Eller stressad och stressad. Jag låg och halvsov i soffan med Ebbah på bröstet när Ronya kom hem med Emily. Var halvseg och helförsoffad när Ronya frågade om jag inte ville ut och cykla en timme eller så. Först trodde jag att jag hört fel, sedan undrade jag vad jag nu skulle ta mig till. I vanliga fall brukar jag ju planera något som skall cyklas, jag har ju en del saker jag vill göra när jag kommer ut och hojar. Men nu med så kort varsel blev jag lite ställd. Eftersom jag inte vet när jag cyklar nästa gång igen och det var ett tag sedan jag cyklade så ville jag få in lite kvalité. Samtidigt var ju tröttheten rätt påtaglig så jag ville också njuta av naturen bara. Det fick bli en kombo helt enkelt.
Fick då tillfälle att direkt testa min nya, lokalproducerade, cykelkeps från Kurbcaps. Kepsarna tillverkas av Britt i Säter och Dan ligger bakom det hela. Jag beställde den i helgen och fick den alltså redan idag.
Jag skogsmoppade mig via Jungfruberget bort mot Lugnet.
Bjöd kroppen på en backintervall i Sjulsarvsbacken. Det kändes totalskit. Men tiden var nog rätt okej ändå med stillastående start och skogscykel (knappa två minuter från skylt till topp).
Skarvade vidare via lite SM-stigar till Sjulsarvsstugan där jag njöt av utsikten i 8 sekunder.
Smög sedan ner för Second Chance. Myste ner till Lugnet och körde en backintervall i Serpentinvägen på 3.37. Knappast snabb, men jag hade förväntat mig en tid över fyra och skulle vara nöjd med allt under 4.30. Rullade ner för The Enemy Within och fortsatte sedan hemåt. Här och där under passet smög jag in korta men tokintensiva intervaller. Totalt var jag ute i lite drygt en timme och hann med allt jag ville få med.
Det blev ju en fin runda ändå. Kepsen var magisk.
SvaraRadera