Japp, idag lyckades jag vara den som cyklade fortast till mållinjen och därmed fick kalla mig segrare på dagens tävling. Det var min första seger i en nationell tävling sedan 2007, dom duggar inte tätt dom där segrarna. Men det är ju så att jag också bara brukar köra riktigt stora tävlingar som Långloppscupen, Cykelvasan och liknande och där räcker jag inte till i kampen om segrarna.
Linda och jag åkte ut till Sågmyra tillsammans med Frida och hennes farmor och farfar. Vi kom dit i tid för att anmäla oss, gå på toa och värma upp lite. Tog ett varv runt den platta delen tillsammans med Jonas "Le Peloton" Pettersson och Jonatan "Jone" Steen.
När vi snurrat det där lugnare varvet så tog jag och hetsvärmde några minuter till. Anmälan på plats gör ju att man inte vet vilka som kommer innan det liksom är dags. Såg väl Jonas Pettersson och Stefan Sunnerberg (vinnare 2013 före mig och också placeringen före mig 2015) som svåraste motstånd.
Direkt i starten så drog Per Kumlin upp farten men när han sedan inte ville gasa mer så var det liksom ingen som tog över. In på första stigen slank jag in som tvåa. Tryckte på lite när vi kom ut på grusvägen igen men det var många med och blev ingen fart där heller. Jag satt på andras rulle hela vägen till nästa stig. Där tänkte jag hetsa lite igen men både Stefan och Jonas gasade så pass att jag nöjde mig med tredje plats. När vi kört dom där första fem kilometerna så började den 2.7 kilometer långa avslutningsbacken.
Stefan gick in i backen och skogen först med Jonas på andra plats och mig på tredje. Där fick jag ge mig 2015, som man kunde se på min film, men i år hade jag tänkt att det fick bära eller brista i den backen. Så jag gav allt och det var verkligen allt. Uppe på över 95% av max och var glad att jag hängde med. Sedan blev det en kort utför följt av ett par hundra meter platt grusväg. Skönt att vara med på rullen där. Jonas drack det han hade i sin flaska och kastade den vid sidan av vägen. Typiskt proffsigt. Grusvägsbacken är riktigt brant och jag var hela tiden över 180 i puls. Kände ändå att jag hängde med och ingen annan ökade. Så med lite drygt en kilometer kvar till mål så tänkte jag göra första försöket. Stefan hängde inte med och Jonas satt kvar bakom honom. Kunde detta gå vägen?!
Med en knapp kilometer kvar så svängde man in i skogen och jag fick ytterligare lucka. En svag utför där jag försökte vila ett par sekunder inför slutbranten. Plötsligt så närmade sig någon bakom mig, vände mig om och såg Jonas komma med Stefan tätt bakom. Tänkte att luckan jag hade ändå skulle kunna räcka. Det är så brant på slutet att det är svårt att ta in tid och om någon tar in tid så kostar det ju jättemycket kraft. Det var i alla fall min förhoppning eftersom jag körde med all kraft jag hade. På den sista tvärbranta stigen så kändes ändå segern hyfsat klar och jag kunde korsa mållinjen som segrare.
Benen var helt slut och jag saknade en hel del syre i kroppen så jag låg på skidåkarvis efter målgången och hämtade andan en stund. En mugg saft senare så började jag bli människa igen.
För att göra det hela lite härligare så lyckades även Linda vara snabbaste dam idag så det sitter två segrare här hemma i TV-soffan nu! Riktigt kul.
Bild från starten, foto: Erica.
Andra stigen, precis innan backen tar vid. Foto: Sågmyra SK
Linda på samma plats. Foto: Sågmyra SK
Lite vingligt på slutet, in mot sista branten. Foto: Sågmyra SK
Lugn och samlad?! Foto: Sågmyra SK.
Linda på väg mot toppen.
Nästan uppe nu. Foto: Mamma Steen.
Syrebrist i systemet efter målgång, foto: Janne J.
Linda på väg mot målet.
Vinstfirande genom high five. Foto: mamma Öijer.
Nöjd kille, foto: mamma Steen.
Här hittar ni fler bilder från Hackmora MTB-Uphill.
Topp fem från idag:
1 Henrik Öijer Falu CK 20:10 00:00
2 Jonas Pettersson La chemise 20:16 00:06
3 Stefan Sunnerberg Kolmården MTB 20:30 00:20
4 Andreas Käll Sågmyra SK 21:23 01:13
5 Jonatan Steen Team Allebike-Serneke 22:10 02:00
Här hittar ni kompletta resultat från Hackmora MTB-Uphill.
Garmin-data:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar