Inledde pendlingen med en Strava-attack som var helt misslyckad. Funderade på om det var på grund av kylan eller usel form som jag var så dålig. För det gick tydligen allt annat än snabbt, trots att det kändes som om det gick fort och ansträngningen var ju hög... Öronen frös och en buff hade varit att föredra framför kepsen jag nu hade. Åkte och funderade lite på vilka kläder jag borde haft på mig och hur jag skulle ursäkta min dåliga Strava-tid. Trots dålig Strava-tid så var det en fin morgon med soluppgång och dimma. Så jag njöt av cyklingen trots både kyla och långsamhet.
Så i Brusala så kör jag på en sten och får punktering fram. Inget att gråta över då jag hade slang och pump med mig. I med slangen och på med däcket bara för att upptäcka att slangen har kort ventil och hjulen är ju av typen med hög profil. Ventilen tittar knappt fram ur hålet och att pumpa går ej. Tänkte då att jag kunde "laga" min gamla slang genom att bita av den vid hålet och sedan knyta ihop den igen. Men hålet var alldeles vid ventilen så det gick inte att knyta slangen...
Ridå, börja gå.
Hade busskortet med mig så jag behövde inte gå milen in till jobbet, även om det blev någon kilometer promenad i cykelskor. När jag går där så ser jag en katt som ser lite rädd ut. Kan inte vara lätt att vara djur och få se ett sådant UFO som jag själv, tänker jag. Så hör jag något konstigt, vänder mig om och ser kattstackarn ligga i kramper! Springer dit och försöker lugna den varpå den reser sig upp och ska försöka gå. Den stapplar runt i två små cirklar, helt utan balans och ramlar ihop igen. Jag lyfter då upp den, klappar den och knackar på hos ett par hus. Vi hittar hem, katten jamar högt och verkar okej igen.
Vad kan det ha varit? Epilepsi?
Missade den snabbare buss som jag tänkt ta men fick åka 607:an istället. Cyklar får man ta med på Dalatrafiks bussar i mån av plats, så det gick ju ganska bra ändå det här även om jag kom till jobbet en timme och 20 minuter senare än beräknat.
Slutet gott, allting gott!
Plus tre, det var ju inte som att jag skrattade på mig kläderna direkt...
Så i Brusala så kör jag på en sten och får punktering fram. Inget att gråta över då jag hade slang och pump med mig. I med slangen och på med däcket bara för att upptäcka att slangen har kort ventil och hjulen är ju av typen med hög profil. Ventilen tittar knappt fram ur hålet och att pumpa går ej. Tänkte då att jag kunde "laga" min gamla slang genom att bita av den vid hålet och sedan knyta ihop den igen. Men hålet var alldeles vid ventilen så det gick inte att knyta slangen...
Ridå, börja gå.
Hade busskortet med mig så jag behövde inte gå milen in till jobbet, även om det blev någon kilometer promenad i cykelskor. När jag går där så ser jag en katt som ser lite rädd ut. Kan inte vara lätt att vara djur och få se ett sådant UFO som jag själv, tänker jag. Så hör jag något konstigt, vänder mig om och ser kattstackarn ligga i kramper! Springer dit och försöker lugna den varpå den reser sig upp och ska försöka gå. Den stapplar runt i två små cirklar, helt utan balans och ramlar ihop igen. Jag lyfter då upp den, klappar den och knackar på hos ett par hus. Vi hittar hem, katten jamar högt och verkar okej igen.
Vad kan det ha varit? Epilepsi?
Missade den snabbare buss som jag tänkt ta men fick åka 607:an istället. Cyklar får man ta med på Dalatrafiks bussar i mån av plats, så det gick ju ganska bra ändå det här även om jag kom till jobbet en timme och 20 minuter senare än beräknat.
Slutet gott, allting gott!
Man slutar liksom aldrig att fascineras - vardagen blir ju så mycket mer spännande om man blandar in lite cykel!
SvaraRaderaDet är actionfyllda dagar rakt igenom!
RaderaDet brukar inte gå bra för mig när jag planerar att erövra topplistorna på Strava heller! Det brukar mest hända när jag inte ens tänker på att Strava finns.
SvaraRaderaDu verkar ha tagit dig ur en kämpig morgon med humöret i behåll :)
Det gick bättre på eftermiddagen, jag brukar tända till lite extra när det gäller eller jag har press på mig.
RaderaVad bra! Det brukar jag också egentligen men just bra placeringar tar jag inte när jag planerat det :)
RaderaJag vet inte om jag vågar berätta det här Henrik men jag såg faktiskt dig promenera med punka imorse när jag åkte bil - förbi. Min första instinkt var såklart att stanna och skjutsa dig tlll jobbet och jag var på väg att bromsa in och vända när jag kollade på klockan och insåg att det skulle innebära att missa ett möte. På egoistiskt vis valde jag mötet framför räddningsaktionen. Förlåt Henrik! Om det är till nån tröst (1) så kommer mitt dåliga samvete förfölja mig minst den här veckan ut och om det är till nån tröst (2) så är du en hejare på att gå i cykelskor - det såg både smidigt och lätt ut!
SvaraRaderaMed smicker kommer du långt, men inte tillräckligt långt! Nu vet jag i alla fall att jag inte är viktigare än något fånigt möte. Dåligt samvete ska du ha och jag ska aldrig glömma detta.
Radera:)