Bilder, resultat och tävlingsrapport från Långa Lugnet

Foto: Ronya Öijer

Foto: Joakim Rissveds

Foto: Eva Önnemar

Foto: Lina Börjes, som dels har en massa fina kort i sin blogg men hon länkar också vidare till ännu fler bilder.

Foto: Niclas Brus, som har 69 bilder här på Facebook.

Här hittar ni preliminära resultat från Långa Lugnet 2016.

Hej Cykelvänner!

Långa Lugnet idag då alltså och nu skulle jag strunta i resultat och ha kul. Trevligt med hemmaplan och dom fördelar det erbjuder med VIP-behandling vid tävlingsområdet. Fick langning av Jonatan Steens pappa, Hans-Olov idag också. Stort tack för det!

När starten gick så tyckte jag att benen var helt okej. Hade en taktik att tappa placeringar i startbacken eftersom den är kort och brant och det går lätt att slösa energi där. Så jag såg till att vara med i svansen på tätgruppen över krönet. När det började bli allvar efter ungefär 7 km så tog jag mig upp topp 5 och kände mig fortsatt stark. Det sprack av och sedan kom fler ikapp igen. Någon kilometer senare var det dags för nästa parti där det kunde dela sig och jag gick med långt fram igen. Inför det partiet så vurpade Samuel Brännlund illa och bröt lårbenet och fick flyga ambulanshelikopter. Riktigt tråkigt att få höra det efter målgången. Jag vet ju hur mycket han slitigt denna vinter, krya på dig!

Efter det pariet så kom jag ut tillsammans med Henrik Sparr, Calle Friberg, Matthias Wengelin, Alexander Wetterhall, Michael Olsson och Johan Landström med en liten lucka bakåt. Helt sjukt. Jag ropade att det var lucka för att få lite mer gas i gruppen.
Fler kom ikapp i nästa skogsparti men på grusvägarna runt motocrossbanan Jämmerdalen så var vi kanske 10 man. Fortfarande helt sjukt och benen var sprättiga. Nästa skogsparti gick jag in som tvåa bakom Landström, riktigt bra även det. Kom ut igen med ett gäng kingar. Fortfarande helt sjukt.

När vi kom till en backe efter typ 18 km där jag på förhand hade trott att vi skulle vara en stor grupp som skulle dela upp oss i mindre grupper så var vi faktiskt redan nere på 10-12 man. In i backen så höll jag mitt egna tempo och här kunde jag inte längre klara mig på placeringssäkerhet utan nu var jag ju tvungen att ta i på egen hand... Mot slutet av backen så smäller det till som om någon avfyrat en raket eller ett skott. Där står plötsligt Wetterhall som dragit på sig den första punkteringen av fyra denna dag.
Backen efterföljs av ett stigparti så det är verkligen ett bra ställe att göra skillnad. Jag kom ut med Johan Norén och Isak Nordin. Fortfarande kingar och vi var ju lätt topp-15. Fortfarande helt sjukt. Jag började dock känna att den där sprättigheten lämnat kroppen så jag intog en ultradefensiv taktik. Efter typ 20 km....

Några kilometer senare så kom Sebastian Loket Olsson ikapp med Per Sjödin på rulle. Mot toppen av Lugnet så delade gruppen lite på sig och utför den nya stigen så gasade Isak på och fick en lucka, Sebastian var tvåa i gruppen, jag hamnade bakom Johan men lyckades ta mig förbi halvvägs ner och Per kom ner bakom mig. Ut på loop två så hade jag sällskap med Per och Stefan Persson som anslöt.

Sen fick jag kramp i bägge framsidorna av låren. Kollade ner på klockan och såg 30 km. 33 km kvar med defekta lår alltså och noll sprätt kvar. Kanon! I nästa backe så körde grabbarna ifrån mig med Johan Norén i spets. Sedan dröjde det inte länge innan ett stort gäng passerade mig. Jag spottades ut bakom gruppen per omgående. Var väl kring 20:e nu ungefär och kanske 35 km in i loppet.

Per Sjödin och jag fick sällskap igen och en inflyttad stockholmare med tempopinnar på styret blåste förbi. Jonas Petterssons rulle var bra, för han åkte fort där det gick lätt. Ner i tempoställning och kötta bara. Per fick ge sig. Gött! In i dom lerigaste partierna och tempopinnarna hjälpte inte mycket där. Jag fick lucka! Tyckte mig närma mig gruppen framför igen men orkade liksom inte trampa.
Mot slutet av loop två så var det jag Per och Jonas igen. När vi närmade oss toppen av Jungfruberget så satt Per på Jonas rulle och viftade med armbågen som att jag skulle ta Jonas rulle för att Per inte orkade. Men jag orkade fan inte heller. Per krigade sig kvar på Jonas rulle och jag krigade mig kvar på Pers rulle. Jonas körde tempo även utför och in för varvning.
När så slakmotan ut på loop tre kom så viftade Per till med armbågen igen och gav sig från Jonas rulle. Jag gav mig också, från Pers rulle.

När vi lämnat stadionområdet så gjorde jag något jag tänkt på sedan loop 1. Jag stannade och kissade. Var så sjukt kissnödig. Kan inte minnas att jag varit kissnödig på ett långlopp innan, men nu hade jag cyklat i princip hela loop två med knäna utåt på grund av min vätskefyllda buk.

Två kilo lättare så kunde jag rulla iväg igen.

Loop tre är egentligen var man för sig själv då det inte finns några bra partier för klungkörning. Blir lite snopen då när en klunga på typ tio per passerar mig typ 48 kilometer in i loppet. Där och då inser jag att detta blir en av deltävlingarna i årets Långloppscup där jag förhoppningsvis stryker resultatet (man räknar 6/9 deltävlingar i totalen, så man kan räkna bort tre lopp). Nu handlar det bara om att ta mig i mål. Cyklist efter cyklist passerar mig och jag kan inte försvara mig någonstans. Helt slut i benen. Längtar till partierna där man inte behöver trampa, för jag orkar knappt trampa längre. En parkeringsvakt kommer och sätter en parkeringsbot på mitt styre.

Med typ 4-5 km kvar så står en funktionär med en megaskål med godis. Jag roffar åt mig en näve och mumsar i mig. Snart blir det utför. Sista tre kilometerna är i princip bara utför och jag blir bara passerad av två. Kommer in mot stadion och spanar efter familjen. Blir glad när jag ser dom efter mållinjen och får en megastor klubba av Ebbah.

Jag blev 41:a idag. Inget att skriva hem om egentligen. Efter loop 1 var jag 15:e, efter loop 2 var jag 22:a och i mål alltså 41:a. Ingen positiv trend direkt men om vi ska se det positiva så var jag ju så snabb att jag hängde med tätgruppen tills den var typ 10-12 man stor efter 18 kilometer. Så jag var kanske snabb men lite för dåligt tränad idag.Vi säger så. Jag gjorde vad jag kunde men idag räckte det inte längre, nya tag på Lida Loop om ett par veckor!

Stort tack till alla er som hejade på idag och jag måste också påstå att det här var det bäst arrangerade Långa Lugnet jag varit med på. Bra med funktionärer, glada funktionärer och allt fungerade prickfritt vad jag såg.