Hej damer och herrar!
Idag kan ni se världscupen i cyclocross live, direkt från Zolder. Extra viktig(?) tävling detta då även VM kommer att avgöras i Zolder om en dryg månad. Nere i Belgien finns ett helt koppel svenska cyklister som slapp fira jul i Sverige och istället får slita på leriga fält tillsammans med världseliten i cyclocross under jul- och nyårshelgen. Hela sju svenskar ställer upp i dagens tävlingar:
I juniorklassen ställer Ted Pettersson och Jack Kok upp med nummer 70 och 71. David Eriksson och Henrik Jansson tävlar i U23-klassen med startnummer 50 och 51, dessa tävlingar sänds dock ej på TV eller nätet.
I damklassen så hittar vi Åsa Erlandsson och Angelica Edvardsson med startnummer 64 och 65. Deras start är 13:30 och deras lopp kan ni se live. Martin Eriksson får äran att runda av herrelitklassens startfält med nummer 72. Den tävlingen startar 15:00 och visas också live.
Live stream women's race cyclo-cross UCI World Cup Heusden-Zolder 13:30
Live stream men's race cyclo-cross UCI World Cup Heusden-Zolder 15:00
2015-12-25
Klent virke i den gamle gubben
God afton!
Hur har ni det egentligen? Skönt med julledigt, eller skönt att julen äntligen är över?!
Idag har jag varit barnvakt nästan hela dagen eftersom frugan är i en period med jobbnätter. Att jobba natt på akuten under juldagen lär ju bli något lite extra det. Stora festardagen med alla hemvändare. Nåja, när hon vaknade i eftermiddags så gjorde vi oss i ordning och åkte till min mor för julfirande tillsammans med min bror och deras familj. Fullt ös hos mor och Lasse i några timmar alltså.
Nu är vi hemma igen. Barnen spelar spel, Frida har nyss somnat och jag sitter ensam nere i köket och är rätt trött faktiskt. Ska väl ändå försöka krypa ner i källaren för lite testcykel när mellanbarnen gått och lagt sig.
Kompiskampen #2 -15/16
Yes!
Igår gav jag mig själv en julklapp och genomförde vintersäsongens andra Kompiskamptjuga. Jag gjorde ju två försök på en dag tidigare denna månad men då hade jag inte pulver nog att genomföra tjugo minuter all-in. Dagen efter blev jag sjuk.
Men nu är jag frisk igen och med få dagar kvar på månaden och en Festive 500 att genomföra så var jag mer eller mindre tvungen att genomföra Kompiskampens decembertjuga igår. God jul, Henrik!
För er som inte orkar läsa så mycket så kan jag konstatera att jag både är fetare och klenare än i november. Inte helt oväntat dock så här direkt efter ett långt sjukdomsuppehåll. Så, jag jämför inte med november, utan kikar på hur jag skötte mig i december förra året istället:
23:e december 2014: 300.8 watt, 72 kilo
24:e december 2015: 313.5 watt, 69.9 kilo
Shit så bra jag är, 12.7 watt starkare och 2.1 kilo lättare än i fjol!
Om jag ska vara lite neggo så krämade jag ur mig 338.4 watt och vägde 69.7 kilo i början av november 2015. Så, lite tyngre och typ 25 watt sämre blev jag på att vara sjuk/skadad i 17 dagar. Men igår så gjorde jag faktiskt ett tappert men misslyckat försök igår innan jag tog mig igenom på andra försöket. Mitt första försök igår tog 8:34 och då var jag helstum på 334.8 watt. Så bara att jag kunde ladda om och göra ett nytt försök som jag också genomförde är ju värt en klapp på axeln.
Det här innebär ju också att dag ett av åtta i Raphas Festive 500 gav ca: 0 kilometer. 500 kilometer kvar alltså att genomföra på sju dagar och idag lär det bli ungefär noll kilometer igen. Kämpa!
Igår gav jag mig själv en julklapp och genomförde vintersäsongens andra Kompiskamptjuga. Jag gjorde ju två försök på en dag tidigare denna månad men då hade jag inte pulver nog att genomföra tjugo minuter all-in. Dagen efter blev jag sjuk.
Men nu är jag frisk igen och med få dagar kvar på månaden och en Festive 500 att genomföra så var jag mer eller mindre tvungen att genomföra Kompiskampens decembertjuga igår. God jul, Henrik!
För er som inte orkar läsa så mycket så kan jag konstatera att jag både är fetare och klenare än i november. Inte helt oväntat dock så här direkt efter ett långt sjukdomsuppehåll. Så, jag jämför inte med november, utan kikar på hur jag skötte mig i december förra året istället:
23:e december 2014: 300.8 watt, 72 kilo
24:e december 2015: 313.5 watt, 69.9 kilo
Shit så bra jag är, 12.7 watt starkare och 2.1 kilo lättare än i fjol!
Om jag ska vara lite neggo så krämade jag ur mig 338.4 watt och vägde 69.7 kilo i början av november 2015. Så, lite tyngre och typ 25 watt sämre blev jag på att vara sjuk/skadad i 17 dagar. Men igår så gjorde jag faktiskt ett tappert men misslyckat försök igår innan jag tog mig igenom på andra försöket. Mitt första försök igår tog 8:34 och då var jag helstum på 334.8 watt. Så bara att jag kunde ladda om och göra ett nytt försök som jag också genomförde är ju värt en klapp på axeln.
Det här innebär ju också att dag ett av åtta i Raphas Festive 500 gav ca: 0 kilometer. 500 kilometer kvar alltså att genomföra på sju dagar och idag lär det bli ungefär noll kilometer igen. Kämpa!
2015-12-24
God jul!
Hej vänner!
Jag hoppas att ni får en riktigt god jul. På riktigt, jag hoppas verkligen det. Tänker speciellt på alla som mot sin vilja spenderar julen ensam eller kanske ifrån delar av sin familj. De som inte har något hem, alla stackars människor på flykt eller i svåra situationer.
Jag är verkligen lyckligt lottad som har det så bra som jag faktiskt har det och det är jag väldigt tacksam för.
Den skarpsynte ser även att Adam Steen var hos oss samtidigt som tomten. Efter tomtebesöket så åkte vi ut till familjen Steen för lite julfika och umgänge och nu är vi hemma igen och laddar för Kalle Anka. Så ni kommer väl kanske inte läsa det här precis nu, eftersom de flesta av er också äter middag eller kollar Kalle Anka den här tiden på julafton. Ni som kan och vill det.
GOD JUL!
2015-12-23
Rapha Festive 500 2015
Hej cykelvänner!
Vet ni vad det är för dag imorgon?! Just det, startdagen för Rapha Festive 500! Rapha är ett cykelklädmärke som varje år sedan 2010 har haft en utmaning som går ut på att cykla 500 kilometer mellan den 24:e och 31:a december och dokumentera det hela. Jag har varit med alla år, klarat av utmaningen varje år och dessutom så vann jag år 2011.
Tänkte försöka mig på utmaningen även i år och kan glatt konstatera att jag idag inte har något sjukdomsrelaterat bakslag från gårdagens cykeltur. Alltså är jag frisk!?! Ryggen är ju fortfarande kass, men man cyklar väl inte med ryggen?
Den här upplagan ser ju inte ut att bli någon kylslagen variant. En av anledningarna till att jag vann 2011 var ju för att det normalt är lite kämpigare för oss nordbor att ta oss igenom 500 kilometer än det är för någon i Florida eller Melbourne. Första året vanns av en norrman, minns jag. Så bilder på is, snö och kyla hjälper nog de som vill vinna. Det värsta med den här varma vintern är ju att alla grusvägar just nu är som pepparkaksdeg. Så då blir det cykling på asfalt för min del. Inte lika kul.
Men, det ser ut att bli minusgrader lördag-måndag i alla fall så då kan man ju passa på att damma igenom några grusvägsmil. Det ser dock ut att komma en del snö på söndag så då går det ju långsamt istället. Men ändå: SNÖ!!!!
Ska man tro långtidsprognosen så blir det varmt igen från tisdag så då blir det nog slaskcykling...
Nåja, vädret ser ju inte ut att bjuda på någon större utmaning denna vinter vilket nog är välkommet hos många. För min egen del så ligger utmaningen i livspusslet och det faktum att frugan ska jobba mycket och helst då nätter. När hon jobbar natt så är hon ju på jobbet på natten och sover på dagen. Ytterst begränsat med tid för cykling utomhus för mig då. Jobbar hon på dagen så kan jag ju cykla på morgonen/kvällen/natten när hon är hemma.
Eftersom jag kommer vara upptagen med att samla kilometer på hög från och med imorgon, så lär jag väl nästan köra den där Kompiskampen idag. Har ju bara hunnit med två misslyckade försök denna månad och nu är jag kass.
Ska du köra Festive 500 i år och vad ser du som största utmaning?
Bild från en bättre vinter.
Vet ni vad det är för dag imorgon?! Just det, startdagen för Rapha Festive 500! Rapha är ett cykelklädmärke som varje år sedan 2010 har haft en utmaning som går ut på att cykla 500 kilometer mellan den 24:e och 31:a december och dokumentera det hela. Jag har varit med alla år, klarat av utmaningen varje år och dessutom så vann jag år 2011.
Tänkte försöka mig på utmaningen även i år och kan glatt konstatera att jag idag inte har något sjukdomsrelaterat bakslag från gårdagens cykeltur. Alltså är jag frisk!?! Ryggen är ju fortfarande kass, men man cyklar väl inte med ryggen?
Den här upplagan ser ju inte ut att bli någon kylslagen variant. En av anledningarna till att jag vann 2011 var ju för att det normalt är lite kämpigare för oss nordbor att ta oss igenom 500 kilometer än det är för någon i Florida eller Melbourne. Första året vanns av en norrman, minns jag. Så bilder på is, snö och kyla hjälper nog de som vill vinna. Det värsta med den här varma vintern är ju att alla grusvägar just nu är som pepparkaksdeg. Så då blir det cykling på asfalt för min del. Inte lika kul.
Men, det ser ut att bli minusgrader lördag-måndag i alla fall så då kan man ju passa på att damma igenom några grusvägsmil. Det ser dock ut att komma en del snö på söndag så då går det ju långsamt istället. Men ändå: SNÖ!!!!
Ska man tro långtidsprognosen så blir det varmt igen från tisdag så då blir det nog slaskcykling...
Nåja, vädret ser ju inte ut att bjuda på någon större utmaning denna vinter vilket nog är välkommet hos många. För min egen del så ligger utmaningen i livspusslet och det faktum att frugan ska jobba mycket och helst då nätter. När hon jobbar natt så är hon ju på jobbet på natten och sover på dagen. Ytterst begränsat med tid för cykling utomhus för mig då. Jobbar hon på dagen så kan jag ju cykla på morgonen/kvällen/natten när hon är hemma.
Eftersom jag kommer vara upptagen med att samla kilometer på hög från och med imorgon, så lär jag väl nästan köra den där Kompiskampen idag. Har ju bara hunnit med två misslyckade försök denna månad och nu är jag kass.
Ska du köra Festive 500 i år och vad ser du som största utmaning?
2015-12-22
Comeback!
Hej cykelvänner!
Yes, nu har jag åkt trampcykel igen. Det var 17 dagar sedan jag senast satt på en cykel, även om jag hann med ett pass 4x4 på monarken för en vecka sedan också.
Visst, det var skönt att cykla igen men jag ska inte ljuga om hur fantastiskt det var. För det var det inte. Det var mycket frustration, väldigt lite kraft och en hel del smärta. Dessutom så har jag, på grund av den dåliga ryggen, bålstabilitet som en halvdöd daggmask så i alla tekniska partier försökte jag bara hålla i styret och slingra mig igenom. Det gick oftast sådär.
Utöver det faktum att jag har ont när jag cyklar så är jag ju dessutom sexton vilodagar sämre än senast när jag tränade regelbundet. Det sätter sina spår, så att säga. Flåset kommer väl tillbaka hyfsat snabbt ändå skulle jag tro, men ryggen visar faktiskt inga tecken på att bli bättre. Den var lite bättre igår men idag var den lite sämre igen.
En normal dag utan ryggkrämpor så brukar jag kunna stå med raka ben och sätta knogarna i golvet, med lite uppvärmning eller stretching så kan jag sätta hela handflatorna i golvet. Tidigare när jag haft problem med ryggen så brukar jag åtminstone kunna nå tårna med fingerspetsarna.
Nu når jag med handflatorna till mina knän.
Öijer XC-arena, på bilden är jag mindre än 200 meter från mitt hus.
Åkte runt lite på hemmaberget. Lyckades faktiskt klara alla mina svårigheter, eller hitta spår runt dom, utom den där backen som ingen klarat att cykla. Dock inte alla i ett svep, men med några försök. Om jag skulle ta bort lite sly/ungträd så skulle några partier bli lite bättre. Det är fortfarande ingen bana med flyt i, utan autostop slår till på cykeldatorn då och då och det går väldigt långsamt överlag. Men det är ju bara att gilla läget, det är ju ändå hemmaplan och där har man ju alltid en stor fördel.
Kikade lite på om/hur jag skulle kunna sick-sacka upp för backfan men det fanns inga klockrena alternativ tyvärr. Får kika lite mer på det där.
Yes, nu har jag åkt trampcykel igen. Det var 17 dagar sedan jag senast satt på en cykel, även om jag hann med ett pass 4x4 på monarken för en vecka sedan också.
Visst, det var skönt att cykla igen men jag ska inte ljuga om hur fantastiskt det var. För det var det inte. Det var mycket frustration, väldigt lite kraft och en hel del smärta. Dessutom så har jag, på grund av den dåliga ryggen, bålstabilitet som en halvdöd daggmask så i alla tekniska partier försökte jag bara hålla i styret och slingra mig igenom. Det gick oftast sådär.
Utöver det faktum att jag har ont när jag cyklar så är jag ju dessutom sexton vilodagar sämre än senast när jag tränade regelbundet. Det sätter sina spår, så att säga. Flåset kommer väl tillbaka hyfsat snabbt ändå skulle jag tro, men ryggen visar faktiskt inga tecken på att bli bättre. Den var lite bättre igår men idag var den lite sämre igen.
En normal dag utan ryggkrämpor så brukar jag kunna stå med raka ben och sätta knogarna i golvet, med lite uppvärmning eller stretching så kan jag sätta hela handflatorna i golvet. Tidigare när jag haft problem med ryggen så brukar jag åtminstone kunna nå tårna med fingerspetsarna.
Nu når jag med handflatorna till mina knän.
Åkte runt lite på hemmaberget. Lyckades faktiskt klara alla mina svårigheter, eller hitta spår runt dom, utom den där backen som ingen klarat att cykla. Dock inte alla i ett svep, men med några försök. Om jag skulle ta bort lite sly/ungträd så skulle några partier bli lite bättre. Det är fortfarande ingen bana med flyt i, utan autostop slår till på cykeldatorn då och då och det går väldigt långsamt överlag. Men det är ju bara att gilla läget, det är ju ändå hemmaplan och där har man ju alltid en stor fördel.
Kikade lite på om/hur jag skulle kunna sick-sacka upp för backfan men det fanns inga klockrena alternativ tyvärr. Får kika lite mer på det där.
En kort promenad
Hej solstrålar!
Tog en kort promenad idag uppe på hemmaberget denna förmiddag, ni vet det där berget där jag tänkte göra en XC-slinga i våras. XC-slingan rann ut i sanden då hemmaberget är ett ganska svårcyklat berg så det blev liksom ingen rolig cykling. För många vassa, stora stenar och för svåra partier. Men nu mot slutet av året så har jag börjat tänka på att dom där supermegasvåra (omöjliga!!!) partierna är ju inte jättelånga, så det går kanske att cykla runt dom i mossan och blåbärsriset? Dom allra vassaste stenarna kanske är flyttbara eller möjliga att bygga bort på något vis... Jag får titta på det där lite mer ingående helt enkelt.
Den där backen som ingen klarat av att cykla uppför går nog att göra några serpentinsvängar i så den blir hanterbar.
Ja, nu andas jag optimism igen. Det här kan bli något. Visst?!
För övrigt så börjar jag bli riktigt jäkla less på det här vädret. Bara en massa plusgrader varenda dag. När får vi vinter?!
Idag ska jag testa om kroppen fixar en cykeltur, håll tummarna!
Tog en kort promenad idag uppe på hemmaberget denna förmiddag, ni vet det där berget där jag tänkte göra en XC-slinga i våras. XC-slingan rann ut i sanden då hemmaberget är ett ganska svårcyklat berg så det blev liksom ingen rolig cykling. För många vassa, stora stenar och för svåra partier. Men nu mot slutet av året så har jag börjat tänka på att dom där supermegasvåra (omöjliga!!!) partierna är ju inte jättelånga, så det går kanske att cykla runt dom i mossan och blåbärsriset? Dom allra vassaste stenarna kanske är flyttbara eller möjliga att bygga bort på något vis... Jag får titta på det där lite mer ingående helt enkelt.
Den där backen som ingen klarat av att cykla uppför går nog att göra några serpentinsvängar i så den blir hanterbar.
Ja, nu andas jag optimism igen. Det här kan bli något. Visst?!
För övrigt så börjar jag bli riktigt jäkla less på det här vädret. Bara en massa plusgrader varenda dag. När får vi vinter?!
Idag ska jag testa om kroppen fixar en cykeltur, håll tummarna!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)