt! Annars hade jag haft en vilodag nu och bara suttit ner mest hela tiden, men nu fick jag in lite träning. Visserligen hade jag tränat Monark fem dagar i rad innan idag, så en vilodag hade inte varit helt oförtjänt. Men det är ju så skönt att få träna. Vad som än händer i livet så är träningen där. Det är bara jag med/mot mig själv, ett bra tillfälle att liksom återställa kroppen och knoppen. Köra på glädjerus, sortera tankar eller kanske köra ur lite frustration. Att träna med andra är ju också fantastiskt givetvis, något jag önskar att jag gjorde oftare. Men ofta så hinner jag inte med det och jag vill också prioritera kvalité när jag tränar så pass få timmar som jag ändå gör. Så det blir en del Monark och ibland på obekväma tider. Men jag gillar det. Jag känner mig starkare, både fysiskt och mentalt och det är alltid härligt att känna den där känslan av ett avklarat pass. Jag orkar mer, även om träningen ibland innebär att jag sover mindre.
Kort sagt: Dagar då jag prioriterar träning är bra dagar.
Stressade pass är inget jag normalt gillar, det brukar inte bli bra då. Men nu hade jag en mental plan inför passet så det gick väl bra ändå tycker jag. Hellre lite träning än ingen träning!
En bild från gårdagens träning. Såg ungefär likadan ut idag, minus skägg.
Denna sjätte dag i rad med Monark-cykling gjorde ju att benen var rätt sega och det gick inte speciellt lätt. Det blev en tjuga och en intervall på tolv och tjugotvå. Men watten var bra och pulsen var bra, så det finns ju hopp om farbror ändå. Hade jag kört igenom 2x20 på den effekt jag hade när jag klev av idag så hade det landat på 10 watt från personbästa och det är ju inte fy skam i januari. Pulsen var aldrig ens upp till tröskelpuls heller, så det finns nog redan ett rekord i kroppen om jag bara skulle pressa mig lite.
Fick ändå ett härligt besked efter träningen då cykeldatorn flaggade för ett nytt VO2max för cykling.
Frida i förmiddags. Hon hade ett par vakna timmar i natt så hon sov länge idag. När morgonbestyren var över så la jag mig där bredvid och sov minst en timme jag med. Kanske en och en halv till och med. Guld värt efter några nätter med bedrövlig sömnkvalité.
Nu: tåg, en Nocco, en dator och en mobil. Försöker att få saker gjorda helt enkelt.
Ni vet väl förresten att ni med fördel också kan följa mig via följande kanaler: YouTube Instagram
Snart tågbyte i Mjölby och sen är inte Skåne långt borta. Längtar. Vi hörs imorgon igen!
Ny dag med nya möjligheter. Och en resa till Skåne. Men först ska jag vara hemma med Frida som är fortsatt sjuk. Har ju varit hemma för vård av barn från i tisdags. Hennes tillstånd har under dessa dagar blivit sämre (och då var hon ändå inlagd i söndags..). I tisdags så lekte vi en del men igår låg hon bara i soffan helt utan energi, så på sena eftermiddagen åkte vi in. Kom sedan hem kvart i nio med en betydligt piggare tjej. Proppen ur, så att säga. Hoppas att det fortsätter i en positiv utveckling idag.
En huvudfoting på affären innan akut-besöket.
Eftersom vi kom hem kvart i nio och racet jag hade tänkt köra började nio så hann jag inte med det. Ber om ursäkt till alla er som bänkat er med popcorn framför en planerad livestream, men sånt är livet. Istället så körde jag ett WBR 4 flat lap när barnen hade somnat. Ville gå för seger men hade inte vad som krävdes. Av dom 51 som fick resultat så spurtade jag in som femma i en grupp på nio cyklister. Väldigt medelmåttigt med andra ord. Benen kändes ändå faktiskt betydligt bättre än dagen innan, kanske lite konstigt. Men så var det. 306 i snittwatt och 162 i snittpuls på ungefär 36 minuter.
Bilden är från igår, då det fortfarande såg vintrigt ut i träden. Idag är dom snöfria. 3-4 plusgrader och rejält med vind igår satte fart på snösmältningen. Nu riktigt rinner det från taken. Lika bra att rycka det plåstret nu och hoppas att så mycket som möjligt smälter så fort som möjligt helt enkelt. Långt kvar på vintern, men om det någonsin ska bli barmark så kan det gott börja smälta lite nu. Vi ska då ha plusgrader fram till lördag, så en del kommer ju hinna smälta bort. Både trappan här hemma och cykelbanan är skridskobanor idag...
Frida är fortsatt febrig, sjuk och hostig. Eller ja, man är ju sjuk om man är febrig och hostig. I natt räknade jag det till att jag var till henne åtta gånger, så vi är två trötta här hemma nu.
I morse noterade jag femte dagen med viktnedgång i följd och för fjärde dagen i rad så noterade jag årets lägsta vikt. Har faktiskt inte varit såhär lätt sedan oktober -16, så idag ska jag försöka äta upp mig lite så jag inte tappar en massa WATT.
Igår så körde jag SZR Winter Race Series, vill ni kolla på hur det gick utan att veta på förhand hur det gick så kika på videon från loppet nedan (annars kan ni fortsätta läsa längre ner):
Jag bestämde mig med ganska kort varsel att livestreama loppet. Alltid någon som vill se sånt. Eftersom det blev så kort varsel så var det inte lika många live-tittare som i tisdags, men ändå bra. Försökte snacka lite mer än senast också, vet inte om det uppskattas eller om ni helst ser att jag är tyst och bara trampar?
Det är ju faktiskt lite spännande att titta även på virtuella tävlingar, tycker jag som inbiten. Om ni vill vara med när jag live-sänder nästa gång så se till att först och främst prenumerera på min YouTube-kanal. Sedan så brukar jag försöka flagga för det någonstans i alla fall. Som igår via min Facebook-sida.
Själva loppet igår då, ja egentligen så gjorde jag ju det jag kunde men jag blev ändå lite besviken. Kanske inte borde vara det men jag kände liksom tidigt att benen inte var på topp. Kanske sliten från tisdagens race? När dammet lagt sig så blev jag 10:a i loppet (resultatsidan ligger nere nu, men jag har för mig att det var 110 som fick resultat), 301 snittwatt och 164 i snittpuls i en timme och nästan 18 minuter. 301 watt så länge är ändå bra, men i tisdags så hade jag 321 i en noll sju.
Banan passerade en, för mig, ny backe och jag hade kanske underskattat den lite. Den visade sig vara svinbrant på sina ställen och det i kombination med ben utan det där lilla extra gjord det jobbigt. Sista 2½-3 milen såg jag ut att få köra med tre andra, men dom två svenskarna försvann och kvar blev jag med en britt som inte ville dra. Typ 10 man framför med alla dom starkaste så dom skulle vi nog inte kunna köra ifatt och en stor klunga bakom också som jagade. Vi lyckades hålla undan hela långa platten och in i backen. På slutet av backen var dom som jagade nära. Bara någon enstaka sekund bakom. På väg utför och ner mot målet så närmade sig en norrman. När det bara var ett par kilometer kvar så attackerade jag för att bli av med den hjulsugande britten, lyckades med det och norrmannen lyckades i samma veva också passera honom. Så det blev lite spänning där på slutet...
Idag kör jag kanske KISS Men's Crit - Europe p/b Tacx Race #6 klockan 21:00. Har ingen totalplacering där då Linda fokuserar på den serien och kör alltid dom när vi är på samma ställe samtidigt. Så jag brukar få titta på under torsdagskvällarna. Men idag kan jag ju köra och träna vill jag. I KISS-serien så tävlar man om en av 40 platser till en live-final där man får resan och allt betalt. Tre herrar och tre damer vinner en varsin trainer och vinner man hela alltihopa så får man livstidsabonnemang på Zwift.
