Det här med sömn..

En av anledningarna till min seghet senaste veckorna beror nog, med stor sannorlikhet, på dålig sömn.
Igår natt sov jag 6½ timme med 3-4 avbrott. I natt sov jag kanske 7 timmar med några avbrott. Och detta är ändå ganska bra nätter.
Läste på Janne Js blogg att han sovit 10 timmar.
Satan.

Sånt gjorde jag också förr. 8-10 timmar sömn var vanligt.
Nu är jag i småbarnspappadimman.
När vi hade bara Filip var det inte så farligt. Men har man två småbarn så blir det dubbelt så kul. Förutom dom små så har vi ju också Emily som inte ofta somnar före 22.
Och då vill vi vuxna gärna andas en stund innan vi lägger oss.
Sen är det väckning 07.15 på vardagarna.

Det härliga är att tröttheten liksom blir en del av mig. I början lider man lite av att vara konstant trött, men nu lever jag ju i dimman och kroppen har anpassat sig till det nya normaltillståndet.
Det märks dock tydligt när man försöker prestera något. När man vill pressa kroppen.
Då är vilan väldigt viktig för sprättheten i benen.

Nu har Ronya och barnen åkt till Stockholm över helgen. Jag ska försöka att minska antalet minustimmar på sömnkontot. Vi får väl se om jag klarar det, och vad det kan göra för benen.