Gårdagen avslutades inte med ett viktigt blogginlägg, utan jag tog mig i kragen och kastade ner mig i källaren också. När jag kom ner så saknade dock Monarken pedaler. Så jag behövde montera av dom från landsvägscykeln och sätta dom på testcykeln, tänkte jag. Suck och stön. Det här med testcyklandet vill jag ju ska gå smidigt nu för tiden så jag lär mig älska det lite mer.
Men så fanns det ingen landsvägscykel där. Eller jo, två stycken. Men inte min med Garmin-pedalerna på. För jag har väl lämnat cykeln på jobbet... Så jag fick tänka till lite där. Jag hade ju min MTB med dom gamla XTR-pedalerna på, men då skulle jag ju sakna data som snittkadens som jag brukar använda för att räkna ut min snittmonarkwatt. Jag behövde inte ha hela registret med data från träningen, men någon slags lägstanivå ville jag ändå ha.
Kom på att jag nog hade hittat en kadenssensor eller två när vi städade i cykelrummet senast. Så jag grävde lite i lådorna och ta-da! Där låg ju en kadenssensor från Garmin. Testade den först, men den ville inte hitta min cykeldator. Så jag bytte batteri och testade igen, succé! Nu skulle jag få tid, puls och kadens på cykeldatorn. Det mesta man behöver för ett lyckat testcykelpass.
Sedan så var det väl bara att träna också då... Ambitionen var att köra på minst 374 monarkwatt i snitt, jag hade nämligen ett snitt på 373 monarkwatt förra gången jag körde fyror och jag vill ju alltid utvecklas. Kvitterade ut den första på 376 watt, den andra på 372 och den tredje var också den på 372. Nu behövdes alltså bara 376 igen i den fjärde och sista och så skulle passet vara i hamn. Men det som inte framgår av siffrorna är att jag från första intervall fått slita hund med stumma ben mot slutet av intervallerna. Så när jag brände av en inledning på 380 watt i den sista så packade benen ihop. Tror att jag stannade klockan efter 1.27. Ridå. Aja, ett bra pass och en spänd båge. Skam den som ger sig och det viktigaste är att deltaga.... Eller?!
Något jag tänkte på när jag drog igång passet var hur mycket det glappade mellan pedal och sko när jag trampade. Alltså pedalerna är ju inte helt nya men klossarna jag har tänkt länge att dom behöver bytas. Men när tar man sig tid för sådant? Tydligen inte ofta om man heter Henrik Öijer i alla fall. Efter passet så gjorde jag slag i saken och bytte. Det var inte igår...
Om någon vill sponsra mig med slitdelar till nästa säsong så kan ni lämna en kommentar till detta blogginlägg.
Det var väl ungefär det jag hade att säga om träningen. Idag tar jag hem landsvägscykel med Garmin-pedalerna och monterar dom på testcykeln direkt. Så kanske det går ännu smidigare att träna i kväll. Men först ska jag hinna med att jobba. Det är mycket jobb på jobbet nu för tiden, årets arbetspeak just nu och en av dom större topparna dom senaste åren. Kul när det händer grejer!
Snart får vi veta vem som blir ny generalsekreterare på Svenska cykelförbundet, vem tror ni att det blir? Lämna en kommentar nedan om du har en gissning.
