Nytt upplägg idag med damerna först. Linda börjar alltså, sedan Henriks del och sist ett gäng bilder från tävlingen...
Här hittar ni resultat från Epic Israel stage 1.
Linda skriver:
Racerapport!
Det var nära att det inte blev någon racerapport idag. Klockan ringde strax efter fyra och det var bara att ställa sig upp och hoppa i cykelkläderna för att gå bort till frukosten. På vägen dit tyckte jag nästan att det var lite kyligt ute. Termometern visade på nytt lägstarekord med 28 grader! Vid frukosten var den längsta kön för oss européer vid kaffemaskinen. Det fanns bara en och man kunde bara göra en pytteliten espresso i taget. Här uppstod en viss irritation när bönorna snabbt tog slut och det tog en evighet innan maskinen var igång igen. Utan kaffe idag hade jag nog lagt mig ner där på golvet.
Direkt efter frukosten gick vi bort med cyklarna till startfållorna. Här var systemet ett annat än hemma. Alla gick in med sina cyklar och ställde dem lutade mot varandra. När vi sedan närmade oss starten och också människorna skulle få plats, helst med ett ben på var sida ramen, då vart det trångt.
Strax innan starten kom det en helikopter flygande över startområdet. Denna följde sedan täten hela loppet. Jag hade sagt till Henrik redan innan att jag hade två önskningar. Jag ville bli fotograferad med en kamel och en helikopter. Nu har jag fått båda uppfyllda, men stackaren hade fullt sjå med att hålla i kameran när starten gick.
Det första kilometerna såg på banprofilen ut som transportsträcka upp till bergen. Dock blev det tufft direkt i starten. Vi cyklade på fyrhjulingsvägar, dock inte så fina som hemma. Underlaget var mest mjuk och torr svart jord och synförmågan var närmast obefintlig. Vi fick ändå en bra start och låg bra med i början. Maradona hade ju hjälp av "Guds hand" i VM och idag hade jag också en hand som hjälpte mig. Henrik gjorde ett helt fantastiskt jobb med att fördela ut energi, fylla vattenflaskor i depåerna och genom att hålla en hand på min rygg så att vi fick upp farten lite extra i de partier det var möjligt. Vi hade väl egentligen planerat att vi skulle köra med det upplägget i backarna upp för berget, men där var det så brant så att alla fick hoppa av sina cyklar i vissa partier. Strax innan första depån vid 33 km vek vi in på dagens första single-track. Stigarna här passade mig perfekt. Jag behärskar de flowiga och torra stigarna bättre än de leriga och idag hade jag ett helt fantastiskt flyt utför. På tal om lera så verkar det vara knepigt för Israelerna. I starten så stannade formligen startfältet för att vi skulle passera en vattenpöl på vägen.
Vi låg på bra uppe på bergplatån och passerade och lämnade ett annat mixpar bakom oss. När vi lämnade platån på berget och började köra utför blev underlaget ännu mer stenigt. Vi körde länge brant utför i rent stenskrammel, delvis i en gammal bäckfåra. Hemma är ju stenarna slipade av regnet, men här är de desto vassare. Vi stod på bra och visste att vi troligen låg bra till. Tror aldrig jag haft så bra känsla som jag hade idag. På något underligt sätt behärskade jag de stökiga partierna bättre än någonsin och vi passerade flera herrar utför.
När vi kom ner på platten igen började de höga temperaturerna märkas av ordentligt. Ingen skugga och tungtrampade lösa jordvägar. Tror vi båda var lite trötta på slutet och iaf jag började se målbilden av en iskall dusch framför mig.
När vi rullade under målportalen rapporterade speakern att vi låg på 2;a plats. Ett par minuter före oss rullade en ensam tjej i mixklass in, en tjej vi både låg före och tätt efter i vissa partier. Dock verkade hon köra helt ensam och verkar inte vara med i slutresultatet. Framför oss har vi nu ett starkt par på 4:29, 22 minuter före vår tid på 4:51. De jagande paret på 3:e platsen ligger sedan 23 minuter efter oss. Bara att ladda om inför nästan 11 mil och 2000 höjdmeter imorgon. Jiihaa!
Henrik skriver:
Så var det då dags för det vi var här för; Epic Israel. Idag var det riktigt svalt på morgonen, lite ovanlig känsla. Det var ju inte så kallt som det varmaste i Sverige i somras, men ändå svalt för vår vistelse i Israel. Frukosten öppnade fem och starten gick sju. Tidigt upplägg men det är också för att undvika den värsta hettan som kommer senare på dagen. Imorgon är det start 06.15, så det var väl skönt med sovmorgon idag då...
Vi var tidigt in i startfållan och snackade lite med olika människor där. En kille som stod bredvid oss frågade vart i Sverige vi bodde för han kände ett par som bodde i Bjärred. Linda är ju från Bjärred, vilket sammanträffande! Bakom oss stod ett annat mixpar som såg snabba ut. Dom fick vi passera och bli passerade av flera gånger under loppet sedan. Spännande batalj rätt länge. Dom kör inte direkt något strikt Cykelvasaupplägg i starten här med procentsatser för vilka fållor man står i eller att cyklarna måste ligga ner på ett speciellt sätt innan start. Här är det först in som får stå först fram, bortsett från Herrelit och damelit i UCI-team då som har en egen fålla. Dessutom stod vi som packade sillar i den där fållan också, men finns det hjärterum så finns det stjärterum.
En regel som finns här men är ett förbud på andra tävlingar är att här får man putta varandra eller dra i varandra inom teamet. Alla kör ju i par och man kan då hålla i varandra eller putta varandra, men inte ha några andra hjälpmedel. Så mina uppdrag idag var att putta fram Linda där det gick och så ta bilder. Allra helst på henne och en helikopter, för det hade vi sett på en bild från förra året...
Trots trängsel och samkväm i startfållan så gick själva starten rätt lugnt till. Sedan började det gå fort mot dagens första backe som var på någon slags gammal skogsväg bestående av torr jord, damm och stenar. Där blev det stopp och promenad direkt. Sedan flöt det på desto bättre. Skillnaden mellan lägsta och högsta punkt på banan var drygt 700 höjdmeter och alla dom skulle avverkas under första halvan av loppet. Man tog sig liksom upp till en platå där man cyklade ett par mil innan man skulle utför igen.
Det där mixparet som stått bakom oss i startfållan fick lucka på oss redan i första backen, men sedan lyckades vi faktiskt komma förbi dom igen. I en svinbrant, och då menar jag verkligen svinbrant, backe så kom dom ifatt och förbi oss igen. Vid första depån efter 31 kilometer så fyllde vi flaskorna och tog upp jakten på mixparet igen. Vi åkte rätt mycket singletrack där efter depån och tog in sekund för sekund. En tappad flaska från deras håll gjorde att vi fick en lucka. En lucka som dom sedan täppte och alldeles innan man kom upp på platån så drog dom ifrån.
Linda och jag hade dock märkt att dom kanske var bra uppför, men att vi var mycket bättre på platten och utför. Så vi resonerade som så att om vi bara hade dom nära framför oss när vi kom upp så skulle vi nog kunna ta dom in mot målet sen. När vi var i ännu en backe på den där platån så kom vi ganska snabbt ikapp dom igen, nu såg tjejen i det laget riktigt trött ut så vi passerade med lätthet. Andra halvan av loppet såg vi dom inte igen och i mål var vi 23 minuter före.
Jag kände mig jättepigg dom första 6 milen ungefär men sista milen var jag inte speciellt pigg. Loppet mätte 81 kilometer och vi besegrade nästan 1600 höjdmeter. Att putta och ta kort tar ut sin rätt det med tydligen. Temperaturen på min Garmin var uppe i 36 grader också på slutet vilket givetvis också bidrar till tröttheten.
Linda hade också sina svackor, men vi tog oss runt bra och båda gjorde en bra insats, jag har nog aldrig sett Linda köra så bra tekniskt som hon gjorde bland stenarna på slutet. Full fart framåt.
I startbacken hade jag sett ett annat mixpar passera oss i hög fart. Dom vann och vi kom i mål 22 minuter efter, så vi ligger tvåa efter dag ett. Jättestora avstånd i denna klass, men allt kan hända.
Kul tävling idag, jättefina stigar och hela banan överlag. Vi fick många vänner längs med banan också. I damklassen så blev Åsa och Nellie tvåa, jättebra jobbat av dom!
Nu försöker vi ladda om inför morgondagens dödsetapp, skulle någon kunna faxa ner lite lösgodis?
Bilder från idag:
Garmin-data:
SÅ mäktigt o kul!
SvaraRadera