Lidingöloppet MTB

I fredags åkte jag till Stockholm och igår cyklade jag ute på Lidingö med ett 30-tal andra glada människor. Anledningen till detta var att Lidingöloppet hade bjudit in oss för att testa en bana som är tänkt att användas för deras nya cykeltävling: Lidingöloppet MTB. Inbjudna var arrangörer i långloppscupen, sponsorer, mediamänniskor och andra för arrangemanget viktiga personer. Kameran var givetvis med så nu får ni också hänga med på resan:

Vi långväga gäster bodde på Rönneberga Kursgård, vi bodde i en av deras lägenheter. Rönneberga kursgård var ett sådant där ställe där man blir så väl bemött att man gärna kommer tillbaka dit igen.

Minst så här glad var jag av att cykla på fina Lidingö och med vetskapen om att jag skulle få cykla en ny långloppsbana med så många andra cykel-intresserade människor.

"Nejdå förbundskapten Fredrik, du ser inte alls ut som en mupp med den där på huvudet..."

Den mäktigaste mannen inom svensk mountainbike? Som samordnare för Långlopps-cupen, tävlingsledare för Cykelvasan och nu också med som medarrangör av Lidingöloppet MTB så påverkar Lasse Strands beslut och förslag mångas MTB-upplevelser runt om i detta avlånga land.

Nycykeln solade sig utanför Lidingö Tennisklubb, stort tack till Bianchi Café & Cycles för snabb och bra service!

Det var inte bara Fredrik som GoPro-filmade igår, tror jag såg 6-7 stycken sådana här kameror.

Före vi började cykla så hölls en genomgång av organisation, bansträckning och vi fick också en nummerlapp att fästa på cykeln. Nummerlappen skulle officiellt vara för att den vätskekontroll vi skulle få använda oss av skulle veta att vi var godkända, men antagligen ville de ha lite tävlingslika foton från banan också. Och vad förknippar man mer med tävling än en nummerlapp?

Strax dags för avfärd, foto: Lasse Strand

Äntligen cykling!

På väg in i en av Lidingös alla korta och intensiva backar, Fredrik tycks kontrollera att kedjan ligger på lilla klingan fram.

Andreas Danielsson (jobbar med teknisk utveckling åt Sveriges Olympiska Kommité, är projektledare på Cykeltidningen Kadens samt ena halvan av Sweden Mountainbike) och Morgan Alling (skådespelare, regissör och tusenkonstnär som vid 43 års ålder blivit MTB-biten) drar några skämt uppe på toppen av en kulle.

Det svänger om cyklingen på Lidingö, det mesta av banan var av sådan karaktär att en cykelcross nog var jätetrevlig. Endast ett kortare parti var lite stökigt och där sitter man nog hellre med feta däck mot marken.

En annan flickidol, Martin Stenmarck, var också med på rundan

Ett kort stopp för att se så att alla var med och kunde hämta andan

Ett par från Uppsala på lite härlig cykling i fantastiskt väder

Gruppen återsamlad igen

Inte en enda punktering under dagen, men ett sadelstolpsbrott!

Samtidigt som vi cyklade runt på ön så pågick också Lidingö Ultra, ett 50 kilometer långt terränglopp. Jösses vad fort de i täten sprang!

Kan det kanske vara Kottlasjön på vår vänstra sida?

Lidingös träskmarker

Trots ganska små nivåskillnader var det som en bergodalbana mest hela tiden, jättekul!

Den lokala pulkabacken, inget cyklande på den dock

Vätskekontroll ungefär halvvägs in på rundan

Efter vätskekontrollen kom ett parti med cykling på lite öppnare ytor

Mot slutet så trissades farten upp i skogen och det blev därför inte så många foton tagna under den sista milen eller så...

Så här ser bansträckningen ut! "Ta ett kort på kartan så du har något att lägga ut på nätet" ändrades efter några minuter till "lägg inte ut några GPS-filer eller kartbilder på nätet innan vi bestämt banan till 100% och löst alla eventuella frågetecken". Jag har givetvis både bilder på kartan och GPS-fil. Så allt ni behöver göra är att sätta in 1000:- på mitt konto och ange Lidingö och din mejladress som referens så kommer allt på mejlen.

Cykelcrosstrappa och 3½ timme gammal MTB på Rönneberga Kursgård

Lidingöloppet MTB blir ca: 60 kilometer lång och kommer avgöras för första gången år 2013. Anmälan kommer öppna om några veckor ("innan sommaren"). Loppet är till stora delar på terräng som visas i bilderna. En del asfalt och ett kortare stigparti med lite stenar och rötter finns också men överlag är det en snabb och omväxlande bana. Till första tävlingen hoppas arrangören på ca: 1500 deltagare och målet är att nå 5000 deltagare inom något år.

Tack Lidingöloppet för en trevlig helg, tack alla glada och härliga cykelmänniskor för fantastiskt sällskap under den härliga cykelturen och tack Bianchi Café and Cycles för snabbt iordningställande av min MTB.

Ny cykel

Denna gång med stora hjul

Har varit på Lidingö och cyklat MTB med en massa andra glada människor, får bli ett inlägg om det imorgon då jag är aningen för trött i kväll. Har i alla fall haft det trevligt. Åkte ner med frugan och fick cykla massa kul MTB på en helfärsk 29-tummare, så här har ni en nöjd kille.

Då tar vi helg

Så här härligt var det att cykla till jobbet igår

Har stämplat ut nyss och ska nu cykla hem, bara därför började det regna nu... Det gör väl egentligen inte så mycket när humöret är på topp! Drar mot Stockholm i eftermiddag och schemat är, som vanligt, späckat. Inget är packat så jag lär väl dra hem och stressa lite, vi hörs!

Kom hem från Ingarvet GP med en andraplats...

...och sju förstaplatser!
Då blev jag så här nöjd efteråt:

Foto: Adam Steen

Ingarvet GP går i kort ut på att cykla tio gånger två varv med spurtpris vartannat varv, sedan är det återsamling innan nästa tvåvarvsheat börjar igen. På grund av sen ankomst så missade jag de två första spurtpriserna av tio men sen klev jag in och tog en seger direkt, med Magnus Darvell som största utmanare. Vädret var ösregn och sånt gillar ju jag. Trodde att jag vann mest på grund av att jag var fräsch och de andra hade kört två heat, men så lyckades jag också vinna nästa heat. I nästkommande heat lyckads Peter Vingstedt vinna solo men det var Darvell som stod för showen. När Darvell dragit igång spurten mot mig om andraplatsen så pajade hans pedal och han smällde foten i backen. Kastet han fick gjorde att hans andra fot klickades ur direkt och han landade på ramen och lyckades på något sjukt jävla sätt rädda hela situationen genom att sitta på ramen med skorna mot asfalten. Den räddningen i runt 55-60 km/h var sjukt mäktig att se. 98 av 100 hade nog gått i backen om pedalen pajat och med de krafter som är i en spurt.
Efter den spurten så tog sig Magnus hem, glad att vara vid liv och jag lyckades sedan vinna resterande spurter med Peter Vingstedt och Adam Steen som största utmanare. Som mest var vi nio cyklister men i de sista spurterna var vi bara sex kvar.

Cyklister i finväder, fotat av Jonas Axforsen

Cykling till och från ingarvet samt 16 varv runt banan där, topphastighet 60.1 km/h i min femte spurt. Högsta pulsnotering: 191 (99% av max).

Storbloggare Adam Steen, foto: Henrik Öijer

Nystart på veckan

Bild från igår: Cykelcentrum arrangerade demodag och stängde av en gata i centrala Borlänge för detta

Ska rulla iväg till jobbet nu, har sovit nästan sex och en halv timme i natt och känner mig som en ny människa. Idag blir det ingen tempopendling utan en något lugnare variant längs gamla banvallen med ryggsäck på ryggen. Har dessutom ätit en långfrukost här hemma, brukar ju annars åka på tom mage när jag tempopendlar. Livskvalité.

Har faktiskt också ansökt om tävlingstillstånd, igen, hos SCF denna morgon. Får se hur det går denna gång då jag ansökt om detta två gånger tidigare det senaste halvåret utan att tävlingen hamnat i tävlingskalendern. Nu står då status "ansökt" på ansökan så jag hoppas att tävlingen dyker upp i kalendern snart.

Idag är det Ingarvet GP igen. Mycket folk som var med förra gången, hoppas givetvis på succé även idag.

Jenny Rissveds hemsida och blogg

Falu CK:s supertalang Jenny Rissveds har nu en hemsida med en blogg på, så nu kan ni också få följa hennes framfart och framgång på cykeltävlingar runt om i världen. Klicka på bilden för att hälsa på hos Jenny:

Sovmorgon

Unnade mig 40 minuters sovmorgon idag, ska ju ändå sluta en timme och 45 minuter senare än vanligt. Jobbade inkorg till sent igår kväll, det ligger några spännande cykelhändelser i kalendern för detta år. Kul!

Mer Instagram

Oijer heter jag där.

Tempopendling

Jag har haft bättre...
Men ändå: näst bästa tid i vindstilla och med grisben. Jag ska för övrigt till företagshälsan idag, har levt på skräpmat och 5 timmar sömn/natt de senaste dagarna. Hoppas jag blir godkänd ändå.

Massor

Barn och ungdomsträning på Lugnet i kväll igen. Tror det blev nytt deltagarrekord och ska jag uppskatta antalet cyklande barn så skulle jag gissa på 55-60. Helt galet kul, och då har vi varken sett solsken eller värme ännu. Så fler lär det nog bli.
I den Gröna gruppen som jag är med och "tränar" så är barnen mellan tre och sex år gamla och alla som kan cykla själva utan stödhjul är välkomna. Idag stod bland annat stoppsladdsträning på schemat som Hanna hade snickrat ihop.
Såg också att Stefan, som är en av ledarna för Blåa gruppen hade lagt upp en bild i sin blogg:

Det ser lovande ut för cykelsporten i Falun

Lunchdejt

Jesper och jag tog en lunch tillsammans idag för att snacka lite cykel. Mycket trevligt! Jag åt pizzan på bilden och blev mätt. Har gått ner i vikt ganska snabbt på slutet så igår och idag har jag kompenserat för det. Annars rullar väl livet på som vanligt igen. Barn och vuxencykling på Lugnet i kväll så jag ska väl dit med barnen för att trampa lite. Fler och fler hittar dit, jättekul!

Åstorpsloppet 2012

Det såg ju bra ut innan start i alla fall

Inför loppet var jag lite nervös faktiskt. Jag brukar aldrig vara det men om jag har chans att vinna/göra en bra prestation eller riskerar att vara sämst är det klart att det kan bli lite spänt. Risken fanns ju nu att jag skulle vara just sämst. Elitklass. Sjuk varannan vecka i vinter. Tränat för lite. Inte kört ett enda fartpass med andra. Min enda räddning var slaktdistanspassen med Jeppe. Inte så mycket partempon eller spurter, men väl hårda pass med mycket tid i ansträngda zoner. Ska man tävla i cykel behövs mycket hårdhet och det har Jeppe plågat i min stackars kropp (Jeppe blev för övrigt finfin 6:a i SWE-Cup MTB igår vilket bekräftade det jag vetat länge: han är skitstark).
Vi skulle börja med ett litet tolv kilometer långt varv med ett motlut i Åstorp (se karta nedan), sedan cykla upp på Söderåsen för att där köra tre varv med en massa höjdmeter och avsluta med att cykla tillbaka till Åstorp för tre avslutande varv.
Som uppvärmning körde jag det lilla varvet i Åstorp, delvis för att reka banan och försöka undvika att bli avhängd redan första milen. Det var min inställning, att försöka klara mig från att bli avhängd från start. Jag visste att det skulle bli smalt när man lämnade stora vägen så jag tog mig fram på stora vägen och gick in topp 20 kanske på den smala vägen. Farten blev hög och det kändes skitbra! Uppför motlutet så kändes det också bra, mycket tack vare att en grupp gått iväg och det gick lite lugnare i klungan. På väg från varvet och mot Söderåsen så gasades det i klungan och det fläktade lite från sidan. Jobbigt, men hanterbart. När vi kom till första riktiga backen så kollade jag ner på min GPS för att se hur långt så jag kunde berätta för er hur länge jag satt i klungan innan jag flög av.
Riktig killer-mentalitet där Öijer!
Eftersom jag tog bilen längs banan in till Åstorp så kände jag till första backen och visste att den var värst i början. Lyckades sitta ganska långt fram i klungan in i backen och gissa om jag var förvånad när jag inte behövde släppa förbi en massa folk utan kunde hålla min position! Vände mig om efter ett tag och såg att folk hade det jobbigt längre ner i klungan, men där satt inte jag. Efter första branta delen så var det mer böljande motlut och jag såg en ganska stor grupp framför, lite då och då pep någon iväg för att ansluta och jag kände faktiskt att jag nog kunde gå med i en attack. Men nej, is i magen var det som gällde då jag ju inte visste alls hur min kropp fungerade i tävling. Uppe på toppen så tycker jag ändå att gruppen blivit för stor och risken fanns att den skulle döda hela tävlingen redan efter första långa backen. Så jag skickade på en attack längst ute till vänster, kollade höger då jag såg någon annan göra samma sak på högersidan och det var klubbkamrat Emil Gabrils som gjorde en synkroniserad Falu CK-attack tillsammans med mig. Snyggt.
Lite vind på näsan blev resultatet och klungan satt snart på våra hjul igen.
Ösregnet kom när vi var på väg upp, övergick i idiothagel i utförsåkningen och fortsatte sedan som ösregn under plattåkningen till Lotta på Åsen-backen. Ett fint minne därifrån var när kommissariebilen skulle klämma sig förbi klungan, åker i de största jävla vattenpölarna som finns och trycker en vägg med vatten mot oss som sitter närmast. Ett par vågor får vi över oss innan kommissariebilen nästan kör ner i diket (eller hann dom ända ner?) och stannar. Nåväl, Lotta på Åsen-backen hade jag ju kört dagen innan och den var tävlingens tuffaste backe och skulle passeras tre gånger. Eftersom jag köpte en 53-klinga i torsdags så ville jag slita lite på den och tog mig upp på toppen utan att behöva fjanta med framväxeln. Kunde nöjt konstatera att klungan spruckit av och jag inte satt i någon sistagrupp. Den del av banan som jag inte rekat innan var fin den med och jag var mest nöjd över att ha överlevt i klungan så här långt. En backe till upp på Söderåsen, utför igen och sedan plattåkningen mot Lotta på Åsen. Där fick vi höra av förbundskapten Glenn att det var 4½ minut upp till täten och några ville öka farten i fältet.
När vi går in i den fruktade backen för andra gången och lite drygt åtta mil är självförtroendet ändå ganska högt, ända till det börjar luta lite. Jag inser då att folk klungan vill börja tävla på riktigt och försöka hämta in de i täten samtidigt som mina ben känns onödigt kraftlösa.

Foto: Patrik Heiler. Svenska mästarn, Philip Lindau (i blå hjälm), var en av de som ville åka lite fortare under det andra varvet, själv är jag en av de längst ner i bild här...

Foto: Patrik Heiler. Har vi det jobbigt nu då, Öijer? Notera gärna ändå att det finns ett gäng (13 pers) längre ner som också tyckte det var jobbigt uppför.

När jag kom upp på toppen detta andra varv så hade jag hamnat i en losergrupp som släppt huvudfältet och vi (mest de andra) kämpade för att försöka ansluta igen. I två mil vred jag ur mina sista krafter i den där gruppen innan jag tvingades släppa också den. Trodde nu att jag var ensam kvar på banan men så dök Motalas Jesper Larsson och Robin Andreasson från hemmaklubben Åstorp CK upp och jag fick sällskap. Vi gned oss igenom det sista långa varvet på Söderåsen och blåste på utför ner mot Åstorp igen. När vi kom mot slutvarven så såg vi täten passera precis innan vi kom dit. Vi var alltså ett (av tre) varv och ca: 12-13 kilometer ifrån täten. När vi kom till målet så meddelade jag målvagnen att vi var ett varv efter och sen rullade vi av banan. I MTB och CX blir man avplockad om man är varvad, vet inte hur det är i landsväg men vi stod då som DNF (did not finish) i den resultatlista om Åstorp CK nu tagit bort på grund av felaktigheter.
I min värld är det bättre att plocka av folk som är varvade och ge dem en placering istället för att riskera att dom blir ivägen på något sätt. Men det kan jag ju bara säga för att jag vill få en placering också.
Hur som helst.
I den resultatlista som tillfälligt är borta så var det 34 som fullföljde av 83 startande. 49 bröt alltså och vi tre som tog oss in till avslutningsvarven borde vara bland de sista. Alltså var jag väl i alla fall bland de 40 bästa i det drygt 80 man stora fältet. Klart godkänt om ni frågar mig. Speciellt med tanke på att detta kanske är sveriges tuffaste tävling sett till banprofilen och att jag trodde jag skulle vara bland de absolut första att vika ner mig.

Har fått en del kommentarer (inte i bloggen utan i det som kallas IRL) om att jag var dum (stollig) som åkte ner till Åstorp själv för att köra en tävling i en klass jag inte platsar i och sedan åka hem. Men jag älskar det här och skulle gärna göra om det. Angående seniorklass som ett par av er tagit upp så jämför jag mig hellre mot de bästa så länge som jag har en chans att göra det.
1259 kilometer i bil blev det dessa två dagar och trots skitväder så gick det bra. Åkte helt tyst och satte på radion först när jag var 15 kilometer hemifrån igår natt. Skönt att få några timmar med sina egna tankar också.

Landström på väg mot soloseger, jag på väg mot duschen.

Konstnärligt foto föreställande solnedgången vid Vättern

Å hej vad det går!

Bild från igår

David har fotat och jag har Instagramat
Är det någon som har fler bilder från igår? Mejla dom till mig då (info@henrikoijer.com), behöver inte nödvändigtvis vara med mig i bilden.

Färdig

Det gick förvånansvärt bra i början och ganska många fick ge sig före mig. Efter 2.5 timme ungefär hamnade jag i en losergrupp och 10 minuter senare tvingades jag släppa också den. Sveriges hårdaste linjebana kräver tydligen sin träning.. Fick sällskap av falubon Jesper Larsson och Rasmus från Åstorp och vi hade väl det så bra. När vi kom in mot avslutningsvarven så såg vi täten passera. Varvade klev vi av efter ca:16 mil och lite drygt 4 timmar i sadeln. Nu har jag tankat bilen och tankar mig själv på McDonalds, tror jag är hemma kring 12 i natt.
Johan Landström vann solo. Jonas Ahlstrand blev tvåa.

Racepepp

Vad gör ni? Nu kör vi!

Lite cykling på Söderåsen

Vädret under resan ner var ju ett riktigt saftkalas, hade väl ungefär sex timmar med vräknederbörd av olika slag

Sen kom jag till Skåne och plötsligt var det solsken och 8 grader varmt

Ville trampa lite cykel så jag bytte ju om illa kvickt och drog ut för att kika lite på tävlingsbanan och Söderåsen där tävlingen går imorgon. Jag bor bara någon enstaka kilometer från banan så det var ett rätt givet alternativ. Hann med två idioter under de första två kilometerna som jag var ute. Först får jag ett dubbelmöte, en bil som kör om en annan bil samtidigt som dom möter mig, hur tänker man då som förare? Sikten var god så föraren hoppades väl att jag skulle flytta mig, vilket jag hann göra med ett långfinger och en spottloska som tack. Kommer väl sen några hundra meter innan en annan idiot kör om mig, i en kurva precis innan en korsning samtidigt som vi får möte. Alltså, människor!?

Själva cyklingen -idiotbilister var ju fantastisk: kuperat, slingrigt och vackert på åsen

En timme och åtta minuter fick jag ihop och det vore ju dumt att klaga. Imorgon startar jag tävlingen klockan 12 och någon vinner den runt klockan 17. Jag skulle bli fenomenalt nöjd om jag tar mig runt tävlingen i någon form av grupp. Håll tummarna!