Känslan var bättre, tiden var sämre

Bild från i morse egentligen, men ni kan låtsas att den är från när jag cyklade hem i eftermiddags. Fast i eftermiddags hade jag varken benvärmare eller armvärmare förvisso. Ingen cykelkeps heller. Men ändå, ni kan väl låtsas!?

Började cykla hem vid halv fyra i eftermiddags, riktigt skönt att åka hem tidigt. Dessutom med känslan av ett bra dagsverke och att jag tagit mig över en belastningstopp på jobbet. Men, det lär väl finnas nya utmaningar att ta tag i imorgon. När man prioriterar en sak så betyder det ju inte att dom andra sakerna försvinner, dom finns kvar där när det man prioriterat är över...

På väg hem så körde jag ett till varv på den södra delen av Stångtjärns elljusspår. Samma som igår alltså när jag var dyngseg och knappt tog mig runt. Idag kände jag mig mycket piggare och kunde trycka på betydligt mer än igår. Snittpulsen blev också 170 jämfört med gårdagens 164. Ändå så blev tiden två sekunder sämre. 6:45 jämfört med gårdagens 6:43.
Det jag vill ha sagt med detta är att ni inte alltid ska lita på känslan. Gäller speciellt dom dagar som det känns segt och ni är trötta. Det är fortfarande samma hjärta, samma ben och samma lungor som ni hade någon dag tidigare när känslan var någon helt annan. Kraften finns alltid där, det är bara humöret som varierar.



När jag kom hem så var det tydligen bad som gällde. Ebbah ville till och med hellre bada än att åka på ridningen och då måste badsuget vara stort!

Filip hoppar ner i pollensjön.

Nu är frun ute och klipper gräset (hon ville göra det när jag sa att jag skulle göra det!) och jag är inne med barnen som har ätit. Dags att lägga Frida nu, vi hörs väl imorgon?!