Åkte runt och lallade i mina egna tankar då plötsligt Thomas Rissveds kom ifatt mig i världens fart. Idag igen. Precis som i tisdags, fast nu med ungefär halvvägs kvar till jobbet. Han berättade att han cyklat fem dagar i rad med tempopendling fyra av dom dagarna så nu den sjätte dagen med cykling så fanns det inget kvar i benen. Ändå så tvingades jag in på hans rulle...
Ni kan ju se själva hur intensiteten ökade under pendlingen:
Kom till jobbet lite mer nöjd än om jag hade cyklat själv i lallar-tempo. Dessutom inspirerad till att ta i mer på vägen hem. Så jag bestämde mig för att tempopendla hem. Något som också passade väl ihop med att jag kom iväg sent från jobbet...
Jag var faktiskt nöjd när jag kom hem. Så mycket mer värt att kötta än att lalla. Dessutom börjar min semester nu så jag ser fram emot fyra veckors ledighet. Lyckades tömma inkorgen på jobbet och styra upp det mesta av mina uppgifter så att jag kunde lämna kontoret med hyfsat gott samvete i alla fall.
Skänker en tanke till alla som ska ta sig runt Vättern nu. Regn, kantvind och mörker... De som cyklar i snabbgrupperna imorgon ser i alla fall ut att kunna få cykla det mesta av rundan i uppehåll. Detta år har jag lyckats hålla mig undan Vätternrundan även om jag blivit erbjuden plats i några av snabbgrupperna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar